Kickoff

Tre priser - tre vinnare

Publicerad 2009-11-30 17:34:32 i Fotboll,

Ballon d'Or och Bragdguldet delas ut i morgon. Jerringpriset är i faggorna även det.

Vissa priser är lättare att se vem som vinner, vissa svårare.

Vi börjar i Paris där France Footballs åtråvärda guldboll delas ut. Ett pris som nästan alltid signalerar vem som får FIFAs pris som världens bäste också.
Ett pris som sedan länge varit Leo Messis. Argentinaren lär också få det - men inte för den höst han har gjort för då har han många gånger sett rätt medioker ut. Däremot för Champions League-nickmålet i Rom i maj. Hur som helst är det en skräll om han inte får den - men han utmanas väl närmast av Ronaldo, Xavi och Zlatan tippar jag.
Om Zlatan placerar sig bland de fem bästa vore det ett stort internationellt erkännande för Ibra.

När det gäller Bragdguldet är det - liksom Jerringpriset - fler om budet.
Bragdjuryn är inte alltid logisk, men ofta populistisk och därför känns det som att 15-åriga Sarah Sjöström - vars världsrekord och guld i bassängerna i Rom i somras - ligger väldigt bra till. Och visst var det bragdartat.
Själv hade jag kanske valt Robin Söderling som gav svensk tennis ett ansikte igen - blev den förste att slå omöjlige Rafael Nadal på det röda gruset i Paris - och nådde även final där.
Och man kan tycka att Zlatans skytteligavinst i Serie A - förste svensk sedan Gunnar Nordahl 1954/55 - borde ligga bra till.
Anna Nordqvist - som vann LPGA-mästerskapen i sin debut - bör ju också ligga bra till om inte Nordamerika känns för avlägset i sammanhanget (vilket det naturligtvis inte borde).

Helena Jonsson vann förvisso skidskytte-världscupen, men snarare på jämnhet och knappast bragdbetonat. VM-guldet var desto mer imponerande.

Jerringpriset är ju folkets pris och vem är då mest folkkär i höst?
Jag tippar Robin Söderling som är klart mer medialt uppmärksammad än nämnde Sjöström och Nordqvist.
Zlatan finns förstås med - men har ju redan vunnit en gång. Jag tror på - och väljer själv - Söderling.

Zlatans sköna repris

Publicerad 2009-11-30 16:36:25 i Fotboll,

El Clásico blev aldrig något SuperClásico, men Barcelona fick fira sin 110:e födelsedag med seger 1-0 över värsta rivalen.

 

Att sen Real var klart bättre i 30 minuter, låg rätt, var aggressiva på Xavi, Keita och Sergio, och Ronaldo borde gjort mål på sin chans (speciellt med sin prislapp) så får Barca vara nöjda. De gjorde ingen stormatch på något vis - och han som vinner Ballon d'Or i morgon (France Fotballs pris till världens bäste) Leo Messi var nästan helt osynlig.

 

Men Barca hade Zlatan Ibrahimovic - och vår store svensk blev katalanernas store hjälte i sitt första El Clásico. Han fick börja på bänken men behövde bara fyra minuter på sig att avgöra med matchens enda mål när han väl fick komma in i början på andra halvlek. Ett mål som också visar att Zlatan minsann kan leverera och avgöra även de största matcherna. Zlatan fortsätter också sin nästan kusliga statistik med att göra mål i sina debuter. Men just den här var säkert skönast av alla.

 

Det var förresten en skön repris för Ibra. Originalet satte han nämligen en regnig eftermiddag i maj i fjol på Ennio Tardinni i Parma efter tre månaders skadefrånvaro. Ett mål som betydde att Inter vann Serie A. Då hette brassebacken som slog inlägget Maicon. Nu hette han Daniel Alves. Men Zlatans vänstervolley var lika klockren – och Casillas lika chanslös.

 

Känns konstigt - men ändå rätt

Publicerad 2009-11-27 16:27:21 i Allsvenskan,

2-10-11-7-8-13.
Det är inte någon halvklar lottorad utan HBK:s placeringar i Allsvenskan under Janne Andersson tränartid.
Det som nästan fick börja som en sannsaga med SM-guld hösten 2004 slutar fem år senare med ett avsked "i samförstånd" när Janne avgick i dag.
Även om man bortser från den ekonomiska "vinsten" i att inte sparka en tränare (som många supportrar krävt i år) och därmed fått en extra lön hängandes efter sig, så är ett snyggt avsked efter avslutad säsong ett klart bättre alternativ än det tidigare.

Spontant känns det konstigt att Janne Andersson går - efter 21 år i klubben känns han nästan som en del av inredningen. Men det känns ändå rätt.
Jag tycker helt enkelt inte att HBK tagit de steg de borde tagit de senaste åren på planen.
2004 var HBK ett självspelande piano med Mikael Nilsson, Markus Rosenberg, Dusan Djuric, Magnus Svensson, Sharbel Touma ... det går att fortsätta. Det årets HBK kan vara ett av de bästa allsvenska lagen som inte vann SM-guld. Det är i alla fall det bästa jag sett i Allsvenskan under mina snart 29 år (25 med Allsvenskan).
Jonas Thern hade lagt de offensiva grunderna 2002-2003, Janne gick direkt in och fixade till försvarsspelet. Det var på sitt sätt ett dukat bord, men Janne la delarna rätt.
Men när de offensiva korten föll av (blev utlandsproffs) så fick Jannes HBK allt svårare med offensiven - att skapa utifrån det egna spelet. Man stod och stampade ett par säsonger. Som 2006 när HBK klarade sig precis från kvalspel.
Först i fjol såg man tendenserna av ett eget offensivt spel, byggt via 4-2-3-1 och efter Elfsborg Allsvenskans bäst rullande lag.
HBK avslutade starkt - och jag trodde faktiskt på guldchans OM Mikael Nilsson kom hem. HBK arbetade hårt där, men "Nisse" valde danska pengar och skatteregler.
Utan att någonsin få veta tror jag den gångna säsongen hade blivit annorlunda med Nilsson i laget. Nu blev den i stället raka motsatsen till vad många trodde. Svårigheter att göra mål, stjärnspelare ur form och helt utanför laget (läs Raskaj och Anselmo).
Det blev pannkaka, ny bottenstrid och pinsamma förluster på hemmaplan med tappat publiksnitt - Halmstadpubliken är mycket, men inte speciellt trogen mot sitt lag i motgång.

Jag skrev redan i höstas efter någon av flera hemmaförluster att nu tror jag inte Janne tycker att det är kul längre, att han skulle gå (han har själv berättat för mig att han under årens lopp känt sig inte så lite ouppskattad i Halmstad för det jobb HBK gjort). Det kändes som 50/50 då, men Janne hängde i. Nu gick han i stället i dag (och HBK får börja en sen tränarjakt) och det är utan tvekan väldigt mycket kunskap och kompetens som HBK tappar på en och samma gång.

Summa sumarum så blev inte HBK den toppklubb som det faktiskt fanns förutsättningar att bli. HBK är dock en mer professionellt skött klubb i dag än 2004 och Janne har varit starkt bidragande till två unika punkter. Dels Superskrällen i Lissabon (som alla kvällstidningar ständigt glömmer) när HBK slog ut vice-mästarna Sporting Lissabon efter förlängning på bortaplan - och som första svenska klubblag sedan HIF i Champions League tog sig till ett gruppspel i Europaspelet.
Dels samarbetet med Espanyol där Jannes sätt att vara vågar jag lova var en bidragande orsak till att HBK fick till avtalet öht.

Så vad händer nu? Skulle tippa att Janne, kanske efter ett sabbatsår, blir tränare i Danmark. Erbjudanden har han haft därifrån men tackat nej till tidigare. Skulle jag välja en sportchef till HBK, som det nu pratas om, hade jag dock direkt frågat Janne faktiskt.
HBK då? Tycker faktiskt att de kan höra av sig till både Rikard Norling och Tony Gustavsson - två tränare som jag tror kan utveckla klubben ytterligare.
För det är inget att tvivla på, tar inte HBK två steg framåt kan ett bakåt bli ödesdigert (läs, Superettan).
För att inte tala om att det kan grusa arenaplanerna för lång tid framöver.

Något är riktigt fel i Inter

Publicerad 2009-11-25 14:52:31 i Fotboll,

Ja, efter 0-2 och en riktigt usel insats mot ett skadedrabbat Barcelona på Nou Camp i går är det solklart.
Något är riktigt fel i Inter - i år igen.
Det går förstås att hylla Barca för sättet som laget hanterade frånvaron av Zlatan och Messi - lagets två offensiva spetsar. Och det förtjänar de.
Men hur stark prestation det här än var av Barca känner jag att det var en större underprestation av Inter.
Så till den milda grad att jag undrar om Inter faktiskt kan lyckas i Europaspelet.
Jag är inte så säker.

Man sa förvisso samma sak om spelet hemma i Serie A för tio år sedan när Inter köpte fyra nya anfallare per säsong.
Och den förbannelsen bröt Inter.
Frågan är om de kan göra detsamma i Champions League.
Fyra år i rad har man åkt ut i åttondelsfinalerna.
I går hade man chansen att säkra en plats där och samtidigt nästan spela borta CL-mästarna.
Det är många många år sedan Inters trupp var så välbalanserad som i år.
Man har gått fram som en ångvält i Serie A.
Och i Mourinho har man en taktiskt driven tränare.
Därför trodde jag mer på Inter anno 2009 än gamla tiders synder i går kväll.
90 katastrofala minuter senare, efter en håglös insats som de italienska mästarna borde skämmas över, är det bara att inse att jag trodde för mycket om de blåsvarta från Milano.
Man saknar rivalen Milans list och rutin. Man saknar karaktären för att vinna de stora matcherna.
Mourinho menade efteråt att det sitter i klubbens väggar - och bara det säger väldigt mycket om tillståndet i Italiens bästa klubb.

Ibravissimo - igen

Publicerad 2009-11-09 23:32:02 i Fotboll,

Zlatan tog hem Guldbollen - för fjärde gången (2005, 2007-2009).
Helt rätt val och ett enkelt sådant även om Marcus Bergs historiska U21-EM skulle ha kunnat utmana om förbundspamparna velat ha en vinnare på plats.
Men ingen kan förstås mäta sig med skytteligavinst och ny ligatitel i Serie A, flytt till Barcelona och succé direkt där med.

Frågan är när någon ska kunna mäta sig med Zlatan igen? Om han får vara hel så tror jag det dröjer flera år innan vi ser en annan Guldbollen-vinnare. Och hur många har Ibra då? Sju?

Övrigt då?
En småpinsam gala igen. Som att se Gary Sundgren försöka skjuta på Nya Ullevi. Krampaktigt.
Förstår inte varför Almenäs och Alsing ska leda den. De håller inte klassen. Som att kalla Seger för anfallare. Pinsamt.

Klas Ingessons tal var annars det mest rörande (framför allt syntes det på Kåmark), likaså var det fint att Lennart Johansson och Lars Lagerbäck hedrades. Men var tusan höll Henke Larsson hus? Det är inte så långt mellan Henkeborg och Malmö ...

Jag kan dock inte för min värld förstå vad Kim Källström gjort för att bli årets mittfältare när tex Wanderson placerats i samma kategori. 18 mål och delad skytteligaseger som "mittfältare" i Allsvenskan slår bänknötande i Lyon alla dagar i veckan. Och Lyon som inte ens vann ligan för första gången på åtta år. Fast jag tyckte Elm. Rasmus.

Därför tvekar Zlatan

Publicerad 2009-11-09 23:17:53 i Landslaget,

Vilken mardrömsstart som förbundskapten Erik Hamrén fick när det första samtalet med Zlatan Ibrahimovic innehöll ett ”nej tack” till landslaget – tills vidare.

 

Hamrén var ”mycket överraskad”, men det är inte jag. Jag har varnat för det här beslutet det senaste året här på jobbet. Varningstecknen har nämligen synts länge och bara blivit tydligare allt eftersom (läs; när Sverige pö om pö brände sina VM-chanser).

 

Zlatan är i dag 28 år, på toppen av sin karriär och när nästa mästerskap (EM 2012) spelas är han 30 (och EM är inte VM). Framför allt tror jag den bristande motivationen handlar om två saker.

 

Den främsta är att Blågult inte håller tillräckligt hög klass i dag – och ska nu genomgå en mindre generationsväxling under ny landslagsledning. Det kommer ta tid och ork – och Zlatan är i dag i ett läge där han vill skörda frukterna av sitt jobb, inte börja om med att bygga nytt i första hand. Kan tyckas egoistiskt, men jag förstår honom i så fall. Han har gett två år i rad till ett landslagsspel som inte varit i närheten av att utnyttja hans styrkor (därför tyckte jag också att det var bland det viktigaste som Hamrén hade att ta itu med spelmässigt).

 

Det andra skälet stavas Barcelona. Världens största klubb i dagsläget som pyntat över en halv miljard för Ibra. Och den klubb som Zlatan anser sig kunna vinna den titel han saknar mest: Champions League. Om inte till våren så i nästa upplaga. Där (och i spanska ligan) behöver Barca en frisk och stark Zlatan liksom han själv som vill göra sig själv rättvisa och motbevisa sina belackare – och så här långt har månaderna i Barca varit skadedrabbade. Utan landslagsspel = en friskare Zlatan.

 

Enkel matematik. I dagsläget betyder den dessvärre att Sveriges bäste spelare – vår ende världsspelare – tackar för sig på obestämd tid. Men vinner han CL på Santiago Bernabeu i maj spelar han i landslaget till hösten igen. Och det är väl värt att påpeka – det är först då som det är tävlingsmatcher för Blågult igen.

Bara ett Berg kan rubba Zlatan

Publicerad 2009-11-08 10:32:39 i Fotboll,

På måndag kväll avgörs Fotbollsgalan i Malmö, galan där prestationer hyllas och spelare prisas. Kombinerat med lite halvtaskig underhållning och långa pauser …

 

Spänningen är väl sådär på förhand. Jag räknar med att debutanten och dubbel-vinnaren Mikael Stahre blir Årets tränare före vår nye förbundskapten Erik Hamrén och även före radarparet Stefan Rehn/Jonas Olsson som i mina ögon gjort årets prestation när de tog ett så skade- och försäljningsdrabbat IFK Göteborg till både Guldfinal i Allsvenskan och Cupfinal.

 

Men priset allt egentligen handlar om (på herrsidan) är förstås Guldbollen. För 64:e gången ska Sveriges bäste herrspelare prisas, ett pris som Gunnar Gren tog emot först av alla 1946 innan 3xNordahl (Gunnar, Bertil, Knut – vilken fotbollsfamilj!) tog hem det 1947-1949.

 

Det är också priset som för andra gången på bara fem år riskerar att hämtas av någon annan än vinnaren.

 

2005 lät ju som bekant Zlatan Ibrahimovic sin polare Mikael Persbrandt hämta priset under Ibras mediebojkott. Nu är det Pep Guardiola, en redan vunnen retur i Copa del Rey (spanska cupen) och världens bästa Barcelona som sätter stopp för Ibra. För visst är supersvensken den store favoriten – redan historisk med tre bollar – att ta hem sin fjärde. En prestation som kan bli svårslagen framöver …

 

För Galan är det naturligtvis inte bra att inte kunna ha en vinnare på plats. Kanske lite sen förbundspolitik fixar fram en annan vinnare? Och vem kan i så fall utmana Zlatans 2009? Det känns som att det ska till ett Berg för att rubba Zlatan.

 

Favoriten

Zlatan

  • Vann Serie A med Inter.
  • Vann skytteligan i Serie A med 25 mål som förste svensk sedan Gunnar Nordahls 27 mål säsongen 1954/55.
  • Blev för (cirka) 700 miljoner kronor (inklusive Eto’os värde) den i särklass dyraste svenska spelarövergången när han gick till världens bästa klubb Barcelona – och krossade sitt eget rekord från flytten till Inter.

Utmanaren

Marcus Berg

  • Skyttekung i Groningen.
  • Succén i U21-EM. Trea med Sverige, historisk skyttekung med sju mål – ingen har gjort så många i en U21-EM-turnering tidigare. Dessutom utsedd till turneringens bäste spelare.
  • Såld till tyska ligafemman Hamburg i juli för cirka 100 miljoner kronor – klart i skuggan av Zlatans övergång till Barca.
  • Efter en lite knackig inledning med magsjuka en klart godkänd höst i Bundesliga (tre mål på tio matcher inför helgen) och Europa League (avgjorde bland annat borta mot Celtic).
  • Gjorde sitt första A-landslagsmål i VM-kvalet mot Malta.

Övriga

Kim Källström

  • Framträdande i framför allt Blågult med ett par landslagsmål.
  • Trea i Ligue 1 med Lyon – OL:s första ligatitelmiss på åtta år – och fortfarande på jakt efter en helt ordinarie plats i startelvan.

Sebastian Larsson

  • Nyckelspelare i Birmingham när stadens lag tog steget upp i Premier League igen.
  • Flera starka matcher mot svårt motstånd i höst i PL, bland annat utsedd till bäste Birmingham-spelare i premiären borta mot Manchester United.

Rasmus Elm

  • Succé och A-landslagsdebut på januari-turnén. Första A-landslagsmålet mot Österrike i februari. En av de bättre mot Portugal borta i VM-kvalet.
  • Trea och uttagen i GOAL:s all star-lag i U21-EM.
  • Nio mål innan han flyttade från Kalmar i somras till holländska mästarklubben AZ Alkmaar.

Anders Svensson

  • För lång och trogen tjänst. Har på senare år vuxit ut till en liten landslagsbjässe (det måste man vara om man ska orka att bära Källströms defensiv). En av de bästa i Blågult under 2009. Gjorde också sin hundrade landskamp i höst.

Dusan Djuric

  • Nyckelspelare när Zürich vann den schweiziska ligan.
  • Flera starka insatser i CL-kvalet och gruppspelet, bland annat hemma mot Real Madrid och borta mot Milan. En assist i förlusten mot Marseille borta också.
  • Jagas av Milan, Roma, Fiorentina och Parma.

Rade Prica

  • Skytteligavinnare (17 mål) i Norge.
  • Ligaguld med Rosenborg.

Daniel Majstorovic

  • Sverige missade VM, men Majstro har vuxit ut till en kugge i den svenska backlinjen.
  • Lika given, om inte mer, i AEK Atens försvarslinje.

Skrällen

Fredrik Ljungberg

  • Succé i Seattle i USA. Nykomlingen är framme i semi i MLS och Ljungberg är stjärnan – även i hela ligan (Becks har fullt upp med att åka tur och retur över Atlanten).
  • Inte med i det misslyckade VM-kvalet – and what do you know – Sverige missade ett mästerskap för första gången sedan Freddie debuterade i A-landslaget 1998 …

Hamrén ny förbundskapten

Publicerad 2009-11-04 19:24:22 i Landslaget,

Så blev det till slut klart vem som blir Sveriges nästa förbundskapten - och utan nödlösningar och panikåtgärder.
Erik Hamrén tar över direkt, börjar med ett elddop mot Italien, men fortsätter också vara Rosenborgs tränare nästa år när de ska kvala till Champions League.
En win-win-situation för alla parter.

Som jag skrev för länge sedan så och för några veckor sedan så har ju Hamrén varit mångas förstaval inom förbundsledningen. Även om jag tror att Svennis och/eller Backe hade fått jobbet om de velat/kunnat ta det.
Men Erik Hamrén, från Ljusdal och som bland annat spelat fotboll i Stockvik här i Sundsvall, är ett väldigt bra namn.
En offensivt tränare, med nya idéer bland annat från både dansk och nu norsk fotboll, som även är en duktig taktiker.
Jag har pratat med Mikael Lustig som har Hamrén som tränare i Rosenborg och han säger att Hamrén byggt mästarlaget från ett ramstarkt försvar. I Rosenborg har han spelat 4-5-1, men det tvivlar jag på att han gör med Blågult. Som Zlatan skulle sagt "Har vi materialet för det?" Nej, det har vi inte. Vi har ingen tia.

Just Zlatans roll för att få ut mesta möjliga ur vår superstjärna är förstås Hamréns största och svåraste del i uppdraget som i korthet innebär att Sverige ska nå EM 2012.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela