Kickoff

Vamos a chilenos

Publicerad 2007-06-28 12:49:56 i Fotboll,

Var uppe i natt för att följa Chile-Ecuador i Copa America som Canal+ direktsänder vilket jag verkligen uppskattar.

Det blev seger direkt för Chile, efter en mycket stark vändning som avslutades med en vackert skruvad frispark av inbytte Villanueva med fem minuter kvar. Ecuador pressade sedan för en kvittering utan lycka som tur var.

Själv tycker jag ändå att det är en liten skräll att Chile vann. Har sett dem på plats två gånger i Sverige det senaste året och framför allt försvarsspelet är katastrofalt. Räcker med ett inlägg och så är det nästan mål. Lika oskolade som Chile verkar vara defensivt är Ecuador skolade efter ett par stora mästerskap i rad och jag trodde nog de skulle klara av minst en poäng när de ledde med 2-1 så länge.
Annars är det offensiven som ger hopp om fler segrar för Chile där Humberto Suazo gjorde två riktigt snygga mål i natt. Och det finns mycket mer att få ut av Mark González, Matías Fernández och Reinaldo Navia.
Hur som helst, Vamos a chilenos! Vamos!

Inte toppen, Halmstad

Publicerad 2007-06-25 14:27:36 i Allsvenskan,

0-2 mot Gefle var precis, som förlusten mot Gais, ett sådant resultat som skiljer HBK från toppen i år. Insats- som resultatmässigt. Och det bådar inte gott om Hasse Mattissons ljumskar krånglar. Det är ett av de tre värsta avbräck som HBK kan åka på i år.

En svensk Wayne Rooney

Publicerad 2007-06-25 12:11:06 i Fotboll,

Ung och råstark. Känns det igen? Örgrytes 18-årige anfallstalang Ken Fagerberg måste i alla fall vara det närmaste en svensk Wayne Rooney vi kan komma i dag. Både utseendemässigt och i spelet. I går gjorde han sitt femte mål i Superettan mot GIF Sundsvall på ett typiskt Fagerberg/Rooney-vis när han bokstavligt talat slet sig förbi GIF-försvararen Christian Söderberg och sköt 1-0 mellan benen på Sundfors i mål.

Har sett Fagerberg i två matcher i år och blivit imponerad varje gång. Framför allt av hans styrka. När han är spelsugen ser han ut att vara fruktansvärd att möta. Det enda orosmolnet verkar vara att han inte alltid är så spelsugen. Men vilket härligt råämne ÖIS har att jobba med. En kille att hålla ögonen på i framtiden.

Elfsborg vill ha Larsson?

Publicerad 2007-06-23 11:48:21 i Allsvenskan,

Elfsborg kan tappa mittbacken Jon Jönsson i sommar.
Vad jag hört så ser mästarklubben gärna HBK:s Peter Larsson som ersättare om Jönsson försvinner.

Har dock svårt att se att HBK säljer till en konkurrent eller att Elfsborg vill lägga de miljoner som det skulle röra sig om för att övertyga både HBK och Larsson om en inhemsk flytt. Men helt klart är U21-landslagsmeriterade Larsson, som i år tagit över som mittback i HBK efter Tommy Jönsson, en välväxt och stark mittbackstyp i "rätt ålder".

Intressant förslag

Publicerad 2007-06-23 11:17:59 i Allsvenskan,

Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson vill utöka antalet spelare på bänken från fem till sju i svensk fotboll. Ett mycket intressant förslag som jag tycker ligger helt i tiden att införa även i Sverige. Kostnaderna för två extra spelare kan omöjligt vara så stora så att det inte skulle gå att genomföra relativt enkelt om fler föreningar stöttar idén. Frågan ska tas upp på nästa Sef-möte i slutet på augusti.
Visst kan man hitta både för- och nackdelar, men varför skulle inte de flest föreningar vilja utnyttja fler av sina spelare? Och vilken tränare som helst måste väl gilla idén att ha fler alternativ att välja mellan för att förändra eller behålla en matchbild.

Allsvenskans bäste mittfältare

Publicerad 2007-06-22 16:13:54 i Allsvenskan,

Sebastian Eguren. Har sett många allsvenska matcher i år och det finns ingen i Allsvenskan som imponerar så som Hammarbys uruguayan. Stor, stark, (nej, han är ingen öl), grym i huvudspelet, spelsinne och skjuter riktigt bra med både höger och vänster fot. Dessutom en hejare i Stockholmsderbyna. Jag tror han skulle lyckas mer än väl i ett spanskt eller italienskt mittenlag, det högre tempot till trots. Hade säkert varit där redan om inte "händelser" vid sidan om planen satt käppar i hjulen på karriären.

Fem mittfältsfavoriter som håller i år (igen):
1. Sebastian Eguren, Hammarby - Derbyspecialist och allsvenskans bäste i mitten.
2. Anders Svensson, Elfsborg - Landslagsklass. Räcker så.
3. Dusan Djuric, HBK - Talangen är äntligen på väg att bli en riktig allsvensk stjärna.
4. Mathias Woxlin, Gefle - Mästare i positionsspel på mittfältet. Motorn i Pelle Olssons maskin.
5. Cesár, Kalmar - Kalmars okrönte kejsare när Ari floppat. Ofta farlig, ofta i måltagen.

Taktisk seger av Professorn

Publicerad 2007-06-14 23:16:48 i Allsvenskan,

Första segern på åtta säsonger (sju om man räknar bort MFF:s sabbatsår från Allsvenskan) borta mot Malmö FF och serieledning. En bra kväll för alla HBK:are och det är som min pappa ringde och sa efter matchen: HBK förtjänade att få vinna den här gången efter den försmädliga poängförlusten på övertid mot Hammarby senast.

Själv har jag gnällt en del på Janne Anderssons taktik i några av HBK:s matcher i år. Därför är det inte mer än rätt att hylla Professorn efter segern mot Malmö FF i kväll. En taktisk seger från början till slut. Från valet att bänka en formsvag Fribrock och spela defensivt säkrare Jesper Westerberg på högermittfältet till att spela med så hög press vilket onekligen gjorde MFF konfunderade. Dessutom justerade HBK mittfältet och fick bort Junior i andra halvlek efter en första där han hela tiden löpte ifrån backlinjen in i ytan bakom mittfältet för att hämta boll. Annars ett bra drag av Åkeby som nog gärna sett att Junior utnyttjat sin yta bättre.

Betygsmässigt får samtliga i HBK väl godkänt för försvarsarbetet, men det finns mer att ta av offensivt om Emra och Magnus Arvidsson hittar ett forwardssamspel och om Andreas Johansson vågar även i offensiven. Backlinjen var strålande som enhet, "Gus" som oväntad målspruta, Dusan och Hasse växer alltmer tillsammans centralt och längst bak är Magnus Bahne bäst i Allsvenskan. Ta bara 2-0-målet som ett bevis på det jag tidigare sagt om "supertalangen" Jonas Sandqvist som ofta hyllas mer. Han gör för många juniormisstag.

I MFF var Junior bra i första halvlek, liksom Behrang Safari som tvingades utgå. Anders Andersson också godkänd. Talangen Guillermo Molins såg stundtals spännande ut vilket han konstaterade redan innan matchen:
- Jag vet vad jag kan.
Mer att vänta med andra ord.

* * *
Till sist konstaterar jag att det är tragiskt att så många svenska elitdomare inte klarar lite burop från 15 000 enögda skåningar. Stefan Johannesson blåste inte för en enda av alla armbågar mot huvudet på HBK:are utan gav fördel för MFF-spelarna. Men jag undrar ändå hur hela domartrion lyckades blunda för Toivonens armbåge i ansiktet på Per Johansson i sista sekunden. Det är bara pinsamt att se.

Motivation, sa Ljungberg

Publicerad 2007-06-06 08:44:28 i Landslaget,

Motivation, sa lagkapten Ljungberg på gårdagens presskonferens.
Självklart, sa Bull.

Sverige-Island i kväll är Sveriges andra gyllene chans att rycka lite i tabellen. Exakt hur gyllene den är vet alla som såg lördagens match mot Danmark, numera mer känd som Skandalmatchen. En vinst som Sverige fick (eller får) som en skänk från ovan (läs, Uefa).
Jag tycker att det är viktigt att Ljungberg redan på förhand slår fast att Sverige ska vinna i kväll, annars handlar det om spelarnas motivation. Inte för att det egentligen ska behöva talas om efter Nordirlandsmatchen. Egentligen. Men det är lika bra att vara på den säkra sidan. Visst är bollen rund, men kvällens Island, utan Hreidarsson och Gudjohnsen, är också betydligt sämre än Sverige.

Jag gillar kapten Ljungberg. Inte bara för att han är alla HBK:ares störste, men han växer hela tiden.
Jag läser just nu (igen) ett gammalt Offside-reportage från VM 2002 där gamle lagkamraten Daniel Wiberg sågar Ljungberg som en potentiell ledare. "Det måste vara någon som sagt till honom att agera så i så fall för Fredrik är ingen ledare", sa Wiberg.
I ljuset av det gångna fotbollsåret (höst-vår) så måste man väl säga att det uttalandet var en smula förhastat.
Fredrik Ljungberg har i skuggan av alla flyttrykten visat med eftertryck att han fortfarande utvecklas. Kanske inte så mycket som spelare längre, men som individ, som en ledare. Viktigt nog när rutinen ska göra sig allt mer gällande.
Det är också därför det är så viktigt att Ljungberg visar var vi ska stå. Inte som något lag rädd för att det är press på vinst i kväll. Utan ett lag där den störste ledaren säger rakt ut att det är vinst som är målet, att det är vinst Sverige ska ha och vill ha. Självsäkert, precis som en ledare ska vara.

* * *
Annars många intressanta tankar i veckan. Tycker personligen att Simon Bank skrev en lysande krönika på Skandalen medan jag inte förstår dem, i och för sig få, som tyckte matchen borde fortsatt.
Jennifer Wegerup jämförde med skotten i Sarajevo. Proportioner någon?
Och Peter Wennman tyckte att Ljungberg var helt fel man för att slå straffen. "Hur usel känsla för fotboll får man i så fall ha som förbundskapten?" Enda förklaringen till det måste vara att Wennman inte alls förstått att Ljungberg är den enda i landslaget som pallar trycket fullt ut i de jobbigaste lägena. En spelare som älskar press. Därför valde Lagerbäck helt riktigt Ljungberg till straffskytt. Förresten, när missade Ljungberg en straff senast?

Två av tre danskdödare var i slutändan danskar

Publicerad 2007-06-03 00:16:04 i Landslaget,

Världen kan vara bra lustig ibland. Som att jag hade på känn att Markus Rosenberg skulle avgöra sista tio i EM-kvalet mot Danmark i Parken.
Att det blev så var kanske inte så konstigt, snarare var det sättet som avgörandet kom på som kommer ligga på näthinnan många dagar framöver.
Hur Christian Poulsen, danskarnas rivjärn, kan få ett så totalt hjärnsläpp att han faktiskt slår ner Rosenberg i eget straffområde när danskarna vänt matchen. När de jagar ett vinstmål.
Overkligt är bara förnamnet.
Jag läser Ekstrabladet och ser att de efterlyser "idioten som gav Sverige segern". De kunde lika gärna haft en bild på Poulsen i mina ögon som den korkade supporter som fick för sig att det var en bra idé att försöka slå ner den tyske domaren.
Visst är det tråkigt att det ska avgöras på ett sånt sätt, men jag tycker det är helt rätt av domaren att bryta matchen. Någon gång måste man visa idioterna som förstör vår sport att nog är mer än tillräckligt.
Säkerheten runt matcharrangemanget var inget annat än ett skämt och det känns faktiskt som att säkerhetspersonalen som skulle hålla ögonen på publiken i tysthet hejade på de galnaste fansen.
Åtminstone försökte de ju inte stoppa dem och det var en fingervisning så god som någon att matchen skulle brytas.

För Fredrik Ljungbergs skull var nog också väntan på en eventuell straffspark en spänning han kunde vara utan. Inte för att jag tvivlar på Ljungan, tvärtom är det så att han och endast han skulle haft psyket att ta och sätta den straffen. Vinnarskallen är stor även i en tydligt matchotränad lagkapten.

Annars var det en fantastisk tillställning så länge den fick vara just det. 3-0 till Sverige efter 25 minuter höll på att bli en klassisk svensk fotbollskväll och på redaktionen fastnade vi för rubriken "Klack och tack". Sen tog danskarna över, skickligt coachat av assisterande förbundskaptenen Bonde och jag var helt säker på att Sverige skulle förlora när Tomasson gjorde 2-3. Virrigare försvarsspel får man leta efter.

Men det fick aldrig bli en klassisk kväll. I stället för en match att minnas blir det ett par ögonblick de flesta helst vill glömma. Som Johan Elmander. Han som gjorde två vackra mål och länge var stor hjälte. Han som fick se sina mål försvinna i det officiella målprotokollet, men se sitt gula kort stanna kvar. Ett korkat system bara det även om det i slutändan är bra att Elmander missar just Islandsmatchen av alla matcher.
Den moderna danskdödaren som fick överlämna epitetet till en korkad spelare, en galen supporter och en tysk domare. Ironiskt att två av tre i slutändan faktiskt var danskar.

Danmarks styrka, Sveriges svaghet

Publicerad 2007-06-02 00:28:08 i Landslaget,

EM-kvalets mest intressanta match är nästan här. Danmark mot Sverige i Parken och visst känns det som att vi kommer till matchen lite som storebror. Om det fortfarande är så efter slutsignalen återstår dock att se. Utmaningen är stor, Sverige har haft svårt mot Danmark på senare år och våra skador oroar. Men det är vid dessa utmaningar som vinnarna kliver fram. Där har Sverige utan tvekan fler. Fredrik Ljungberg är vår störste, Zlatan nära därpå och Elmander kommer alltmer. Danmark har egentligen bara Poulsen, men han kan räcka väl så långt. Det har hans spel i Sevilla visat med eftertryck.

Själv är jag nöjd med en poäng eftersom Danmark inte är det. Men ska vi få med oss något alls krävs det att vi stänger kanterna. Sveriges största svaghet. Danmarks största styrka. Om inte Mellberg viftar med händerna på olämpligt vis så är det där matchen avgörs. Danmark har grymma kantalternativ och kommer överbelasta kanterna, det hade jag gjort mot Sverige, och varje gång det skett hittills har Mikael Nilsson (och skadade Edman) visat att han visst backar (förlåt) för utmaningen. Men med en lågt spelande Alexandersson på högermittfält och kanske Von Schlebrügge på vänsterbacken så borde Sverige kunna fixa den biten. Varje gång jag sett Danmark och kantspelet inte funkat så har de varit väldigt mänskliga.

Det ska bli intressant att se hur danskarna hanterar Elmanders snabbhet också. Vårt bästa vapen om mittfältet kan servera rätt bollar eftersom jag tror Danmark kliver högt på hemmaplan och då kommer ytorna.
Överlag känns anfallsbesättningen som den bredaste sen Henke-tiden och det kan bli tungan på vågen. Jag hoppas att numera tyskdrillade Rosenberg avgör med tio kvar.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela