Kickoff

SM-guld på spel - men båda är redan vinnare

Publicerad 2009-10-31 21:11:57 i Allsvenskan,

Guldmatchen IFK Göteborg-AIK ska skilja mästare från tvåor.
Men jag tycker ändå att vi redan på förhand kan konstatera att det är två vinnare som möts på (ny)gamla Ullevi.

Sveriges bästa hemmalag IFK Göteborg har i mina ögon gjort årets prestations som kommit tillbaka efter skador, efter spelarförsäljningar och ändå har allt i egna händer inför avgörandet.
Man har sin blåvita filosofi med trygghet, med moral, med kämpaglöd och med Tobias Hysén. Ge aldrig upp, men ge alltid allt i 90 minuter plus övertid. Det har räckt ända hit där vi står och stampar nu. Det är en fantastisk prestation - och jag kan i sammanhanget inte annat än att även beundra Roger Gustafssons och övriga IFK:s fenomenala ungdomsarbete. Samma strategi - en blåvit strategi i alla lag. Som Ajax.
Trygghet och välskolade talanger. Se bara på en sån som Niklas Bärkroth eller Mikael Dyrestam.

I ett större perspektiv är jag övertygad om att det är IFK och Malmö FF som har de egentliga förutsättningarna att bli något större i svensk klubblagsfotboll. Att hävda sig även internationellt. Förutsättningarna med ungdomsakademi, publik, tradition och ny arena finns där. Det måste bara odlas - och det känns som att IFK odlar just nu.


Allsvenskans bästa bortalag AIK har gjort nästan 20 mål färre än IFK totalt, men har i stället tagit sig till guldmatchen på sitt sätt. En vi är bäst och det ska vi visa alla-mentalitet som jag kanske inte gillar så värst, men som onekligen funkat. Bojan Djordjic har varit mer än en snackis, Ivan Obolo seriens smartaste spelare, Martin Mutumba ett yrväder på kanten som aldrig ger sig. Och mannen bakom är förstås Mikael Stahre vars debutsäsong i Allsvenskan varit en dundersuccé.
Han har fått kritik, rättmätig sådan i mina ögon, för sitt "ödmjukt arroganta" sätt att vara av flera tränare, men har samtidigt vuxit mer och mer. En matchcoach, en pådrivare och verkligen mannen bakom AIK:s succé.
Oavsett om AIK vinner guld eller inte är Stahre en mycket intressant tränare att följa framöver.

Och oavsett hur det går i "finalen" kan vi inte annat än att konstatera att rätt lag vann.

Vad gör SvFF nu?

Publicerad 2009-10-30 21:45:24 i Landslaget,

Jag sa det på jobbet redan innan Svennis kontaktades. Vad händer om förbundet får nej tack av samtliga huvudkandidater till förbundskaptensposten?
För nu är vi där.
Sven-Göran Eriksson kom inte loss från Notts County (eller ville inte komma loss), Hasse Backe valde varje dag-jobb i samma division 4-förening (eg tror jag han tyckte det blev för tufft att vända opinionen i landslaget kring honom som expert) och nu Erik Hamrén vars Rosenborg inte släpper sin mästartränare billigt.
Visst finns Jörgen Lennartsson kvar att fråga - men alla som kan räkna ser att han är fjärdevalet av de fyra och dessutom - är han redo redan?
Nej, tycker jag. Tycker förbundet att han är det? Nej, snarare hade de nog sett honom som assisterande först. Är han det bästa tillgängliga valet då? Kanske. Det beror lite på vem som är vid hans sida också.
Men han är i alla fall "tillgänglig". Det är kanske det mest "positiva", han är ju redan anställd av förbundet.

Men pamparna måste förbanna sin "otur" just nu.
Det ska vara en ära att träna landslaget - och den bäste tänkbare ska göra det. Så är grundtanken. Det är också med den bakgrunden som Lars-Åke Lagrell och förbundet har kartlagt de bästa utan inbördes rangordning som man sagt. Optimistiskt.

Nu ser den ut så här:
1) Jörgen Lennartsson +1
2) ???
3) ???

När man nu står där, efter bara ett par veckor, med de bästa utan racet måste det kännas som en rejäl käftsmäll.
Vad kan de bolla med?
I Allsvenskan finns få namn, om ens något. Nej tack.
Utländska namn då? Michael Laudrup är utan jobb sedan han lämnade Dynamo Moskva nyligen. Han är ett av få namn jag kan se som är nyskapande och tillräckligt slagkraftigt för att ett utländskt namn ska gå hem.

Mitt förstaval ser ut så här.
Jörgen Lennartsson + Jonas Thern (tog i dagarna över Värnamo i ettan) och/eller Patrik Andersson.
Jag tror att det kan funka.

Stockholmstrenden finns där

Publicerad 2009-10-30 12:04:51 i Allsvenskan,

Kanske har chocken lagt sig. Kanske har den inte det på Söder i Stockholm.
Hur som helst spelar minst ett Stockholmslag i Superettan 2010 - kanske två.
Och även om man tycker att lagen i vår huvudstad, med alla förutsättningar i form av publikunderlag, media och sponsorer, alltid borde vara på övre halvan av tabellen så har de nu i stället satt en intressant trend.
Var femte år åker numera ett av de tre stora Stockholmslagen ur Allsvenskan.

Se bara här.
1999: Djurgården åker ur.
2004: AIK åker ur.
2009: Hammarby (och Djurgården?) åker ur.

Innan dess förstör både Djurgården och Hammarby denna lilla trend genom att åka ur oftare än så ...

HBK:s 2009

Publicerad 2009-10-25 19:23:54 i Allsvenskan,

Det som skulle bli toppstrid och en fortsatt utveckling av vad som i fjol såg ut som ett potentialt topplag blev bottenstrid för HBK.
Det är en klar missräkning för alla inblandade.
HBK, tycker jag, har material för mer, men har inte råd med att så många spelare underpresterar som de gjort i år.

Det är den stora anledningen till att HBK blev ett bottenlag. Och spelaren som ger ansikte åt underprestationen är tyvärr Anel Raskaj som jag trodde mycket på i år, men som verkligen inte tagit ett enda steg framåt. Snarare två bakåt när han under hösten försökt spela enkelt och då bidragit med nada och ingenting. En försiktig Raskaj lyfter inte alls.
Raskaj skulle bli en bärande spelare, men blev det inte. De som var det, men ändå inte kan se tillbaka på en helt godkänd säsong är Tommy Jönsson, Magnus Bahne, Anselmo, Christian Järdler.

Spelare som presterat bra är Emil Salomonsson, Tomas Zvirgsdauskas, Emir Kujovic, Joe Sise och förstås Michael Görlitz som jag håller som bäst tillsammans med Zvirre och Salomonsson.

Jag hade förväntat mig mer av Marcus Olsson och Tim Sparv bland andra, de har varit okej, men för mycket upp och ner i form.

I övrigt kan man konstatera att HBK, när de varit bra varit riktigt bra. Dubbla segrar mot Kalmar och Helsingborg bevisar det.
Men också bottenlöst ojämna där förlusterna mot Brommapojkarna och Gefle är matcher som truppen måste lära av till nästa år. Varför viker man ner sig så? Spelarna och inte bara Janne Andersson har ett stort ansvar där.

Likaså varför man släppt in så många mål sent i matcherna. En del kan förklaras av dåligt självförtroende, men inte allt.

Målskyttet har också ofta klickat. 26 mål är inte ens ett mål per match och det är underkänt. Varför blev det så? En stor anledning är Anselmos säsong som varit upp och ner och där tappade HBK flera "givna" mål. I stället har ansvaret legat på Emir Kujovic, Marcus Olsson och Joe Sise att leverera, men alla tre är unga spelare och kan inte förväntas hålla samma nivå genom en hel säsong. Kanske måste HBK värva någon mer etablerad där?
Sen får man väl hoppas att Kujovic, lagets bäste målskytt, inte bränner lika många klara chanser nästa säsong. Han hade lätt kunnat haft den dubbla målskörden.
Det svaga målskyttet ger också -12 i målskillnad. När hade HBK så dåligt facit senast? Inte på 2000-talet i alla fall.

Nu får klubben ro säsongen i hamn och sen utvärdera vad som gått snett och varför. Men det är ingen vågad gissning att pengar kommer läggas på en etablerad spelare, troligen ämnad det centrala mittfältet.
Det måste nästan Klubben kosta på sig.

HBK och BP klara för Allsvenskan 2010

Publicerad 2009-10-25 15:03:58 i Allsvenskan,

Har skummat igenom ett antal tidningssidor på nätet nu, men ingen, inte ens TT, verkar ha insett att Hammarbys derbyförlust mot Gnaget också innebar att Halmstad och Brommapojkarna säkrade sitt allsvenska kontrakt till nästa säsong.
ÖIS på kvalplats har 23 poäng med två omgångar kvar att spela. BP är sju före och HBK åtta.
Klappat och klart. Grattis till båda. Jag är kanske en av få som vill ha kvar BP i Allsvenskan - av den enkla anledningen att de är ett föredöme inom ungdomsfotboll och släpper fram många spännande talanger. I år bara Philip Haglund och Albornoz-bröderna till exempel.

Och det är alltså också klart att minst ett stockholmslag åker ur Allsvenskan - om inte båda.
Jag tror iaf att Djurgården har störst chans att knipa en kvalplats av de två, men hoppas väl egentligen att ÖIS fixar det här.

Åhlund-effekten i Bajen är förresten intressant. Mindre än en halv poäng per match efter en seger på sju matcher. Och segern kom när Åhlund var sjuk hemma.

Inget kärt återseende för Kaká

Publicerad 2009-10-21 23:46:26 i Fotboll,

Siam venuti fin qua
Siam venuti fin qua
Per vedere segnare Kaká


Men nej, Milan-fansen behövde inte höra deras låt komma ur Real-fansen munnar i kväll.
Kaká gjorde inte mål.
Och skönt var väl det säger den del av mitt hjärta som är rödsvart (och det är en ganska stor del efter att ha haft van Basten som idol, beundrat Sacchis catenacci, Maldini, Baresi, Tassotti och Costacurta samt förstås ha bott i Milano nästan ett år).

Ja, hur som helst. Milan chockslog ett sådär lagom närvarande Real (vad är det för fel på dem egentligen?) och gjorde det efter två mål av Pato och efter 3-2 x2 (vad sysslade Frank de Bleeckere med när han dömde bort Thiago Silvas nickmål?).
Pato har därmed gjort mål i nästan alla Milans matcher som jag sett i år (undantaget är derbyt mot Inter).
Men jag väntar fortfarande på att han visar all sin talang. Stundtals är han briljant, världsklass, nära Kaká-klass, men så sjunker han in i Milans koma.
Kanske är det ålderskrämpor hos gamlingarna.

Men kanske har laget, under nye (och pressade) tränaren Leonardo, nu givit sig själva andrum. Två raka segrar, två vändna underlägen, mot Roma och Real Madrid.
Och i stället för avsågade i CL efter Zürich-förlusten hemma senast så lever Milans öde vidare.
Hur länge är egentligen mest upp till dem själva.

Märklig val, Svennis

Publicerad 2009-10-21 20:30:50 i Landslaget,

Sven-Göran Eriksson tackade nej till att bli förbundskapten efter Lagerbäck.
Då kan vi också sätta punkt för den tanken. Detta var den 61-årige värmlänningens sista chans att ta över landslaget. Därmed får aldrig Blågult den tränare som rönt störst internationella framgångar (tillsammans med Nisse Liedholm, Milan och Roma) som förbundskapten.
En smula sorgligt, kan jag ändå tycka.
Speciellt eftersom jag är övertygad om att affären sprack på pengar. Förbundet kan aldrig matcha de pengar Svennis får i Notts County, men många av oss trodde (läs; hoppades) att han tjänat sina stålar redan. Att pengar i det här skedet inte var lika viktig som att coacha Sverige.
Vi hade fel.
Svennis val är valet av pengar. Då blev division 4 mer intressant än EM-kval, Zlatan och att lotsa in en ny landslagsgeneration.
Det är ett oförståeligt val för mig, men ändå Svennis val.

- Kanske har han för dyra underhåll från sina tidigare förhållanden, sa en kollega på jobbet.

Nu går jakten vidare och mycket talar för att det blir Erik Hamrén, många i förbundets förstaval.
Dock inte mitt. Jag ser hellre Hasse Backe. Jag är inte speciellt lockad av Hamréns 4-5-1 - och om han väljer att nobba Rosenborgs nya kontrakt så hoppas jag att han frångår det systemet.

Men jag vill ha Hasse Backe. Behaglig, medievan, testad utanför Nordens gränser, trygg och en duktig taktiker.
Jag tror på Backe - frågan är om tillräckligt många gör det i SvFF. Det tror jag tyvärr inte.

Giffarnas fiasko

Publicerad 2009-10-19 13:52:18 i Fotboll,

Bredast trupp, dyrast trupp, mest meriterad tränare - och storfavoriter på förhand.
Ändå så missar GIF Sundsvall avancemang till Allsvenskan.
Det är en jättemissräkning. Och nu väntar än svårare ekonomiska tider.

Varför missar man avancemanget från en så svag serie som Superettan ändå varit i år (bara Mjällby har varit riktigt bra)?
Det finns flera orsaker.
Skador: De har spökat hela säsongen.
Avstängningar: Disciplinen har inte varit optimal och man har inte råd att ha minst en avstängning per omgång på slutet.
Övertro: Man hade tre av de fyra sista matcherna på hemmaplan. Då skulle man fixa avancemanget sa man flera gånger. Av det blev det tre av nio poäng. Sista fem matcherna har man tagit fem av 15.
Taktiskt: Sören Åkeby testade 4-3-3, valde 4-5-1 och landade i 4-4-2. Det är bara en lek med siffror hävdade Åkeby. Som lekte så pass att spelarna själva såg yra ut och taktiskt har Åkeby floppat totalt. Inget grundspel vare sig offensivt eller defensivt. Sett ur den aspekten är det nästan starkt att ändå ha varit ett topplag.
Värvningarna: Tobias Eriksson, Linus Hallenius och Stefan Ålander har sålts i år. De luckorna klarade man inte att fylla. Värvningarna har varit bredd i stället för spets med undantag för Aziz Corr Nyang. Och spelmotorn som alla kunde se att man saknade, en sådan var GIF aldrig nära att värva och har fått kasta om och om och om för att hitta rätt centrala mittfält. Utan att lyckas.

Därför är Svennis rätt val

Publicerad 2009-10-19 13:38:57 i Landslaget,

Precis som jag tyckte så verkar det alltså som att Sven-Göran Eriksson med assistans från Hasse Backe och förstås Tord Grip är förstavalet i förbundskaptensjakten.

Det finns förstås kritik mot det valet och det handlar framför allt om Svennis framgångar och leverne på senare år.
Han ordnade upp England till en stabil kvalnation, det har Capello byggt vidare på. Men han nådde heller aldrig längre än till kvartsfinal i något mästerskap med Englands gyllene generation. Lägg till kvinnoskandalerna så minns många mest bara Svennis som en kostsam skandal.
Därefter blev det Mexiko - och trots att spelarna bedyrade att man måste förstå kulturen för att lyckas - så gjorde inte Svennis det.
Klubbchefs-/sportchefsvalet i Notts County i engelska division 4 gav inte direkt fler beundrare för den annars så välmeriterade värmlänningen.
Det må vara. Skandalerna i England var klantiga, fotbollsmässigt var det godkänt. Mexiko-äventyret var dock en missräkning och de storslagna ambitioner i division 4 är nästan en parodi.
Men de är också parenteser just nu. Svennis är utan konkurrens det mest erfarna namnet vi kan få om vi väljer svenskt - och det tycker jag vi ska göra om vi inte kan få Guus Hiddink (för en hundradel av det Abramovitj betalar).
Nä, det största frågetecknet, det rättmätiga frågetecknet är: Kan Svennis utveckla svensk fotboll? Är han modern nog att få ut mer av landslaget än Lagerbäck?

Jag tror det. Han stod aldrig för några taktiska revolutioner på planen, överraskade nog mest med 16-årige Walcott i VM-truppen (som fick Teddy Lucic att säga: "Va, vem då?" när jag ringde tio minuter senare).
Svennis är för oss svenskar 4-4-2, zonspel och presspel. Ett riktmärke som Houghton och Hodgson.
Samtidigt sa väl Zlatan det bäst: Har vi material för 4-3-3 då? Vilka spelare ska vi spela då?
Lars Lagerbäck byggde ett försvarsstarkt lag i 4-4-2 som oftast låg fel centralt på mitten och fick slita så hårt defensivt att orken tröt offensivt.
Svennis har fått med sig svenskt 4-4-2, utvecklats taktiskt i italiensk organisation och fått tänka till för att få ut mesta möjliga av England offensivt.
Skulle han klara att coacha Barcelona som Barcelona? Nej, det skulle han inte.
Men ett landslag är inget klubblag, ett landslag måste inte spela och kan inte spela så samspelt som ett klubblag. Däremot behöver de en stabil grund, bra stämning och en coach som kan maximera spelarnas kvalitet.
Sveriges byggrund är att få ut mycket mer av Zlatan, att bygga kring honom.
Det tror jag Svennis kan. Dessutom har han sådan respekt med sig att spelarna, inklusive Zlatan lyssnar.

Och det Svennis sen saknar rent taktiskt tror jag att Hasse Backe ordnar. Därför är de det bästa paret att leda svensk landslagsfotboll vidare - och inte bara en romantisk inställning till något som borde varit för länge sen.

Det är inte så illa - egentligen

Publicerad 2009-10-13 21:47:28 i Landslaget,

Lars Lagerbäck avgår efter ett dåligt svenskt VM-kval.
Är det egentligen så illa som vi målat upp det ett par dagar? Är det ett sånt mörker? Egentligen?
Jag tycker inte det.
Det går att se negativt eller positivt på det hela. Vi missar VM, men får en omstart.
Med ett par dagars vila från Danmarks-matchen tycker jag att det är bra.

Att Lagerbäck kört fast kunde väl alla se. Det blev ett kvalspel för mycket och med facit i hand så skulle han gått redan efter EM.
Nu får vi en ny förbundskapten, samtliga namn som nämns är offensivare, har lite andra idéer och det känns som bra val oavsett om det blir Hasse Backe, Sven-Göran Eriksson eller Erik Hamrén.
Ny förbundskapten, nytt tänk, nya spelare. Det låter inte alls fel. Bara inspirerande.

Vi diskuterade det på jobbet och en del tyckte att Sverige skulle bli mer defensiva, mer destruktiva. "Det är det vi är bäst på, vi är inte Barcelona" var argumenten.
Sant, vi är inte Barcelona. Samtidigt, är det svart eller vitt? Att bli mer destruktiva är som att lägga sig ner och dö i min mening. Självklart måste vi vilja utveckla oss till att bli bättre för att närma oss de andra länderna. Mer teknik, mer offensiv fotboll. Det är nu vi väljer väg. Framåt eller bakåt. Jag ser bara en. Framåt.

I dag har vi även diskuterat drömelvor. Under Lagerbäcks tid som förbundskapten och hur den ska se ut framöver. Så här är mina.

Drömelva under Lagerbäcks tid:
Magnus Hedman - Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Teddy Lucic, Erik Edman - Niclas Alexandersson, Tobias Linderoth, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg - Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson.

Framtidselvan (i EM-kvalet som stundar):
Andreas Isaksson - Mikael Lustig, Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Behrang Safari - Sebastian Larsson, Kim Källström, Pontus Wernbloom, Dusan Djuric - Johan Elmander, Zlatan Ibrahimovic.

Och i sinom tid räknar jag med att Mellberg ersätts av Rasmus Bengtsson, Isaksson av Johan Dahlin och Elmander av kanske Marcus Berg (om han klarar att ta steget i Bundesliga). Och så ska Emir Bajrami in i truppen i alla fall.

Det var dags nu

Publicerad 2009-10-12 18:30:25 i Landslaget,

Svenska landslagsfotboll står inför en omstart.
Att det sker efter 0-1 i Parken i Köpenhamn i ödesmatchen i VM-kvalet mot Danmark är väntat.
Jag trodde inte att Sverige skulle vinna, men att förlora på det sättet, på ett mål som Isaksson skulle klarat att peta till hörna i alla fall är förstås surt.
Helheten är dock densamma.
Sverige var för dåliga i det här VM-kvalet och det har mer eller mindre alla inblandade erkänt.
Nio mål på nio matcher är rejält underkänt.
Noll mål på fyra matcher mot gruppens två största konkurrenter Danmark och Portugal gör förstås att Sverige sänkt sig själva.
Det finns inga marginaler som varit för små, även om flera domslut i Parken var märkliga. Det är Sveriges spel och klass som varit för dålig.
Att chansen ens levde inför Danmarksmatchen berodde ju faktiskt på ett övertidsmål mot Ungern och ett självmål av Malta.

Varför blev det så till slut? I mina ögon blev Lars Lagerbäck i slutändan för rädd om det kvalkoncept som lyckats så många gånger förut. Rädd för att testa nytt, lite samma fälla som Tommy Svensson före honom. Jag håller inte med om att detta är den bästa svenska landslagsperiod någonsin, Blågult har inte tagit några medaljer eller ens varit nära med Lagerbäck. Däremot är det den bästa svenska kvalperioden någonsin. Men det är skillnad.
Inför detta kvalet förväntade jag mig en större öppenhet mot nya spelare. Så blev det alltså inte. Visst har bröderna Elm slagit sig in, men fortfarande är Premier League-spelaren Sebastian Larsson på bänken och Champions League-spelaren Dusan Djuric nätt och jämt inkallad för att sitta på läktaren.

Lagerbäck överskattade också sitt spelsystem. Han trodde mer på det än på vilka spelare som faktiskt fanns i det. När Fredrik Ljungberg går inte att ersätta med Samuel Holmén utan att det märks.
Och när vi då står med åtta vattenbärare, två spelare av hyfsad europeisk klass och en av världsklass så får den sistnämnde göra samma skitjobb som de andra. Lagerbäcks system har strypt Zlatans kreativitet. Han ska inte göra det skitjobb alla kan göra när ingen annan kan göra det avgörande som han.
Sverige borde anpassa sitt spel mer för att få max av Zlatan i landslaget - och det blir nästa förbundskaptens jobb att se till.
Likaså att fylla på med spelare som är mer kreativa, som kan behandla bollen, som vågar utmana.
Det betyder inte att hela U21-landslaget ska in i Blågult, men att det finns utrymme för stora förändringar. Jag vill se både Dusan Djuric och Sebastian Larsson få riktiga chanser att slå sig in. Jag vill se Elfsborgs Emir Bajrami i truppen, Johan Dahlin som backup till allt mer misstagsbenägna Andreas Isaksson. Likaså förväntar jag mig att Mikael Lustig får slå sig in som högerback. Det finns spelare att bygga kring.

Vem blir näste förbundskapten? Flera namn nämns, alla vet nästan vilka som är de hetaste redan. Jag personligen vill se Sven-Göran Eriksson och Hasse Backe dela på ansvaret. Det betyder att Svennis inte kan begära skyhög lön och det kanske är det stora hindret.
Sen vet jag att förbundet verkligen synar Erik Hamrén för att se om han är rätt man. Många i förbundsledningen vill ha honom. Jag tror vilket som av de namnen blir bra - och kommer stå för en riktningsförändring till det offensiva, kreativa, glada Sverige.

Sen blir det viktigt att kvala in till EM direkt. Därefter kommer vi falla på rankingen, få tuffare och tuffare lottning för varje uteblivet mästerskap.
Det måste man också vara medveten om.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela