Kickoff

Inters bjudningar blir kostsamma

Publicerad 2007-02-21 23:12:46 i Fotboll,

Äntligen Champions League!
Frågan är vad man säger i Inter i kväll?
Med tanke på hur svag Serie A faktiskt är den här säsongen så vill jag hävda att åttondelen mot Valencia är säsongens första riktiga test för italienarna.
Det är en sak att vinna 16 raka segrar i en liga utan riktigt motstånd. En annan sak att möta ett extremt cuplag som Valencia.

90 minuter in på årets åttondelsfinaler tycker jag ändå att Inter visat att de håller riktigt hög klass även ur ett internationellt perspektiv. I 45 minuter var Valencia helt utspelat. Frågan är om det räcker. I kväll var det sann italiensk genorositet som gav Valencia 2-2 på San Siro. Det var inte bara självförvållat, det var fullständigt onödigt och troligen sanslöst kostsamt. Inter hade chanserna, de hade initiativet och de hade framför allt matchen. Hade de trummat på hade de kunnat ha 3-0 med sig till Mestalla i stället. Nu sjönk Inters mittfält ner i backlinjens knä, Figo sprang utan energi i andra, och Mancini missade flera givna justeringar. Visst kan Inter vinna med 1-0 på Mestalla, men om inte Valencia går vidare nu så är det en liten skräll och som Inter bara har sig själv att skylla. Kul i alla fall att se Zlatans fina spel i första halvlek. Sen är det ju rätt givet att lagets defensiva hållning påverkade Ibra också i andra.

I övrigt då? Milan, Man Utd, Chelsea fixade resultat de garanterat går vidare på. Lyon troligen också. Medan Liverpool-Barcelona, Arsenal-PSV och Bayern München-Real Madrid avgörs på första målet i returen.

Omgångens skräll: Liverpools 2-1 på Barca. Krisen är nära i Katalonien. Riktigt nära.

Djuric & Sparv blir helt rätt

Publicerad 2007-02-17 23:38:30 i Allsvenskan,

0-0 mot TFF och enligt HBK:s hemsida så var det en tämligen avslagen match. Dock tycker jag, utan att ha sett matchsekvenserna, att innermittfältet med nye Tim Sparv och favoriten Dusan Djuric är helt rätt väg att gå och jag ser gärna den konstellationen flankerade med Fribrock och Ante G/Hasse i Allsvenskan senare i vår.

Just Tim Sparv känns väldigt intressant med tanke på att han, med sin längd, fyller det tomrum i luftspelet som varit ett alldeles för stort problem de två senaste säsongerna på mitten. Och Dusan Djuric SKA spela centralt. Har aldrig förstått mig på de som ansett att Dusan lika väl kan spela på kanten och hellre ser Ante spela centralt eftersom Ante G, oavsett om Dusan är för bollkär stundtals, inte har blicken på djupledsspelet. Om nu HBK menar allvar och konsekvent satsar på att hålla ett offensivare spelsätt som de försöker anamma nu på försäsongen så kommer det garanterat lyfta även Dusans sviktande utveckling igen.

Ge dem chansen så kommer Dusan och Sparv bli ett klassiskt innermittfält och HBK ett lag för övre halvan igen. Vilket bara det är på tiden.

V75-debut

Publicerad 2007-02-17 22:58:35 i Personligt,

Gjorde debut som travreporter för ST i dag lördag när V75 gick på Bergsåker. Själva loppen var rätt avslagna, men att skriva trav är ändå skrämmande på så många sätt att jag inte ens orkar räkna upp dem just nu. Konstaterar bara att det blir en intressant att se om det blir några reaktioner från läsarna i morgon. Travläsare är av hävd extremt insatta och inte sällan redo att höra av sig om de inte håller med. Trots att jag inte har skrivit speciellt mycket trav tidigare, bara någon artikel hit och dit, så har jag fått ta mycket skit i luren när travmänniskorna ringer in till redaktionen och svär på första bästa.

Jag menar, på Sportbladet pratade jag med vissa som ringde bara för att skälla på att Micke Nybrinks tisdagskrönikor var sämre än hans fredagskrönikor.

En återkomst på Ljungberg-vis

Publicerad 2007-02-15 21:46:39 i Fotboll,

Viktigt för Arsenal. Viktigare för landslaget. Kanske viktigast för huvudpersonen själv. Fredrik Ljungberg är tillbaka. Och återkomsten skedde på typiskt Fredrik Ljungberg-vis.

Sedan hans senaste insats har det gått två månader. Under tiden har han ifrågasatts på ett sätt jag aldrig trodde Fredrik Ljungberg skulle ifrågasättas i Arsenal. Det värsta var egentligen att attacken mot spelaren Ljungberg kom på konsekvensen av det han gjort för klubben: slitet. Det som gjort honom stor, större och, näst efter Henry, störst i hela klubben. Helt plötsligt var han bara skadad. Inget mer. Och klubben talade (nästan) om att göra sig av med honom.

Det hade så klart varit årets stolpskott. Alla som förstår fotboll förstår också att Fredrik Ljungberg aldrig varit den spelare han är och uppnåt de framgångar han gjort på enbart talang. Talangen har alltid varit stor, men vinnarskallen större. Och faktiskt, oavsett alla stjärnor som talangfulla Arsenal består av i dag, så är det i mina ögon inte någon som når Fredrik Ljungberg i vinnarspåret.

Målet i går mot Bolton räddade inte bara matchen och cupen för Arsenal. Det visade också att Fredrik Ljungberg är tillbaka, äntligen skadefri, rejält spelsugen - och som den vinnare han är.

Wenger saknar självinsikt

Publicerad 2007-02-12 13:26:38 i Fotboll,

Det går att säga mycket om Arsenal. Som att laget spelar ett sällsynt vackert spel. Som att de har en otäck förmåga att hämta upp underlägen på hemmaplan just nu. Att de fortfarande har Fredrik Ljungberg i laget.

Det går också att säga annat om laget. Som att duktige målvakten Jens Lehmann fått oförtjänt LITE stryk för den filmare och fotbollsförstörare han är. Eller som att tränare Wenger kanske är fotbollens sämsta förlorare – och vinnare.

I går bollade Lehmann gris med en reklamskylt i stället för att slå ut bollen när Arsenal vänt 0-1 till 2-1 i slutminuterna hemma mot Wigan. Ett solklart gult kort för maskning senare var det upprört i Arsenal eftersom det gula, hans femte den här säsongen(!), innebär att Lehmann nu missar Ligacupfinalen mot Chelsea.
– Han ville visa att vi också kunde maska, men det gillade inte domaren, säger Arsene Wenger.

Jag skulle vilja kalla det fotbollsvärldens sämst bevarade hemlighet i så fall att Lehmann (och även andra i Arsenal) kan maska minst lika bra som andra lag. Bara den här säsongen har Lehmann ensam stått för så mycket skit i form av filmningar, maskningar och måttligt intelligenta kommentarer till motspelare för att motivera att han nu missar Ligacupfinalen. Bara att skylla sig själv då. Tyvärr är ju inte det Arsene Wengers melodi direkt. I stället står han allt som oftast, märkligt nog även när Arsenal vunnit, som en oprofessionell variant av José Mourinho och försöker skapa en Vi mot dem-känsla när det inte är motiverat. När det är uppenbart att han har fel. Vi har redan sett honom i stort sett gå i slagsmål med Alan Pardew när Arsenal förlorade borta mot West Ham i slutminuterna. Jag förväntar mig mer av en så meriterad tränare.

Medan Lehmann nu har åtminstone 90 minuter att fundera över om det är så jäkla synd om honom.

Högerfoten talar igen

Publicerad 2007-02-10 21:35:02 i Fotboll,

Petad.
Och efterlängtad.
David Beckham har skapat känslosvall i Madrid. Lagkompisarna vill ha honom i spel. Capello hade helst sett honom i en annan galax.

Hur som helst, vilket svar den forne United-ikonen gav i kväll när han gjorde mål direkt i "comebacken" borta mot Real Sociedad. Jag kan inte hjälpa att jag glädjs lite extra över att världens bästa högerfot får leverera lite till. Frysboxen i annars så varma Madrid är helt enkelt inte rätt plats för honom.

Det går, och har också sagts, mycket negativt om David Beckhams fotbollskonster. En del stämmer, annat inte, men det går inte att bortse från det faktum att han kanske är den bäste passningsspelaren i modern tid. Bara därför förtjänar han en snygg sorti innan karriären tar stopp i LA.

Sverige överraskar aldrig

Publicerad 2007-02-08 21:20:09 i Landslaget,

Jag vet inte hur många av de senaste tolv träningslandskamperna som Fredrik Ljungberg spelat. Han spelade i alla fall mot Chile på Råsunda i VM-genrepet, men annars har jag lite dålig koll på exakt hur många det är. Det är inte tolv i alla fall. Jag tvivlar starkt på att det är ens fem. Kanske tre? Däremot är hans facit bättre i tävlingsmatcherna och inte helt förvånande även Sveriges vinstfacit. I träningslandskamper är det lite genant noll av tolv nu. Vill man vara dryg kan man säga att vinsterna gör en Zlatan och bojkottar Blågult i träningsmatcherna.

Hur som helst. Som jag skrev innan 0-2 borta mot Egypten så vinner inte Sverige utan någon stjärna på planen. I det här laget, i det här läget, så är de tre eftersom Henke Larsson gjort sitt. Vi snackar Zlatan, Elmander och framför allt Fredrik Ljungberg. Landslagskaptenen är ett måste i laget och det säger sig självt när även vikarierande kaptenen Linderoth framhåller Ljungan som den som saknas mest i laget.

I ett lyckat EM-kval och EM-slutspel så måste även Zlatan vilja vara med och Elmander vara frisk. I Kairo bjöds vi inte ett enda vettigt avslut av Prica och Allbäck under 90 minuter och det var ingen skandal i sig. Egypten är ett bra lag med flera sköna lirare, själv är jag lite svag för Hossam Ghaly, och Sverige är - tja, Sverige. Inga överraskningar prestationsmässigt, systembundet så att man tror att Lagerbäck snart slår knut på sig själv och då är det rätt enkelt. Ska det bli något utöver hårt jobb så krävs det individuell talang. I går fanns den i Milano och i London. Varje träningslandskamp är ytterligare ett bevis på vad våra individualister kan åstadkomma just för att inget händer när de inte är med. Att sen resultatet till ungefär 90 procent inte betyder ett skit spelar mindre roll när spelarna som väl ställer upp varje träningslandskamp alltmer förstår att laget inte vinner utan stjärnorna.

*  *  *
Bortsett från att Prica visade att han inte är landslagsmässig så anser jag fortfarande att det var ett hån mot Shaaban att Isaksson fick starta i Kairo.
- För att få känna på att förbereda sig för match, sa Lagerbäck.

Och menade egentligen att en frisk Isaksson är nummer 1 till han också bojkottar landslaget.

Det enda bra som kom ut ur landskampen är väl att förbundskapterna snart flyger till Milano. För att rädda tävlingskamperna antar jag.

Blågult får som bäst oavgjort i kväll

Publicerad 2007-02-07 10:00:15 i Landslaget,

Så var det dags. Efter en, trots hettan, rejält sval vinterturné i Sydamerika med en allnordisk trupp så väntar Kairo, Mido och resten av Egypten på Sverige i kväll. Tyvärr tycker jag man lärt sig den hårda vägen att det är tämligen lönlöst att ha stora förväntningar när de tre stora (Ljungberg, Zlatan, Henke) saknas. Framför allt så är risken för förlust oändligt mycket större när Ljungberg saknas än när vår bäste spelare är med.

Den här gången kan vi dessutom lägga till höstens stjärnskott Johan Elmander (som lurade oss länge och väl med när han skulle ta steget till a-landslagsnivå) till skaran saknade. I stället får vi nöja oss med att se flera spelare jaga den speltid de inte får i sina klubblag i landslagsdressen i stället.

Andreas Isaksson lär få en halvlek, men det vore närmast ett hån mot halvegyptiske Rami Shaaban som var så bra i höstas, om Isak får starta. Kim Källström är knappast i storform, men får en chans att spela till sig lite självförtroende efter bänknötandet i (för stunden?) vacklande Lyon. Samma sak med Mackan Rosenberg, som ändå fått hoppa in lite grann i Werder Bremen inledningsvis. Jag kan bara inte tänka mig att Rade Prica, gamle Elmander enligt Lagerbäck efter turnén, ska få något mer än max tjugo minuter på slutet.

Jag tror det blir rejält svettigt i kväll. Egypten är ett riktigt bra lag på hemmaplan och nämnde Mido tillsammans med Hossam Ghaly, Ahmed Hassan, Ahmed Fathi och Mohamed Zidan lär se till att Sverige får jobba stenhårt för att klara oavgjort ens.

Följande elva tror jag får förtroendet från start:

Rami Shaaban

Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Petter Hansson, Erik Edman

Anders Svensson, Tobias Linderoth, Kim Källström, Christian Wilhelmsson

Markus Rosenberg, Marcus Allbäck

Med inhopp av Andreas Isaksson i halvtid och där jag räknar med att både AIK:s Markus Jonsson,  Twentes Kennedy Bakircioglü och Wigans Andreas Johansson får speltid mot mitten av andra halvlek.

Stenmark fortfarande störst

Publicerad 2007-02-07 09:18:51 i Allmänt,

SVT körde någon form av nostalgisk musik, antar jag, pappa Pärson berättade att han minsann hade klappat dottern på baken för att känna hur laddad hon var (hm) och Anja själv åkte som en besatt ner i målfållan för att ta sitt femte VM-guld och sin sjunde VM-medalj i gårdagens Super-G. Fantastiskt skoj för Anja efter en tung säsong så här långt och tävlingarna i Åre kunde för övrigt inte få en bättre start när de nu faktiskt - startade.

För Anja innebär guldet att hon nu ligger lika med Ingemar Stenmarks VM-medaljskörd - och faktiskt - är steget före om man ser till att Anja tagit VM-guld i tre discipliner, medan Stenis "bara" gjorde det i två (slalom, storslalom). Trots alla paralleller som vi fått i huvudet både i går och i dag och säkert i morgon också så tycker jag ändå att Anja har en bra bit upp till Stenmark.
1982 i österrikiska Schladming tog Stenis sitt sista VM-guld av fem och även om jag missade det loppet eftersom jag var lite för ung då, så satt jag ändå som klistrad varje gång Stenis åkte i backarna efter det. Kamperna mot Alberto Tomba gav spänning. I går syntes inte ens Janica Kostelic till och det är trots allt med den största antagonisten bredvid som jag tycker man ska bedöma Anjas storhet. Åtminstone om man ska jämföra med han som fortfarande är Sveriges störste. I alla fall i mina ögon.

Cristiano Ronaldo är överlägset bäst

Publicerad 2007-02-02 13:36:32 i Fotboll,

Vet inte hur många som såg Man Utd krossa Watford i onsdags, men jag gjorde det i alla fall och jag tycker det står utom allt tvivel nu. Underbart tekniske Cristiano Ronaldo är Europas - och världens - bäste fotbollsspelare.

Ingen kan matcha hans kompletta paket som spelare. Hans teknik i fart, hans ryck stillastående, hans spelintelligens, hans avighet, hans skott med såväl vänster som höger, hans spänst i luftrummet, hans målfarlighet, jämnhet, och till slut hans utstrålning.
Tack vare Ronaldo leder United ligan trots att Rooney knappt spelat som skuggan av sig själv långa delar av höst och vinter. Jag undrar själv om jag någonsin sett en så komplett fotbollsspelare som Ronaldo är i dag. OCh med tanke på hans ålder ska det bli fruktansvärt intressant att se vad han åstadkommit när karriären avrundas så småningom.

Så tyvärr Zlatan, Ballon d'Or lär du få vänta på ett tag till.

Säsongens fem bästa spelare i Europa hittills ser ut som följer:
1) Cristiano Ronaldo, Man Utd
2) Zlatan Ibrahimovic, Inter
3) Francesco Totti, Roma
4) Francesc Fabregas, Arsenal
5) Frederic Kanoute, Sevilla

Och säsongens största flopp heter:
Michael Ballack, Chelsea

Arsenal - Man Utd tur och retur

Publicerad 2007-02-01 23:25:49 i Fotboll,

Sent om sider så kör vi en tillbakablick på en härlig resa. Fyra dagar i London kryddat med ett klassiskt engelskt stormöte på en splitter ny arena.

Matchen var inte förrän på resans dag tre, söndag, men redan under lördagskvällen tog vi tunnelbanan från King's Cross, skådeplats för terrorattentatet mot Londons tunnelbanesystem för något år sen, ut mot Emirates Stadium. Vi hoppade av redan vid stationen Highbury/Islington och promenerade i 20 minuter innan vi kom till Emirates. Vackert stor, lätt upplyst och med stora maffiga bokstäver som markerade att vi var på Arsenals hemmaplan. Efter en kort rundtur gick vi fem minuter för att ta oss mot klassiska Highbury, men av den arenan bestod numera bara långsidornas väggar. Det var närmast att luften andades fotbollskyrkogård i kvällsmörkret och resekamrat Lasse såg ut att inte må så lite dåligt över den åsynen.

Söndag
Matchdagen inleddes med ett besök vid försenade superarenan Nya Wembley som låg vid den passande tunnelbanestationen Wembley Central. För mig klingar just Wembley vackert och det var en mäktig syn som mötte oss.

Nya Wembley hel


En kort promenad under Bobby Moore bridge tog oss till arenan som dessvärre var försedd med ett stort trästaket. Senaste rapporterna från England gör i alla fall gällande att arenan ska stå klar till årets FA-cupfinal. Vi får väl hoppas.

nära nya Wembley


Framåt klockan två lokal tid, matchen började fyra, begav vi oss ut mot Emirates för att vi skulle hinna med en tur i Arsenal-shopen som ligger i anslutning till arenan. Vi passade på att ta en promenad förbi Highbury i dagsljuset och kunde se att de förfallna trädgårdarna på radhusen förvandlats till souvenirbutiker där halsdukar, pins, kepsar och tröjor såldes.
Arsenals officiella shop var en snygg syn över två plan där såväl bebisar, barn, män som kvinnor som håller på Arsenal kan hitta sitt. Kassorna var för övrigt markerade med Arsenals legendariska backlinje Dixon, Adams, Bould, Winterburn.

Shop Arsenal


Därefter ett par korta steg till Emirates där folk nära två timmar innan avspark hade börjat röra sig i allt större massor.

utanför emirates


Efter lite letande, beskrivningen vi fick på papper var inte helt glasklar, så hittade vi vår ingång och tog oss in på en förhållandevis tom arena. Folket som hade tagit sig in på arenan stod och hängde utanför kioskerna på de olika planen och drack öl och käkade korv.
Själva passade vi på att gå ut på läktarna för att beskåda arenan inifrån. Också en mäktig syn.

Inside Emirates


En timme innan match så fick vi se en anledning till varför engelsk fotboll har så rasande snabbt tempo allt som oftast.

bevattning av planen


Ryktet vid innerplan gjorde gällande att Arsenal-legendaren Dennis Bergkamp sprang in och ut ur spelargången, men trots ihärdigt häckande vid spelartunneln var det bara Canal+-folket vi såg medan de spelade in sin påa till sändningen. Holmgren och Antonelius såg laddade ut.

Med tio minuter kvar till matchstart var det fullt med folk på läktarna och vi som stod och beskådade lagens uppvärmning på var sin sida spelartunneln, höll ju på olika lag, insåg snabbt att vi inte hade en aning om var vi skulle sitta. Jakten på Green Quadrant Upper Tier hade börjat. Efter lite letande på den nedersta läktarsektionen så visade det sig att vi satt betydligt högre upp. Till vår glädje. Och närmare bestämt på rad 27 på Upper Tier. Utsikten var ... helt okej om man säger så.

Upper tier


Förresten så var gräsmattan precis så grön och vacker som den ser ut att vara.
Och spelet hade vi inga som helst problem att följa även om vi båda var lite oroliga för om den galne Arsenal-supportern som satt bakom oss skulle få för sig något. Dock var det rätt underhållande att se Arsenal-supportern Lasse oroa sig över uppmaningarna "Sing for fuck sake, SING!!!" och "You fucking wankers, get the fuck out of here if you're not singing" på hans "hemmaplan". Hur som helst så sjöng vi inte, jag skulle aldrig gjort det oavsett hotnivå, men även Lasse överlevde och kunde pusta ut.

Från våra platser kunde jag i alla fall konstatera att det ändå är sant att det inte finns några dåliga platser på Emirates Stadium - och att Henke Larsson visade upp ett sällan skådat intelligent spel som man aldrig uppfattar från tv-soffan. Han var fantastisk, rörde sig helt rätt och med lite flyt hade han också avgjort matchen innan Arsenals turliga vinstmål.

United-anfall Emirates


Att det blev förlust för mig och United gav smolk i bägaren. Ett rättvist resultat hade varit kryss, det var vi båda överens om även om Lasse kunde ta matchresultatet bättre än jag gjorde. Summa sumarum: ändå värt varenda öre.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela