Kickoff

Mourinhos Inter i Mancios skugga

Publicerad 2008-10-30 08:56:34 i Fotboll,

Jag satt och småförbannade det torftiga 0-0-toppmötet Fiorentina-Inter i går kväll.
Samtidigt tror jag att någonstans i världen satt Roberto Mancini och gnuggade händerna över Inters fantasilösa och ack så statiska spel.

Mancio fick ju sparken på ganska grymma grunder i somras. Först ligaguld, sen tack och adjö trots kontrakt.
Mycket på grund av att Champions League-spelet fortfarande inte stämde. Störst i Italien, medelmåtta i Europa räckte inte för president Moratti när han såg på sin 100-årsklubb.
Ut Mancio - in José Mourinho.

Men trots en speciell tränare har det inte blivit bättre. Inter led av krampaktighet långa stunder under Mancio, och gör det fortfarande. Skillnaden är att laget vann åtminstone matcherna tidigare, nu fick Inter nöja sig med ett mållöst kryss alltså. Trots att La Viola saknade både Mutu och Gilardino.
Visst, må vara hänt att 0-0 är okej på bortaplan även för Inter, men laget skapar väldigt lite på planen, allt ser statiskt och förutsägbart ut och har gjort hela säsongen.
Krossen mot Roma då? Den fixade Mancio i fjol också.

Säsongen är förstås fortfarande ung, men trots allt ser inte Inter bättre ut, snarare tvärtom. Man lät bli att värva en central kreativ mittfältare i somras (Aquilani, Diego etc) och det står fortsatt anfallsspelet dyrt. I stället in med två yttrar: dribblingssjuke Quaresma och Romas Mancini. Den sistnämnde är i mina ögon ligans kanske mest överskattade spelare. Ständigt fel beslut i fel lägen.

Den här säsongen bedöms hur som helst inte Mourinho på ligaresultaten - det är uteslutande Champions League som är viktigt. Men efter ett par månader under The special one förväntar jag mig mer. Jag tror fler och fler håller med om det.

Guldbollen till guldmannen

Publicerad 2008-10-28 08:51:27 i Fotboll,

Den 17 november delas svensk fotbolls största pris Guldbollen ut.
Som vanligt lär det bli en pinsam tv-gala.
Och som vanligt kommer Zlatan Ibrahimov ta hem Guldbollen.

Ibra är utan konkurrens vår största fotbollsspelare sedan Fredrik Ljungberg "slutade" efter EM.
Oavsett vilket hade Ibra vunnit priset för tredje gången i år ändå.
Han är de italienska mästarnas störste stjärna, intoccabile - orörbar, han avgjorde Serie A med två mål på en halvtimme i våras och han gjorde två mål i EM - trots knäskadan.
Visst är det passande att L'uomo d'oro - guldmannen, får även den svenska guldbollen efter en sådan säsong.
Så blir det förstås och Zlatan blir historisk eftersom ingen annan fått ta emot priset tre gånger.
Synd bara att det inte ens är spännande den här gången - och det säger väl en del om övriga svenska spelare.

Fotbollens ikon Maldini prisad

Publicerad 2008-10-27 19:42:59 i Fotboll,

AC Milan-legendaren Paolo Maldini hedrades i dag med Giacinto Facchetti-priset i Italien.
En stor utmärkelse som delades ut för tredje gången och som går till en spelare som, precis som Facchetti, står för något extra inom fotbollen.
Paolo Maldini gör det.
Inte bara för att han 40 år gammal eller skadebenägen som en 40-åring som spelat i en av världens största klubbar sedan han var 17 år. Utan även för att han fortfarande är en av Europas absolut bästa försvarsspelare. Jag vet, jag såg honom hela förra säsongen live.

På Gazzettans hemsida motiveras valet.
"Paolo är stil, karisma och trogenhet", säger ligapresidenten Antonio Matarrese och fortsätter.
"Maldini manifesterar det som är vackert med fotboll"
"Fotbollens ikon", skriver L'Equipe.
Och så fortsätter det.

Jag växte upp med en ung Paolo Maldini, såg honom bli kvar på vänsterbacken på grund av Franco Baresis långlivade karriär, och sen inte bli den mittback han kunde blivit förrän sent, sent.
Paolo Maldini har ändå gjort det, och lett sitt Milan till mängder med titlar. Inte genom att skälla, sparka eller svära (något som annars ligger nära tungan i Italien), utan genom att leda genom exempel. Han har brutit uppspel, glidtacklat och vunnit bollen knappt utan att röra motståndaren. Det har varit som att se när Thierry Henry sprungit - vackert på gränsen till konstnärligt.
Många kan lära av Paolino, den lille Paolo som är så otroligt stor i sitt spel och sitt ledarskap att det aldrig kan finnas tillräckligt med spelare som honom. Någonsin.
Så när han prisas med gentlemannapriset Premio Facchetti, som även han var en vinnare av stora mått, är det så rätt att till och med mitt hjärta ler.

Nu är Superettan nära

Publicerad 2008-10-21 13:35:24 i Allsvenskan,

Ödesmatch i går kväll på Norrporten Arena. GIF mot GIF. Sundsvall mot Gävle.
De sistnämnda vann och nu är Superettan snart realitet här i Sundsvall igen.

Man kan väl säga att Åkeby-effekten uteblivit så här långt.
Mot Djurgården i årets regnmatch 1-3.
I går 2-3 i en sexpoängsmatch på hemmaplan mot laget före i tabellen efter en första halvlek som verkligen fick en att undra om spelarna och Åkeby alls visste vad som krävdes av dem. Åkeby bänkade Linus Hallenius och Hannes Sigurdsson, framför allt den förstnämnda hade jag aldrig satt på bänken och Linus var också rejält besviken på beslutet när jag pratade med honom efteråt.
Det fanns mer i startuppställningen som jag sätter en del frågetecken kring. Kali Ongala som motor på mitten till exempel, Tobias Eriksson som högerback.

Att första halvlek sen såg ut som den gjorde kom inte som någon överraskning för mig. I andra halvlek var det betydligt bättre tåga i laget och på bara en kvart hämtade Giffarna upp 0-2 till 2-2. Då såg det ut som att det skulle bli tre poäng faktiskt. Den första GIF-segern sen slutet av juli i så fall.
Så blev det alltså inte. Mycket beroende på försvarsspelet där GIF bjuder på alldeles för mycket. Sen förstår jag inte varför inte Åkeby gick ner på tre backar tidigare (88:e) eller utnyttjade sitt sista byte för att få in friska ben. Märkligt coachande.

Nu väntar i alla fall fyra ödesmatcher där varje omgång potentiellt är den avgörande.
Först ut på den resan är Halmstad på Örjans Vall på fredag. Formtoppade HBK som enkelt spelade bort Ljungskile i söndags. Jag har svårt att se hur Giffarna ska ta tre poäng som närmast är ett måste om inte HBK underpresterar något grymt. Förlust samtidigt som LSK och Gefle tar tre pinnar så är det kört i mina ögon. Även om det matematiskt skiljer åtta poäng med nio kvar att spela om.
Sätter mig på tåget ner på torsdag för att skriva matchen på fredag i alla fall. Senast jag och GIF gjorde den här resan slutade det med 0-6 och en sparkad tränare.

En händelserik vecka

Publicerad 2008-10-21 12:45:18 i Fotboll,

Har varit mycket jobb och lite bloggande den senaste veckan-tio dagarna.

Lika bra att börja med det största. Zlatan Ibrahimovic och 4-0 på Roma. Borta.
1-0-lobben över en utrusande Doni var lika glimrande vacker och påpasslig som det var uselt försvarsspel av Cicinho.
2-0 så enkelt som enkla mål ska göras. Zlatan tog emot, höll i, kollade om han hade någon med sig, utnyttjade Juans givmildhet i straffområdet till att ställa in siktet och så ett lågt skott på bortre stolpen.
Att det sen sprang iväg till 0-4 visar inte bara att Inter har ett övertag på Roma i ligan, utan också romarnas naivitet i försvarsarbetet.
För Mourinho var det första stora fjädern i hatten. Han behövde den för att komma rätt in i den italienska fotbollen. Bråk med media och förluster som mot Milan rimmar illa med världens bästa tränare.
I Rom tar säkert snacket om Spallettis avgång nya dimensioner. Resultaten så här långt har varit för dåliga. Det är inte bara Spallettis fel. De Rossi, Aquilani, Mexes och Vucinic har inte tagit sitt ansvar när Totti saknats i flera månader. Nu var Il capitano tillbaka, var faktiskt rätt bra, men Roma lyfte inte.
Det gjorde i stället Grande Ibra, il genio, l'uomo d'oro dell'Inter.

*  *  *
Innan det var Joachim "Pim-Pim" Johansson tillbaka(!) på ATP-touren. Han som redan tvingats lägga ner karriären på grund av en axelskada vann en match och förlorade sedan i Stockholm Open. Ringrostig förstås. Men nu vågar Pim-Pim i alla fall hoppas på en längre comeback och en fortsatt tenniskarriär.
För svensk tennis är det ett stort glädjebesked. Med sin starka pang-pang-tennis har Södertälje-sonen de klart största möjligheterna för att vara en världsspelare. Annars är det bara tomt på den svenska tennishimlen.
Det finns de som tror på Robin Söderling som en blivande värlsstjärna, men det gör inte jag. Söderling är på tok för ojämn, och sviktar nästan alltid i de största matcherna. Se bara på hur han gav bort första set till Nalbandian i finalen.
Till och med vissa spelare på touren (läs; Federer) tycker ju Söderling sviktar när det gäller.

*  *  *
Portugals 0-0 mot Albanien gör verkligen Sveriges grupp till ett getingbo. Med största sannolikhet blir det i denna grupp som kvalets sämsta tvåa hittas. Det vet vi ju alla vad det innebär.Ödesmatcher mot Danmark väntar.

*  *  *
Gjorde förresten själv mini-comeback på tennisbanorna efter fem tennislösa år när jag lirade mot en arbetskompis i fredags på en nylagd indoor-bana. Slagen satt förvånansvärt bra. Till och med enhandsbackhanden. Volleyn lämnade dock som vanligt mer att önska. Liksom konditionen ...

*  *  *
30 sekunder in på Kalmar-IFK Göteborg ropade jag till Emely att IFK skulle vinna. Fick en väldigt stark känsla av det. Mycket riktigt 0-1. Sen bara en enda stor motorväg mot IFK:s mål och chanser som brändes om och om igen. IFK vann, men Kalmar förtjänade bättre.
Smålänningarna har drabbats av för många avbräck i sämsta stund. Skador går oftast inte att göra så mycket åt, men utvisningar som den Rydström patetiskt försökte skylla på Tom Prahl har man inte råd med.
Mycket talar för Elfsborg nu, men jag fortsätter tro på Kalmar. Även om den tron är lite i gungning för tillfället.

Hur bra var egentligen 0-0 för oss?

Publicerad 2008-10-12 17:20:11 i Landslaget,

0-0 med första halvleks mersmak.
Hade bara Johan Elmander, som hade fyra gyllene lägen att göra mål under matchens första 45 minuter, gjort det så kunde det blivit tre ganska välförtjänta poäng.
Nu lyckades ju inte Elmander få ett enda av avsluten på mål - och där ser man direkt skillnaden gentemot Markus Rosenberg. Elmander har sin snabbhet, Mackan sätter sina chanser.

Jag är dock lite kluven till en pinne. Sverige var tungt skadedrabbat, Ljungbergs, Alexanderssons och Allbäcks rutin ska fyllas av nya spelare och Portugal är ett världslag. Sett ur den aspekten är 0-0 givetvis ett bra resultat. Men segrar i inbördes möten mot de riktiga konkurrenterna väger alltid oerhört tungt i slutändan. Och jag tror Sverige hade behövt en seger för att ha en bra chans att nå VM. Det här försvårade nog läget. Det är åtminstone min spontana känsla.

Tycker annars Sverige spelade väldigt bra i en taktisk tillställning. Sebastian Larsson, som jag tyckte var bland de bästa svenskarna i den ganska dåliga matchen mot Ungern, var stundtals fantastisk i går. Precis den Seb jag hoppades på och som bevisade att han är en man för startelvan en lång tid framöver nu.
Zlatan tyckte jag var bra, framför allt i första. Elmander likaså.
Det som irriterade mig var att de, i andra halvlek, låg så brett isär. Det är svårt att ha ett fungerande anfallssamarbete då.
Desto mer glädjande då att Sverige hade sådan koll på kanterna. Mikael Nilsson gjorde en riktigt bra insats som högerback. Den kant där han ska husera. Safari kan bättre, medan Holmén, som jag egentligen tycker är väl hypad, var riktigt bra.

Portugal då. Jag skrev ju innan matchen att förbundskapten Queiroz inte är någon taktiker av rang och det tycker jag man såg. Portugiserna spelade onödigt lågt, passivt och lite utan en röd linje. Det var mycket ansvar som las på de individuellt skickligas axlar. Det var inte någon imponerande taktik direkt.
Cristiano Ronaldo gjorde en okej insats, men det syns att han fortfarande inte är i toppform efter fotskadan och sommarens operation.

Zlatan är viktigast - som spelare, som vår största stjärna

Publicerad 2008-10-11 16:28:56 i Landslaget,

Sverige-Portugal.
Ännu mer Zlatan-Cristiano Ronaldo.
I en av VM-kvalets viktigaste matcher är det hur viktigt som helst att visa Zlatan så mycket som möjligt.
Vår världsstjärna. Vår vinnare. Hotet som skrämmer.

Det är lite många hål i vårt svenska landslag när det är dags för en av VM-kvalets två viktigaste matcher. Mot Portugal. På hemmaplan. Där en seger nästan är ett måste, men som i så fall ger förutsättningar framöver.
Det största hålet tycker jag fortfarande fanns redan innan landslagstruppen presenterades. Det lämnade ju Fredrik Ljungberg när han slutade. Han som aldrig tappade bollen. Han som alltid var bäst när det gällde. Vinnarskallen som nästan hela landslagskarriären underskattades av de som inte förstod bättre på grund av ett kasst svenskt EM i Belgien/Holland 2000.

Nu saknas framför allt försvarsbjässen Mellberg, men även Henke och jag saknar Markus Rosenberg om inte han kan spela.
Men den viktigaste svensken finns med. Zlatan Ibrahimovic. Lagkapten dessutom och det tycker jag var klokare än de andra alternativen.
För när det gäller att matcha stjärnglans och lag på pappret förlorar ju Sverige mot Portugal. På alla punkter utom en: anfallet.
Där är Zlatan en världsstjärna som för med sig respekt. Det enda hot som jag tror Portugal på allvar diskuterar nu. Därför är det extra viktigt att Ibra är med. För att tvinga portugiserna att hålla en lägre defensiv linje än de annars gjort, för att med sin stjärnglans skrämmas lite. Klart det då är smart att skicka fram honom redan till slantsinglingen.

Matchen i matchen Ibra mot Ronaldo är på förhand nästan lika het som matchen om de tre poängen. Har svårt att se att någon av dem gör en blek insats.
Vem ska stoppa Ibra när inte Carvalho spelar? Pepe är inte stabil nog, knappt kvar i backlinjen heller tillräckligt ofta eftersom han alltid vill framåt.
Och vem i Sverige ska stoppa världens bäste, mest rörliga ytter, en av världens mest innovativa och snabbaste spelare som kan gå till höger, till vänster, i mitten, dribbla och skjuta lika bra med båda fötterna och dessutom är ett hot i luftrummet?
Mikael Nilsson? Nix. Stoor? Får säkert lite lättare med sin storlek, men tveksamt. De svenska spelarna pratar om att de vet hur de ska stoppa Ronaldo, men att tro sig veta det är en sak. Att kunna göra det en annan. Jag ser ju inte någon Ashley Cole i Sverige. Inte heller någon som kommer spela nödvändigt fult och ligga och skava.
Laget Sverige kan säkert hindra honom och därför blir det mycket press med understöd i kväll, ständigt två gubbar mot kantlirarna som det finns fler att ta av. Quaresma och Nani till exempel. Att vinna kanterna är för en gångs skull viktigare än det centrala mittfältet.

Det kan bli en sprakande underhållning i kväll. Sverige höjer sig alltid i hemmamatcherna mot världslagen. Råsunda är vår borg och där är vi aldrig chanslösa. Minns Spanien i EM-kvalet. Dessutom är åtminstone inte jag imponerad av förbundskapten Queiroz taktiska förmåga.
Så Sverige mot Portugal. Zlatan mot Ronaldo. Låter som 1-1.
Men Ibra är en matchvinnare. Minns Ungern borta, minns Parma hemma och borta i Serie A i fjol. Portugiserna lär i alla fall göra det. Annars har de inte gjort sin läxa.

Så välkomnar vi Ingelsten - portugisdödaren

Publicerad 2008-10-08 22:24:05 i Landslaget,

Satt och funderade häromdagen.
Hur långt ifrån landslaget är egentligen Patrik Ingelsten, allsvensk skytteligaledare på 15 mål som han är?
Svaret: Två anfallsskador.

Just nu försöker jag blunda för det faktum att vi möter Portugal i en av VM-kvalets absolut viktigaste matcher för svenskt vidkommande.
Det är en direkt konkurrent om de två topplatserna. Det är på hemmaplan där man ska ta tre poäng helst varje gång.
Och skadeläget är direkt löjligt nu.
Känns som att vi snart inte ska ha fler träningar. Så fort det är en så kommer ju TT med en rapport om nya skador.
I går Henke, i dag Mackan Rosenberg, i morgon Zla ... nej.

Och så kom då Patrik Ingelsten in.
Varje gång någon frågat mig om han inte har utvecklats enormt sedan tiden i HBK, det är faktiskt ganska många gånger nu, så har jag vidhållit att så inte är fallet. Jag tycker egentligen bara att Kalmar utnyttjar hans styrkor bättre. Men visst, lite bättre är han väl.
Hur som helst. Numera är han också ett inhopp på lördag mot Portugal från att vara en A-landslagsman. Det du Jonas Thern.

Har förresten minst en kompis som rasar över uttagningen. Men om blixten kan slå ner två gånger på samma ställe så har ju Ingelsten faktiskt sänkt portugiser tidigare. Mot Sporting Lissabon i Uefacupens första omgång hösten 2005 nickade Ingelsten in målet som tog HBK till det första europacupgruppspel som något svenskt lag varit i sedan HIF i Champions League. Bragden i Lissabon var det.
Kanske att åtminstone João Moutinho och Nani minns det.

Man kan väl säga att det är ganska klokt också att ta ut en spelare som faktiskt är bekväm både som yttermittfältare och anfallare.

Förresten, kommer ni ihåg Ingelstens mantra som han upprepade gång på gång inför säsongen 2005 i HBK?
- Jag är inte Markus Rosenbergs ersättare.
Jo, nu är du det.

Nu lägger vi ner skämtet va?

Publicerad 2008-10-07 16:58:08 i Landslaget,

Portugals yttrar är kända för att kunna skoja till det med stackars ytterbackar.
Kända för att utnyttja kanterna till max.
Och det är ju bara att börja räkna. Ronaldo, Nani, Quaresma, Simao. Portugal har att ta av.
Så låt oss redan nu lägga ner skämtet 3-5-2 för gott.
Det var ett experiment för att visa att Lars Lagerbäck minsann kan och vågar annat än 4-4-2.
Men det var inte kul att se mot Albanien.
Det var inte roligare mot Ungern.
Det kommer bli en total katastrof mot Portugal.

Jag har hela tiden varit emot detta systembyte. Långt innan de tama insatserna i början av VM-kvalet.
Anledningen är inte ett agg mot systemet i sig, som förvisso är förlegat och känt i Sverige enbart för Tysklands framgångsrika spel förr i tiden.
Nej, utan för att vi inte har spelarmaterial för systemet helt enkelt. Och att det dödar allt det som svenska lag byggt framgång på sedan Roy Hodgson, Bob Houghton och Sven-Göran Erikssons drog igenom de svenska bygderna som en virvelvind. 4-4-2, press och understöd. Svensk-engelsk trygghet.

Att testa i sig är ju aldrig fel. Att testa fel är dock aldrig bra.
Jag tycker, som jag skrivit tidigare, att vi har bättre utsikter att klara ett 4-3-3 med anfallare som Markus Rosenberg, Henrik Larsson eller Johan Elmander på kanterna runt fantastiske Zlatan Ibrahimovic. Betydligt mer spännande, tidsenligt, oanade möjligheter på offensiv planhalva och så har ju Sverige flera bra anfallare numera.
Så lär det ju inte bli nu heller. Blir det inte 3-5-2 blir det 4-4-2.
Men bättre det i så fall.

*  *  *
Henke Larsson skadad direkt på landslagets första träning och missar matchen på lördag. Tyvärr är inte det något skämt.
Trots att jag är en stor Rosenberg-supporter tycker jag att Lars-Roland ska spela Elmander med Zlatan. Bolton-anfallarens snabbhet är en stor fördel på planen när anfall blir bästa försvar. Men tveka inte att kasta in Rosenberg ganska tidigt om anfallsspelet låser sig.

Torres har vaknat på allvar

Publicerad 2008-10-06 14:33:04 i Fotboll,

Först måltorka under säsongsinledningen.
Sen fyra mål på två matcher.
Fernando Torres har vaknat igen.

För att det inte ska vara en ny fiaskobetonad säsong för Liverpool ska klubben vara med i toppen av ligan i år. Hela tiden, hela vägen, ända in i kaklet som vår förre förbundskapten Tommy Söderberg skulle säga.

Och Fernando Torres, som jag själv hade äran att få se live när han var som bäst förra säsongen och sköt Inter ur Champions League på San Siro och blev applåderad efteråt, är Europas bäste anfallare.
Jo, trots att Zlatan klackar in bollar igen.

*  *  *
Ibra ja. Fantastiskt mål av en fantastisk spelare. Men jag vill se mer av Zlatan i de stora matcherna i år. Han är inte bara stor utan störst i Inters del av Milano, men för att bli störst i världen måste han leverera mer, i derbyna, i toppmötena, i Champions League. Han var blek mot Milan och borde fått ut mer mot Mackans Bremen.
Men vackert ögongodis var målet i alla fall.
Grande Ibra.

"Jag är ingen trollkarl"

Publicerad 2008-10-03 12:40:22 i Allsvenskan,

Första träningen avklarad för Sören Åkeby i Sundsvall för lite drygt en halvtimme sen.
Han fick ett kallt mottagande i Sundsvall. +4 grader.
Verkade inte bekomma honom nämnvärt, däremot frös Mittnytts utsände så att han nästan var lila i ansiktet.
- Är inte du från Norrland, frågade Snuffe.

Förresten, vad sägs om tränartrion? "Snuffe", "Fimpen" och "Lunkan". Barnprogram från förr någon?

- Killarna inledde något blygsamt, men sen blev det betydligt bättre fart på dem mot slutet, summerade Åkeby sin första träning som GIF Sundsvalls tränare.
Det var flera passningsmoment innan man avslutade med spel åtta mot åtta.
Jag tycker att det direkt såg bättre ut, större aggressivitet, rakare och tydligare än under Per Joar Hansens sista veckor.
Dessutom kommer Åkeby in utan bagage så att säga. Han har ju sluppit hela "krisen" och hade ett väldigt positivt sätt som säkert kommer smitta av sig på spelarna.

Men bestämd är han. Ett av träningen mest intressanta moment var när han blåste av för att instruera Joel Cedergren, "Sheriffen" som han kallas här i Sundsvall, hur man ska ta emot en passning.
- Backa inte Joel, gå framåt när du möter bollen, sa Åkeby.
Jag kunde inte riktigt se Joels ansiktsutryck, men jag tror inte att han gillade det.

Åkeby ville inte heller berätta om han tänker sig 4-3-3 eller 4-4-2 än och det är väl förståeligt. Han vill förstås inventera spelarmaterialet lite först.
Han berättade också att han inte var speciellt imponerad av Djurgården som han såg spela 1-1 mot Norrköping i går och som GIF ska möta i Stockholm på söndag.
Det är ju då som Åkeby-effekten ska börja.
- Men jag är ingen trollkarl, betonade Åkeby som fick skjuta upp sin resa till Thailand för Sundsvall.
- Jag fick byta en semester mot en annan ... fast det här är ju inte någon semester förstås.

Däremot känns det redan mer positivt att det blir en bättring. Även om jag fortfarande tror att det är viktigt med ett bra resultat redan mot Djurgården.

"Snuffe" in - Per Joar och Mika ut

Publicerad 2008-10-03 00:09:04 i Fotboll,

Så hände det som vi alla mer eller mindre gick och väntade på här i Sundsvall.
Per Joar Hansen och även Mika Sankala fick sparken som tränare för allsvenska nästjumbon GIF Sundsvall.
Resultaten med åtta raka utan seger, 538 minuter utan mål framåt och 0-5 mot IFK Göteborg hemma senast spelade förstås in i det.
Men jag tror ju att spelarna sagt sitt, att de till slut klargjorde för ledningen att de inte gillade Per Joars auktoritära ledarstil. Det säger inte någon i dag förstås, men jag har hört att det missnöjet fanns i spelargruppen.

Jag är ju inte den som förordar att tränarna får gå, då ska det vara riktigt illa ställt och det ska finnas ett vettigt alternativ, en klok(are) lösning. Att bara byta ger ibland resultat, men jag ser gärna något längre än bara så. Eller helt enkelt att spelarna inte fungerar med tränarna. Då är det en ohållbar situation, som den här i Sundsvall var nu.

Att det skulle bli Sören Åkeby in var inte det minsta överraskande. Han var aktuell inför den här säsongen, men valde att flytta till Norge i stället den gången där han sedermera fick sparken.
Jag tänkte själv ringa honom i går onsdag faktiskt för att stämma av läget, men andra väldigt tidsödande jobb kom emellan. Tyvärr. Hade varit en bra nyhet. Om han nu hade sagt något. Det vet man ju aldrig.

Så räcker det med "Snuffe" för att rädda GIF kvar i Allsvenskan? Och är han en tränare som räddar kvar ett bottenlag?
Jag vet inte det. Åkeby är auktoritär, men ändå en trevlig "gubbe" i gänget.
Pratade hur som helst med bland andra Jens Fjellström och Pelle Blohm om det i kväll.
Utan att ha kollat upp det än så har både jag och Jens för oss att när Åkeby tog över DIF 1999 så var laget i kris och åkte ur. Sen byggde DIF långsiktigt, värvade rätt och vann 2002 och 2003 SM-guld med Åkeby och Zoran Lukic som tränare.
Blohm var egentligen mest negativ av alla jag pratade med.
– Rent spontant känns Åkeby som ett dåligt namn. Han har haft det tungt sen Djurgårdstiden och inte lyckats inspirera någonstans efter det egentligen, sa han.

Jag tror Åkeby kan lyckas. Han behöver strama åt försvarsspelet, förtydliga hur laget ska/vill anfalla för det har inte synts på flera matcher och se till att få en röst som kan ryta till ute på planen. Men framför allt behöver han poäng mot sitt gamla lag Djurgården på söndag. Det är den skjutsen en Åkeby-effekt behöver.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela