Kickoff

Milano nästa

Publicerad 2007-09-21 23:01:58 i Personligt,

Om åtta timmar går flyget från Landvetter till Milano via Köpenhamn. Efter tre år i Sundsvall blir det nu norra Italien fram till sommaren.
Och GIF Sundsvall byts mot San Siro, Inter och Milan.
Kickoff-bloggen lever vidare med Serie A.

* * *
Jag har sagt det förut och säger det igen. Chelseas glansdagar går mot sitt slut utan José Mourinho vid rodret. Många ogillar honom för hans självsäkerhet som ibland, men inte alltid, är lika med arrogans, men inte någon kan ifrågasätta "the special ones" facit. Jag har aldrig hejat på Chelsea, men kommer sakna Mourinho som så länge han själv fick välja spelare var smått oslagbar. Synd för alla som håller på det blå Londonlaget att Roman Abramovitch aldrig förstod det.

Och jo, det är en stor förlust även för Premier League som i år annars såg ut att bli den mest spännande ligan i Europa. Nu är frågan mest hur Chelseas spelare hanterar situationen.

En härlig höstmatch

Publicerad 2007-09-17 16:35:09 i Allsvenskan,

Hösten är här och de svenska fotbollsplanerna (med naturgräs) är därefter.
Tungsprungna, gräset släpper och spelarna halkar runt.
Med tanke på hur Allsvenskan ibland ser ut även på de bästa planerna var det därför skönt att se Halmstad-AIK på Örjans Vall i går.
Högt tempo, mycket kamp, tekniska finesser och få felpass.
Det enda som gick att klaga på efteråt egentligen var att det inte fanns några vinnare trots att inte något lag förlorade. Sett till omgångens övriga resultat så grämer det nog mest i bägge lägren i dag.
AIK inledde matchen klart bäst, och jag har svårt att inte imponeras av lagets tydlighet. Dulee Johnson visste exakt var och när han skulle lägga bollen på framrusande Tamandi. Att målet kunde förhindrats om Martin Fribrock bara hade gjort sitt defensiva jobb ordentligt är en annan femma.
Efter en kvart såg det ut att bli en ny jobbig match för det HBK som tappat det mesta av sommarens storform. Men laget visade stor moral och kämpade sig in i matchen. När Andreas Johansson till slut hittade rätt på sin högerkant, Ajsel Kujovic äntligen visade en del av sin stora talang, Hasse Mattisson och Sebastian Johansson slutade trampa varandra på tårna och Mikael Rosén gjorde 90 smått fantastiska minuter som högerback, då vände HBK matchen till 2-1 i andra halvlek.
En vass kontring signerade AIK:s argentinare fastställde ändå resultatet till 2-2 och det var nog de flesta på Örjans Vall överens om - ett rättvist resultat.

* * *
AIK visade att laget kan spela vass anfallsfotboll även utan Wilton Figueiredo, men man såg också att Gnagets beroende av Dulee Johnson har ökat rejält och när han inte fick utrymmet han ville ha och Stephenson inte vann mittfältskampen som var tänkt så hackade också anfallsspelet. Jag tippade AIK som vinnare i våras och jag ser inte någon anledning att ändra det tipset i dag.

HBK spelade inte och spelar inte med en lika stor tydlighet som Norling-drillade AIK, och när spelarna är som virrigast och söker efter passningsalternativ kan jag inte låta bli att fundera över hur vassa HBK hade varit om alla visste hur de ska agera. I går tog det en halvlek innan Andreas Johansson kom rätt till höger och HBK fick en fungerande högerkant till exempel. Just bristen på tydlighet är, lagets imponerande moral till trots, det som jag tycker talar emot HBK i den täta guldstriden där nästan inte något lag är borträknat helt. Inte Halmstad heller ...

En vinnare trots förlusten

Publicerad 2007-09-10 15:41:55 i Tennis,

Han slet, han led, och han vann hjärtan. Serben Novak Djokovic spelade sin första Grand Slam-final i går natt i US Open mot suveräne världsettan Roger Federer - och förlorade.
Men det är skillnad på förlust och förlust och jag tror att Novak kände det själv, han var värd mer. Han var inte bara nära att rubba världens bäste, han gjorde det, men räckte ändå inte till.
- Raka set var lite grymt mot Novak, erkände Federer efter 3-0 i set trots allt.
- Den mentala styrkan skiljer oss åt, sa Djokovic.

Och precis så var det. Djokovic passar Federer illa med sitt kraftfulla grundspel i kombination med sina korta bollar och sin enorma vilja att springa efter allt. Federer styr gärna spelet, men när Djokovic kontraslår krävs mer än att bara ha initiativet i bollen. I Montreal vann Djokovic efter två raka tiebreak-set. I natt förlorade han två raka tiebreak-set trots att han hade setbollar i både första och andra set innan dess. Han skakade Federer och på läktarna insåg storpubliken snabbt att finalen inte skulle bli ännu en uppvisning av schweizaren.

Novak Djokovic är bara 20 år, men spelar redan som en stor spelare. Han har dessutom alla kvaliteter som person för att dra publik till arenorna om det nu inte räcker att en ny spelare på allvar ser ut att kunna utmana Federer om titlarna där Nadal har sina brister.
Novak Djokovic förlorade sin första stora final, men förvaltar han erfarenheten så blir han en vinnare i längden ändå. Att han förlorar mot en spelare som vann US Open för fjärde gången i rad är inget att hänga upp sig på.

Själv fick jag en ny favorit på banorna värdig att ta vid där Thomas Enqvist lämnade.

0-0 med mersmak

Publicerad 2007-09-09 16:52:48 i Landslaget,

Det blev inte någon svensk seger - eller ryck i tabellen - mot Danmark. Men 0-0 på Råsunda betyder, som många av krönikörerna i dag påpekar, att Sverige tog ett stort steg mot EM nästa år. Mest tack vare Nordirlands förlust mot Lettland och Spaniens kryss på Island, men ändå.
"Returen" mot vårt södra grannland hade det mesta (utom galna åskådare på plan och mål). Zlatan var mästerlig och förtjänade att få göra slut på sin mållösa svit i landslaget. Samarbetet med Elmander blir också det bättre för varje match och hade bara Elmander haft lite vassare avslut i går så hade han gjort minst ett mål. Kanske att han la lite för mycket kraft i defensiven.
Defensivt såg det bra ut och Isaksson i mål fick inte mycket att göra trots att det var tydligt att danskarna hade gjort sin läxa och ofta försökte komma två mot en mot Mikael Nilsson och Erik Edman på ytterbacksplatserna.

Som vanligt var det många populister som ropade efter Kim Källström. Visst har han ett bra skott, visst spelar han i Lyon, men han har oändligt mycket att bevisa i landslaget innan han ska anses självskriven före Anders Svensson. Det blev det sedvanliga bytet efter en timme, men jag tycker att båda bevisade varför Lagerbäck väljer som han gör i startelvan under den tiden. Jag är övertygad om att Kims tid i landslaget kommer, men om han inte höjer sin nivå och breddar sitt register är den tiden inte här nu. Tyvärr. En chans att bevisa motsatsen får han säkert från start mot Montenegro på onsdag.

*  *  *
Förresten var det passande värre att Zlatan är avstängd i nästa match - mot Liechtenstein. När ännu ett steg mot EM för svensk del kan tas.

Kvalfyllt i Europa

Publicerad 2007-09-07 13:29:04 i Landslaget,

England, Spanien, Danmark ...
Listan kan göras både längre och lång med nationer som "måste" vinna sina EM-kval i helgen och veckan som kommer.
Ett oavgjort kan förskjuta känslan en match eller två, men när hösten nu blir mörkare blir den samtidigt det för alla stora nationer som kan, men inte orkat (Spanien, England) om de inte hittar en vinnande melodi per omgående.

England är som alltid ett mindre mysterium. Man är alltid så stolta i fotbollens vagga att fallet blir oändligt långt. På något sätt är det typiskt England att förlora den sista matchen på Wembley mot Tyskland och förlora den första på nya Wembley mot ... just det, Tyskland. Snacka om att ge bort ett psykologiskt övertag.
Mot Israel i morgon kan England, som alltid åker ut på straffar i kvartsfinal, åka ut redan i kvalspelet. Nu stör flera tunga skador och blir det förlust så skiljer det sex poäng till just Israel. Som Steve McLarens landslag spelat hittills ett för stort försprång. Vad det skulle betyda för förbundskaptenen, som pratade om att ta England till en ny nivå efter Svennis-eran, förstår alla.

För Spanien är detta den första samlingen efter Sevillaspelaren Antonio Puertas plötsliga död och det lär Island få känna på. "Världens bästa kvallag" ligger trea i Sveriges grupp, en poäng efter Nordirland och tre efter Sverige. Självklart måste det vara en tidsfråga innan Spanien går om överraskningen Nordirland, som har en svår bortamatch mot Lettland, och jag tror inte ens att man ska räkna bort Spanien från gruppsegern än. Om de vinner i helgen vill säga ...

För svenskt vidkommande är morgondagens "retur" mot Danmark något speciellt. Media på respektive sida hjälper till att pumpa upp stämningen (som om det behövs) och redan har Agger "sågat" Zlatan och Zlatan Agger. En duell som mycket väl kan avgöra matchen. Zlatan är i ruskig form och spelar Sverige på rätt sätt så kan Zlatan och Elmander bli ruggiga tillsammans. Samtidigt har Agger, helt säkert en av världens bästa backar inom något år om hans utveckling fortsätter i samma takt, imponerat stort i Liverpool under säsongsinledningen.
För Danmark är det sista tåget som går om man inte vinner. Det skiljer åtta poäng upp till Sverige, sex till Nordirland och man har en match mindre spelad. Danmark hoppas, men jag tror inte de tror heller. 0-4 med bästa laget (i en halvlek) mot Irland hemma var ett slag på käften som danskarna kunde varit utan. Media hånade dem och konstaterade att inte någon slog ner domaren - den gången. Det är på den nivån som dansk idrott nu ligger efter ett mardrömsår på alla fronter där cyklisten Bjarne Riis dopningserkännande måste vara det tyngsta beskedet på mycket länge.
Jag tror inte Sverige förlorar den här matchen. Zlatan och Elmander är i storform och det räcker. Däremot saknas Ljungberg, och jag fortsätter hävda i motsats till många andra i media i dag, att just det är ett jätteavbräck. Skadorna ger en chans att hacka på landslagets bäste de senaste tio åren och då verkar väldigt få minnas alla stormatcher som Ljungberg gjort och fortfarande gör i landslaget. Hans förmåga att aldrig tappa bollen (får minst frispark) är utan motstycke i dagens landslag och fler borde se nyttan han gör i stället för att hejdlöst hylla Kim Källström (som väl är den "stjärna" som fortfarande inte gjort någon riktigt bra landskamp).
Hur som helst, med en segerrusig Råsundapublik i ryggen vinner Sverige med minst 2-0.

* * *
Till sist.
Om ganska exakt två veckor flyttar jag och min tjej till Milano för ett år. Så jag håller tummarna lite extra för det Gli Azzurri som sakta vaknat upp efter VM-guldyran i fjol, när de möter Frankrike på min blivande hemmaarena San Siro i morgon.

Tungt avbräck för Gnaget

Publicerad 2007-09-06 14:59:31 i Allsvenskan,

AIK säljer brassen Wilton Figueiredo mitt i den allsvenska höstspurten. Ekonomiskt en stor vinst förstås, "AIK:s största affär" enligt Ola Andersson som dock säkert är medveten om att det troligen kostar laget guldet trots Gnagets hysteriska form. Så mycket betyder brassen som har höjt AIK rejält varje gång han själv hittat rätt på planen.
Visst kan AIK fortfarande vinna en så tät serie som Allsvenskan nu är, men nu ökar pressen avsevärt på lagets övriga offensiva vapen (läs; argentinare) och de är inte alls lika bra eller mångsidiga. Och när motståndarnas försvar har låsts upp har Wilton oftast varit nyckeln. Samtidigt är det väl nu då som Norling ska vinna poäng på taktik som han gjorde i fjol.

Allsvenskan blev en profil fattigare, men slutstriden, med sex lag inom tre poäng, är inte desto mindre spännande. Och först i november får vi veta hur mycket detta påverkade AIK:s guldchanser.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela