Kickoff

Trångsynta svenskar, och bara Bank är på rätt spår

Publicerad 2006-09-16 15:39:10 i Landslaget,

Dag två i den senaste Zlatan-såpan och som väntat mest ris och mindre ros för Zlatans beslut att nobba landslaget i höst. Forumen kryllar av negativa åsikter från folk som kämpar om vem som är arg, argare och argast. Lite vi mot dig, landslaget och Sverige mot Zlatan. Hmm.
Jag undrar om de som skriver "vi klarar oss bättre utan Zlatan" verkligen tror och tycker att Allbäck-Elmander på allvar skulle vara bättre mot Spanien än Zlatan-Elmander? Eller är de mest sårade över att nationalhjälten nobbar nationen?

Men Zlatan då? Nej, att Zlatan valde sin väg är inget att förundras över. Allt är så himla enkelt egentligen, kunde förhindrats lika enkelt av Lagerbäck, men i dag är Simon Bank den enda av de stora drakarna som är på rätt spår. Ett spår som stavas respekt.

Är det barnsligt av Zlatan att hävda att Lagerbäck inte visat honom respekt, trots att Zlatan inte visade landslaget respekt? Visst, till viss del. Men många tycker det eftersom de inte förstår. Det gäller att förstå den komplexa natur som skapas när man växer upp i ett annat land och ser annorlunda ut. Att ligga på minus från början och kämpa hårdare än någon annan för att bevisa, inte visa, vad du går för, att du är lika bra eller bättre än andra. Det är ingen lek.

Förstår ni inte, titta på filmen Scarface. Den handlar om respekt, en jakt på den respekt som driver en underdog mot toppen, en antihjälte vars öde man ska se upp med, men vars resa är poängen. Samma resa och jakt på respekt som tagit Zlatan till Lo Scudetto och favoritlaget Inter. I Zlatans huvud pissade Lagerbäck på hans respekt när han skickade hem honom när straffskalan inte var jämförbart med brottet. Sånt tar tid att komma över oavsett om majoriteten ser det som barnsligt beteende. Som att blivande pappan Ibra inte är vuxen. Men fråga dig gärna själv hur du skulle ställa dig om någon pissade på din drivkraft, det som gjort dig till den du är, det som är din inre styrka och stolthet när andra kan försöka trycka ner dig. Vänder du andra kinden till? Direkt? Det tvivlar jag på.

Så när Jonas Karlsson skriver "Långsint och barnsligt" på SVT:s hemsida visar han mest att han verkligen inte förstår. Inte. På. Långa. Vägar. Han som själv var på väg att sluta som krönikör på SVT-sporten när han saknade respekt från flera medarbetare på sin redaktion.

Minns ni filmen Blådårar 2 med Zlatan i en huvudroll? Där ger Zlatan sin bild, en bild som stämmer även i dag och inte bara på Zlatan: "Jag känner ibland att jag kan vara lite kaxig. Men ... alla har sin kaxighet, men alla har sina gränser. Jag kanske går för långt ibland, men det är inte så som folk tror, att jag är en kaxig idiot. Jag har mina gränser ibland, men jag väljer oftast att vara mest kaxig, annars kan de trycka ner mig lätt ibland tycker jag."

Just så enkelt är det. Och Zlatan kommer tillbaka till landslaget, om inte förr så senare. Även eldiga humör slocknar med tiden. För även om det inte verkar så just nu tror jag att Zlatan verkligen, verkligen gillar att spela i landslaget.

Och är beslutet egentligen så självdestruktivt som alla vill ha det till? Jag kan se att hans val är det bästa för honom i dag och därmed landslaget i förlängningen. Zlatan ska bli pappa samtidigt som han är i en ny klubbmiljö, i en ny stad, och med nya superstjärnor att mäta sig med. Dessutom i laget han alltid lirade som MFF-junis på diverse tv-spel. Det kräver sin man även för Zlatan. En lycklig Ibra kan finna harmonin och med det också spelet i landslaget snabbare än många tror. För det är ju Zlatan i EM 2004-form vi saknat så.

Men ett mynt har sällan bara en sida. För det är ju också som Simon Bank skriver i sin krönika: "Vad händer sedan? Om Zlatan vill börja spela landslagsfotboll igen efter vintern. Vad tycker de övriga spelarna om det? Vill de verkligen ha med en kille som ställde sig i hörnet och tjurade när alla andra sprang? Det handlar väl om respekt det också, antar jag."

Absolut. Men jag förstår Zlatan även om jag hellre sett honom på plan mot Spanien och Island.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela