Kickoff

Nu är ZaSa bara minnen - men vilka minnen

Publicerad 2008-11-30 10:12:05 i Fotboll,

Nationalidolen Marcelo Salas lägger skorna på hyllan efter en stor karriär.
För mig och många många många andra chilenare betyder det att en av de största fotbollshjältarna inte längre glänser på det gröna gräset.

Det är svårt att sätta ord på hur stor Salas har varit.
Han var fruktad målkung i argentinska River Plate, skyttekung i landslaget under många år och vann Serie A under Sven-Göran Erikssons ledning i Lazio.
Men jag minns bäst hans insatser under VM 1998 i Frankrike där Chile överraskade många och Salas imponerade på ännu fler.
Där och då, tillsammans med radarpartnern och den andra chilenska nationalidolen Ivan Zamorano, var de ett ständigt hot med sin teknik, snabbhet och framför allt spänst i luftrummet.
Det VM:et var Salas ur chilensk synvinkel och han gjorde tre mål totalt, bland annat två mot Italien i en match där domaren räddade italienarna med en billig hands (vi snackar naturlig kroppshållning).

Hur det gick mot Brasilien i åttondelsfinalen minns jag inte ... men Salas nickade i alla fall in reduceringen.

Och i morgon måndag är det jag som tar på mig min Lazio-matchtröja med Salas på ryggen inhandlad i Rom mästaråret och minns en liten lirares stora karriär.

Silverduon återförenas

Publicerad 2008-11-25 12:25:34 i Allsvenskan,

Säsongen 2004 ett sällsynt lyckat tränarpar.
Sedan dess har Lasse Jacobsson testat sina egna vingar i framför allt Öster utan några direkta framgångar.
Nu återförenas HBK:s silverduo på tränarbänken - i Halmstad igen förstås.

Jag vet att många som håller på HBK flera gånger de senaste säsongerna menat att Janne Andersson kört fast i HBK. Att det behövts något nytt.
Själv är jag ett stort fan av HBK:s professor - men har väl fram till jag återvände från Italien vissa gånger också börjat fundera kring om kritiken varit berättigad eller inte. 0-9 i Helsingborg fick mig att verkligen fundera - utan att ha sett matchen, men eftersom så gör bara spelare som inte spelar för något (klubbmärke) eller någon (tränare).
I år tycker jag att Janne däremot visat att han visst har massor mer att ge i HBK, att HBK har massor mer att ge med Janne och att 2009 minsann kan bli hur roligt som helst i Laxastan.

Läser i HP att Janne haft erbjudanden, men vill köra vidare i HBK. Fantastiskt bra.
För en vecka sedan började jag själv fundera över vem som skulle ersätta Jonas Wirmola som Jannes assisterande.
Kom på två namn som jag tänkte att även Janne gillade.
Lasse Jacobsson var min huvudkandidat (inte helt fel visade det sig) och sen experten Jens Fjellström som jag tror är redo för en tränarkarriär snart.

Jan-Lars gjorde ju succé med HBK 2004. Förvisso med en fantastisk grupp spelare visade det sig, men det var vi som som verkligen trodde på få på förhand.
Lasse bidrog i alla fall starkt i den utvecklingen, driven och erhört målmedveten. Framför allt ett perfekt komplement till Professorn.
Det kommer bli bra igen i HBK.
När silvret blir till guld.

Zlatans gyllene hattrick

Publicerad 2008-11-22 10:16:30 i Fotboll,

Zlatan Ibrahimovic fick lika välförtjänt som förväntat sin tredje guldboll i måndags.
Det säger två saker.
Vilken fantastisk fotbollsspelare Zlatan är.
Och att bredden på toppen i svensk fotboll inte är det.

Vi börjar i rätt ände.
Att Grande Ibra eller Il Genio (geniet) som han kallas i Italien i mer eller mindre varje andetag, skulle vinna guldbollen igen efter det 2008 han haft stod nog klart innan juryn ens träffades för att överlägga.
Ibra satte inte sitt avtryck i Champions League där Inter tackade för sig mot Liverpool i åttondelen, men det var också där han inte gjorde det.
I ligaspelet var Zlatan en mästare. Utan honom såg Inter fantasilöst ut. Med honom, om så bara i 30 minuter i en regnig eftermiddagsmatch i Parma, var de mästare.
Zlatan avgjorde, som han avgjorde, och jag lovar, för att förstå hyllningarna och hur stort det verkligen var så var man tvungen att vara i Milano där och då.
Jag var ju som tur var det - och vilken fest det var.

En annan sak som säger mycket om Zlatans storhet i Italien. Juventus Nicola Legrottaglie och Milans (numera Lazios) Christian Brocchi satt som gäster i en kvällsomgång av fotbollsprogrammet ControCampo och fick frågan vad de tyckte om Zlatans svikande form innan knäskadan.
Båda svarade genom att hylla Zlatan.

I EM spelade Zlatan alltjämt knäskadad mer eller mindre, men gjorde ändå två mål och var det stora ljuset för svenskt vidkommande.
I höst har han gjort två mål mot Roma borta och Palermo borta som imponerat. Liksom fått ta emot hyllningar till höger och vänster av José Mourinho.
Egentligen är det bästa med Zlatan, förutom allt vackert han gör på planen, att han fortfarande kan bli bättre. Mer delaktig, mer avgörande i de stora matcherna. Då väntar förstås fler guldbollar. Till vår tids största svenske fotbollsspelare, förebild och idol.
Bara det är Grande.

Sen var det det där med bredden.
Fredrik Ljungberg har mer eller mindre slutat, åtminstone på toppnivå, och Henrik Larsson blir faktiskt äldre. Bakom de två andra superswedes finns - ingenting nästan.
Kim Källström skriker hans privata hejarklack. Verkligen inte säger jag.
Markus Rosenberg. På uppgång, men har svårt att få till det i landslaget.
Marcus Berg. Klubbyte först, sen kan vi bedömma hur bra Berg blir.
Andreas Isaksson. Ser fortfarande ut att spela med ett öppet sår i självförtroendet efter tiden i City.
Sebastian Larsson. Är på väg uppåt i karriären, men en hel del återstår.
Johan Elmander. Toulouse var en femma, Premier League en annan.

Så ser det tyvärr ut. Inte någon är på Zlatans europeiska toppnivå längre och det är synd. Och jag kan väl inte direkt peka ut någon tronföljare heller. Toivonen tror jag inte når dit, åtminstone inte på många år. Då känns både Robin Söder och Anel Raskaj mer spännande att följa.
Samtidigt hade inte någon slagit Zlatan i år. Heller.

U21-skalp, men A-landslagsmiss

Publicerad 2008-11-19 23:24:05 i Landslaget,

U21-landslaget tog en imponerande skalp via 3-0 mot dubbla U21-mästarna Holland. Som visade att kvalmissen den här gången har sina orsaker.
Lika bra gick det inte för A-landslaget.
- Vi förlorade mot ett bättre lag, sa Lars Lagerbäck.
Och det är bara att instämma efter 1-3 i Holland i kväll.

Någon större landskamp blev det aldrig. Mycket på grund av att Sverige koncentrerade stor del av sin kraft på att ligga väldigt lågt i försvarsarbetet.
I första halvlek såg det nästan märkligt ut när svenskarna dessutom spelade med ett på tok för rakt mittfält. Den biten blev bättre i andra halvlek, och defensiven är den del som får bäst betyg i det svenska spelet - klart godkänt.
Offensiven däremot var slarvig, anfallen alldeles för korta och trots både Henke och Rosenberg på planen i varsin halvlek så saknades en bollmottagare (Zlatan) enormt.
Ser man också till att Holland nonchalerade sin defensiv ofta och att tempot i landskampen var otroligt lågt, jämför bara med Spanien-Chile där det gick undan, så borde verkligen Sverige klarat av ett bättre passningsspel och haft fler genomtänkta anfallssekvenser.

Överlag en ganska meningslös landskamp om man ville ha några svar inför det fortsatta VM-kvalet.
Daniel Majstorovic var bäst i det svenska laget i mina ögon. Följsam och stark i defensiven.
Kim Källström spelade som vanligt bort lika många bollar som han gjorde något bra med. Christian Wilhelmsson likaså.
Rasmus Lindgren var blek i en svår första halvlek, men växte till sig lite i andra. Jag förväntade mig dock mer av skåningen som vi väntat på i landslagsdressen.
Andreas Isaksson ser ut att sakna väldigt mycket självförtroende, trots att han fick göra flera fina räddningar.
Marcus Berg ger verkligen intrycket att han är loj och lat. När Sverige inte skapar mer håller det inte att vara bra endast i boxen, bollen kom ju nästan aldrig dit.
Viktor Elm. Kort om tid men kul att det blev spel.

Har jag sagt att jag saknar Fredrik Ljungberg? Det gör jag. Sveriges spel också.

Några allsvenska reflektioner

Publicerad 2008-11-09 18:55:43 i Allsvenskan,

Den allsvenska säsongen är över och bland alla "Årets ..."-listor reflekterar jag över följande ...

... ungdomarna som tagit över i Allsvenskan.
De är många som spelat mer eller mindre framträdande roller i sina klubblag. Bland de bästa håller jag HBK:s dribblingskung Anel Raskaj, IFK Göteborgs målskytt Robin Söder och Kalmars guldmotor Rasmus Elm.
Tre spelare som har det internationella steget i sig, som alla tillhör svensk fotbolls framtid. Söder har kanske fått mest uppmärksamhet av de tre, men både Raskaj och Elm har varit väl så bra, om inte bättre sett över säsongen.
Helsingborgs Rasmus Jönsson har också imponerat lite extra.

... handsregeln.
Den måste göras om. Nu, rejält, tydligare än någonsin. Som det varit i år har det varit en godtycklig subjektiv bedömning från match till match. Vissa gånger får spelarna spela volleyboll utan att det är hands, andra gånger pratar vi naturlig kroppshållning och till sist blir det straff när spelarna gör allt för att inte ta bollen med handen. Det håller inte och ska inte heller tolereras på den här nivån. Allsvenskan förtjänar bättre. Gör om, gör rätt.

... 16 lag.
Succé? Nja. Katastrof? Absolut inte. 16 lag var och är rätt väg att gå för Allsvenskan. Det är bara dumheter att skylla publiktappet på två lag extra.

... mästarna Kalmar FF:s målskytte.
Vilken målmaskin. 2,5 mål i snitt per match imponerar. Anfallsfotbollen segrade över försvarsfotbollen (Elfsborg).

... årets besvikelser.
1. IFK Norrköping. Vart tog spelet och tron på det egna laget vägen som fjolårets Superettan-suveräner tog sig upp med? Jag trodde IFK skulle klara sig kvar utan kval.
2. Publiktappet. Stockholmsklubbarnas fansbojkott på bortamatcherna var en av de mest bärande anledningarna till att färre gick på allsvensk fotboll i år.
3. Malmö FF. Det är något konstigt över Malmös stolthet iff-iff. Nu var inte truppen så fruktansvärt bra som de själva trodde, men ändå. Med de pengar som finns, den publik som stödjer (och stjälper ibland) och den rutin i vissa spelare ska MFF vara bättre. 12 mål på de två sista omgångarna ändrar inte på det.
4. Domarna. Visst klagas det ibland lite mycket på rättsskiparna, men klassen har varit för dålig på flera håll för ofta. Jag hoppas verkligen det blir bättre nästa år med proffsdomarsystemet.

... årets mål.
Viktor Elms 2-0 mot GIF Sundsvall. En vänsterkanon rätt upp i krysset. Har jag sagt att mellanbroder Elm är mer än landslagsmässig? Det är han.

... årets Laudrup.
Lillebror Rasmus Elms framspelning till Ingelstens 4-0-mål mot Gent i Uefacupen. Värt att nämnas.

... nästa års mästare.
Halmstad. Jo, jag tror verkligen att Janne Anderssons manskap har något stort på gång. Får klubben bara behålla sin stomme, krydda med Mikael Nilssons klokhet och passningsfot och kanske hitta en hyfsat snabb ytterback så blir det guldfirande på Örjans Vall även nästa år. Jag säger bara Anselmo, Michi Görlitz, Anel Raskaj, Tommy Jönsson, Tim Sparv ...

Så trillade Giffarna ur igen

Publicerad 2008-11-09 18:29:45 i Allsvenskan,

Det höll till sista matchen - sen föll GIF Sundsvall.
Stort, lite för stort - och framför allt ut ur Allsvenskan.
Och tabellen ljuger inte. GIF Sundsvall kanske har haft den bästa truppen på pappret som de någonsin haft under klubbens allsvenska år, men man vinner inte några matcher på pappret, bara på planen. Och där har inte Giffarna varit bättre än näst sämst i Allsvenskan.

Jag trodde väl under hela hösten att det inte skulle gå, medan spelare och ledare hela tiden sagt sig tro motsatsen.
GIF-ledningen agerade genom att sparka Hansen och Sankala och plockade in Sören Åkeby på tränarposten.
Poängmässigt gav det en seger, en oavgjord match och massor med gott humör och stämning på Norrporten Arena ...
Men 0-6 i dag i Malmö var nästan ovärdigt dåligt. Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket det där målet som GIF släppte in i slutminuterna mot Örebro i näst sista omgången, det som innebar 1-2 i stället för 1-1 och krävde seger mot Malmö i stället för oavgjort, egentligen betydde.
Men 0-6 är hur som helst pinsamt stora siffror för ett lag som har allt att spela för.

Därmed är Gävle återigen Allsvenskans nordligaste ort och frågan är när Sundsvalls Giffare kan ta sig tillbaka. Om de kan det. Flera tongivande spelare, som Tobias Eriksson och Linus Hallenius, försvinner garanterat nu samtidigt som föreningen återigen ska genomgå ett ekonomiskt stålbad.

Dock är jag otroligt imponerad av Ljungskiles säsong. Jag trodde aldrig att de skulle klara sig kvar (även om kvalet nu återstår).
David Wilsons lag har inte heller rosat någon match, men tagit sina poäng. Det är det som räknas. Resten är snart glömt. Så hatten av för LSK och Wilson.
Och förstås extra salt i såren i Sundsvall som sparkade Wilson för några år sedan.

Kalmar är värdiga mästare

Publicerad 2008-11-09 18:13:33 i Allsvenskan,

Grattis Kalmar FF - svenska mästare 2008.
Även om det till slut bara skiljde en poäng (och en massa mål) är Kalmar FF en sällsynt välförtjänt mästare nu när klubben vinner sitt första SM-guld.
Inte bara för att tabellen aldrig ljuger efter alla omgångar.
Utan för den fotboll, den raka, offensiva fotboll, som Smålandslaget spelat genomgående hela året.
Arkitekten bakom det förstås Nanne Bergstrand - årets svenska tränare.
Regissören Viktor Elm fick sin ljuva slutföreställning redan i näst sista omgången med fyra mål. Han som legat bakom 22 av Kalmars mål med 15 egna och sju assist, stoppades oturligt tidigt mot Halmstad.
Men det var väl också enda gången som någon eller något stoppade Elm som spelat småskadad och febersjuk och ändå varit Allsvenskans bäste.
Lillebror Rasmus glänste under säsongen nästan lika mycket, om än mer sporadiskt.
Låt oss inte heller glömma avslutaren eller burväktaren. Patrik Ingelsten har varit fantastiskt bra på sista tredjedelen i år och är välförtjänt skytttekung. Petter Wastå otroligt stabil i mål.
Eller så offensivt glade ytterbacken Emin Nouri, som var den förste jag hälsade på i Öster när jag var på Värendsvallen i somras när jag jobbade på Smålandsposten.

Och till slut kunde inte ens jag som irriterat mig många gånger bara den här säsongen på Henrik Rydströms ofta felplacerade mindervärdeskomplex, att alla alltid skulle vara emot Kalmar, låta bli att ändå tycka att Allsvenskans mest medieexponerade lagkapten var en stor vinnare.

Så grattis igen Kalmar. Värdiga mästare 2008.
Rätt lag vann.

Change? Yes, they could

Publicerad 2008-11-08 19:46:25 i Personligt,

I Harlems gråtande ögon har vi kunnat se vad senator Bobby Kennedys död innebar för den färgade befolkningen i USA 1968.
Det var nästan som om tiden hade stått still när det i onsdags morse svensk tid stod klart att Barack Obama blivit vald till USA:s 44:e president.
USA:s färgade grät igen - men den här gången tårar av lycka och förhoppningar, inte av förtvivlan.

Jag tycker det i sig är sjukt att det är något fantastiskt över att en färgad person kan bli vald till president i USA.
Jag menar, jämlikhet, allas lika värde, etcetera.
Samtidigt går det ju inte att bortse från alla imbeciller som ändå kände att de aldrig kunde rösta på en färgad kandidat, som hellre röstade på en kvinna i så fall. Som om det skulle vara något sämre. Som om det skulle vara ett steg ner det med från en vit medelålders man med krigsmeriter ...

Jaja, tillräckligt många klarade i alla fall att göra det rätta valet den här gången för att jag inte ska gnälla för mycket.
Jag tänker inte påstå att jag vet allt om Obamas policy bara för att jag höll på honom.
Men jag har lyssnat på tillräckligt många av kandidaternas valtal för att veta att McCain är för mycket Bush, märkt att han totalt saknade en ekonomisk plan och hört honom bygga sin enorma utrikeserfarenhet på sina år som krigsfånge.
Ändå var jag rädd att det skulle räcka igen. Han var ju inte färgad, bara gammal och med en knäpp vice-kandidat ett hjärtslag från presidentposten i så fall.
För världens skull är jag övertygad om att vi ska vara glada att den republikanska konstellationen inte fick några år i maktens korridorer.

Om Barack Obama, som är en fantastisk retoriker sen kommer bli en lika fantastisk president återstår för honom att bevisa. Men förändringen är en seger i sig för USA.
Och vad var då vackrare än när McCain 05.18 svensk tid höll sitt bästa tal som en förlorare som hyllade vinnaren och manade till uppslutning för USA:s bästa.
Medan tårarna föll i Harlem igen och firandet började på allvar gick jag till sängs 06.45 i onsdags morse.
Med vetskapen att USA kunde förändras.
Yes, they could.

I dag minns vi Lennart Bergelin

Publicerad 2008-11-04 14:47:17 i Tennis,

Han var coachen till den, i mina ögon, störste svenske idrottare genom alla tider.
Under tretton år, 1971 till 1983, stod Lennert Bergelin och Björn Borg sida vid sida och skapade sådana tennisframgångar att mer än bara Sverige stod still när Borg spelade final.
Tillsammans skapade de två det svenska tennisundret.
Nu är Bergelin borta efter en kort tids sjukdom - och därmed en av svensk tennis allra största.

Jag själv var för ung för att ha följt det hela live, jag tillhör generationen som växte upp med Wilander och Edberg, men jag har läst en hel del om deras speciella förhållande, om Borgs ritualer som Bergelin gjorde allt för att hålla på, för att underlätta, för att skapa förutsättningar för segrar.
I Malcolm Folleys fantastiska bok "Borg mot McEnroe" får man en god inblick i Borgmanin. Om den lugne och städade på banan som när han väl blev frustrerad tog ut det på de två som stod honom närmast, Bergelin och flickvännen Mariana Simionescu.

Bergelin blev med tiden mer än en tränare. Han blev en tennispappa, en livsvän för Borg och det var otroligt vackert när de efter många år fick ta emot hyllningarna när Borg utsågs till Sveriges bästa idrottare under 1900-talet.

Bergelin var förstås mer än Borgs tränare. Han coachade ju även Sverige till vår första Davis Cup-titel och han vann som förste svensk en Grand Slam ( i dubbel 1948 i Paris).

Hans livsarv är bland mycket annat svensk tennis som den världsmakt vi varit i så många årtionden.
Tack Lennart och Björn. En duo utan svenskt idrottsmotstycke.

Inga "mirakel" i världen kan stoppa Elms Kalmar nu

Publicerad 2008-11-02 21:35:28 i Allsvenskan,

6-0 till Kalmar mot avsågade IFK Norrköping och nu är det bara att gratulera de nya svenska mästarna.
Dels eftersom Elfsborg redan i morgon som bäst klarar oavgjort mot HBK.
Framför allt eftersom Kalmar är Allsvenskans bästa lag i år. Utan snack, oavsett skadorna på Ishizaki och Svensson. Bara de 68 mål Kalmar gjort i år är fantastiskt och förstås bäst av alla mästare under 2000-talet, förvisso med ett par matcher till på sig, men ändå.

Det finns mycket att gilla med mästarna. Jag har fastnat för ett par detaljer.
Till att börja med Viktor Elm som är Allsvenskans bäste Jonas Thern-kopia. Han vårdar bollen med både styrka och teknik, han vinner i luftspelet, han fördelar, han är andravågen i höst och han skjuter in mål och frisparkar i parti och minut. Lite långsam första fyra-fem meterna, men Elm kommer bli en av landslagets bästa spelare de närmaste tio åren. Det är jag övertygad om.
Kalmar har dessutom två Elm till. Ett tag till i alla fall.
Sedan Patrik Ingelsten, hjälpgumman i HBK som fick en fast roll i Kalmar och tackade genom att bli skyttekung. Hatten av.
Mittbacksparet Lindberg och Lantz har gjort att man knappt saknat Bagarn Rosengren. Knappt.
Och Kung Nanne gör mer eller mindre allt rätt i år. Framför allt gillade jag hans Champions League-bojkott-ploj. Väl sagt.

Så i dag mästare på planen. I morgon mästare i kavaj som det heter.
Det finns bara en sak jag inte förstår och det är inte varför det inte är guldfest redan i kväll.
Utan varför både TV4 och Aftonbladet konstaterar att "bara ett mirakel kan hindra Kalmar från att vinna guld".
Är inte mirakel något positivt?

Romantiskt så det förslår, Argentina

Publicerad 2008-11-02 10:53:07 i Fotboll,

Don Diego är åter högsta hönset i Argentinas landslag.
Den här gången som förbundskapten och det är så romantiskt från förbundshåll att man nästan blir lite tårögd.
Som Sportbladets och Sveriges bäste krönikör Simon Bank skriver: Det kan vara det dummaste Argentina gjort.

Många gamla stjärnor har förstås gjort tränarkarriär - och gjort det bra.
Nu kommer kanske den störste och samtidigt som han aldrig kan göra annat än att landa mjukt vid ett misslyckande så blir ändå fallet högt - sett till hans levnadsöde och chansen att bryta negativa spiraler för gott.

Dessutom.
Maradona har ju gjort argentinsk fotboll till det den är i dag. Mer eller mindre.
Alla i dagens landslag hade säkert honom som idol som liten. Mer eller mindre.
Det är både positivt och negativt.
Spelarna kommer lyssna på en levande legendar - och inspireras enormt.
Men de kommer också lyssna på en levande legendar - som alltid tyckt mycket, alltid kritiserat först, som haft enorma livsbekymmer - och som tränare antagligen är en motpol till andra. Maradona pratar visserligen om ett defensivt tänk i hans Argentina, men samtidigt har kreativitet alltid varit hans lösning.
Och kraven på landslagets fotboll under Argentinas Gud lär ju också vara gigantiska på att de ska spela som förr.
Med Messi som ny Maradona.

Det här kan alltså bli precis hur bra som helst. Det känns väldigt spännande att följa.
Men det kan också bli fiasko för pressen på det enda som får argentinarna att tänka på annat än livets stora och mindre stora vardagsbekymmer är just landslaget. Det är ett tungt ok att bära oavsett veckolön.

Argentina lär gå till VM. Det är ett för bra lag av individer för att misslyckas oavsett ledning. Sen kommer provet. Det Maradona klarade som spelare. Det han förväntas klara som tränare.
Herre Diego vad roligt om han lyckades.

Sista (goda) chansen GIF!

Publicerad 2008-11-02 10:36:03 i Allsvenskan,

GIF Sundsvallsspelarna har vägrat att se Superettan-spöket som närmat sig för varje omgång i vitögat.
Trots att det länge såg hopplöst ut.
Så vad händer?
Med två omgångar kvar, sex poäng att spela om, har GIF inför eftermiddagens måstematch mot Örebro hemma i Sundsvall åter chansen att spela sig kvar i Allsvenskan.
Till att börja med genom att ta kvalplatsen från Ljungskile som helt verkar ha gått på grund den senaste tiden - trots att det nu är årstiden då defensivt krigande ger resultat.
Men vid seger - och om Gefle skrapar noll i sina slutmatcher (föga troligt) - finns faktiskt chansen att klara kontraktet även utan kval.
Det hade varit en bragd i sig med tanke på hur GIF:s höst varit.

Men allt börjar och slutar med Giffarnas egna insats. De som hela tiden verkar ha trott på sig själva får nu chansen att visa att de gjort rätt.
Ni ska veta att hoppet i stan, framför allt på tidningsredaktionen är stort helt plötsligt.
Det räckte med 0-0 i Halmstad och 2-1 i sista minuten mot jumbon Norrköping hemma. Kanske att Timrås dåliga form i Elitserien hjälpt till att vända fokus också.
Men många på jobbet har i alla fall redan räknat in tre pinnar i dag och sen efter en tuff match tre till i Malmö i sista omgången.
Hoppfullt? Absolut.
En smula dumdristigt? Alla gånger.
Örebro är ett alldeles för bra lag och med för bra form för att underskattas, med eller utan Kim Olsen och Robin Staaf intalar åtminstone jag mig.
Men GIF Sundsvall har å andra sidan ett för bra lag för att åka direkt ur. Nu kan de visa det.
Och slå ett slag för att det nordligaste norrlandsfönstret fortsätter vara öppet.
Jag tror det blir krig. Eller åtminstone så mycket som ett sådant ord kan betyda i sportsammanhang.
Och att det är helt vidöppet vilket lag som vinner. Även om jag förstås hoppas på Giffarna.
Det hade varit roligt om Linus Hallenius fick bli segerskytt.

*  *  *
Det är förresten snö i Sundsvall sedan ett par dagar tillbaka.
- Jag går f-n inte. Inte på fotboll när det är snö ute. Det gör jag bara inte, sa en kille på annons som själv spelar i trean här på fikat i torsdags.
Jag hoppas att resten av Sundsvall inte känner så. Det kan vara sista hemmamatchen i Allsvenskan på länge.
Även publiken måste visa vad det betyder.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela