Kickoff

Lite kort och gott om CL

Publicerad 2009-09-30 23:45:09 i Fotboll,

Kvällens skräll: Zürich - med Dusan Djuric från start och i spel i 86 minuter - slog Milan på San Siro (mitt kära gamla hem). Via en halvkass stream såg jag i alla fall att Milan (Inzaghi) brände chanser man inte trodde kunde brännas, att Zürich gjorde ännu en bra match (den här gången med färre målvaktstavlor) och att Dusan både rev och slet i spelet och Ronaldinho bland annat. Dusan gjorde en stark insats och jag vidhåller att han är vårt bästa kantalternativ mot Danmark.

Kvällens favoritseger: Stod Manchester United, Chelsea, Bordeaux och Real Madrid för. United vände 0-1 till 2-1 - och återigen var det Ryan Giggs som låg bakom segern. Giggsy har varit fenomenal efter en usel premiärmatch och står för poäng efter poäng nu. Chelsea gjorde en Chelsea och vann med det som behövdes, det vill säga 1-0 mot Apoel Nicosia. I Bordeaux var det inte Yoann Gourcuff som gjorde mål, men det mörkblå vann ändå hemma. Real vann mot Marseille tack vare Cristiano Ronaldo och en hårt dömd utvisning och straff.

Kvällens underprestation: Atletico Madrid förstås och igen. Madrids andralag har ett ruggigt lag på pappret, men presterar inte i närheten av vad åtminstone jag kräver och förväntar mig av det laget. 0-2 mot mediokra Porto på bortaplan når man inte långt med. Däremot har nye colombianske anfallaren Falcao ett namn som förpliktigar och han målade ju också.

Kvällens mållösa: Bayern och Juve. Tysk organisation mot italiensk. Förväntade sig någon något annat än kryss? Nu fanns ju chanser, men 0-0 låg i luften som korvoset från en grillad bratwurst.

Omgångens mest intressanta: Att Liverpool via 0-2 i Toscana mot La Viola återigen sätter sig i en sits där segrar kan bli ett måste. Men så gillar ju Pool det utgångsläget. Ja, i Europa då eftersom det inte funkar hemma i England. Hur som helst kan det ta slut fort värrre för Pool om inte dubbelmötena med Lyon går som man tänkt. Press, press, press.

Ofantligt dumt

Publicerad 2009-09-30 21:54:22 i Allsvenskan,

Vad? Tröjan med texten "Hata Göteborg" som AIK:s brasilianske anfallare Flavio tog på sig efter derbysegern mot Djurgården.
Jag beskyller dock inte Flavio för något. Det syntes tydligt på brassen att han inte menade något - eftersom han inte förstod vad som stod på tröjan han fick från klacken.
Men så ofantligt dumt att kasta in en sån tröja med den texten. Som om AIK-Göteborg behöver mer hat än det redan finns där. Tyvärr är mycket AIK:s fel. Klubben har en tränare och framför allt en spelare vars sätt är som bensin på en redan stor eld i det mesta de gör.
Det är arrogant och aggressivt ständigt och jämt. Och utan att ursäkta alla puckon som förstör på allsvenska arenor för tillfället så måste alla klubbar ta sitt ansvar. Det tycker inte jag att AIK gör i dagsläget - det har varit på tok för många onödiga utspel.
Det är bara att hoppas att det inte blir slagsmål och annat skit när klubbarna möts i en förmodad guldfinal i Göteborg.
Men så som vissa uppviglar undrar jag om det går att undgå ...

Djuric i landslaget till ödeskvalet

Publicerad 2009-09-29 15:45:28 i Landslaget,

Dusan Djuric är uttagen i A-landslagets VM-kvaltrupp till ödesmatcherna mot Danmark och Albanien.
Äntligen!
Skönt att se att Lasse Lagerbäck inte kan bortse från svenska utlandsproffs som både spelar, lyckas och har spetskvaliteter som landslaget saknar hur länge som helst.
Med det sagt så var det på tiden alltså.

Det roliga med uttagningen är att jag argumenterade för Dolles (och Emir Bajramis) medverkan i landslaget så sent som på förmiddagsfikat och fick ganska lite medhåll av mina (mindre insatta) medarbetare.
Men det är alltid kul att ha rätt - och jag har naturligtvis påtalat det.
Jag tycker dock uttagningen är given. Landslaget anno 2009 innehåller inte sådana spelare att en spelare som Dusan kan hållas utanför när han gör så bra ifrån sig.

Sen kommer han säkert inte få så mycket speltid, men ett fall framåt är det hur som helst.
Och jag personligen ser mer än gärna Holmén ut och Djuric in. "Dolle" har trots allt varit bättre än sin jämnåriga kollega på varje nivå jag sett dem, från P15 och uppåt.

Malmös revansch

Publicerad 2009-09-27 18:00:59 i Allsvenskan,

Kanske än mer Rolle Nilssons.
Hur som helst har Malmö FF verkligen vaknat till liv - för sent för att ha något med den absoluta toppstriden att göra - men kanske i tid för att rädda Rolles jobb till nästa säsong.
Om inte Buffalo Madsen gör en raid i tränarfrågan.

3-1 mot Hammarby i dag var en ny uppvisning. Inte lika förkrossande som mot Elfsborg, men ändå väldigt imponerande.
MFF har hela säsongen spelat bra försvarsfotboll, haft kanske Allsvenskans bästa organisation defensivt, men fått ut väldigt lite och sällan av anfallsspelet.
På så vis har man på egen hand tagit sig ur snacket om guld som annars alltid ligger nära till hands i Malmö.
Nu visar man upp ett flödande anfallspel med vassa kanter (Molins bäst på planen i dag och Hamad ett nytt fynd ur talangfabriken).
Och när man slipper Wilton Figueiredos själviskhet i anfallsspelet så har Eddie Ofere och Daniel Larsson hittat ett ruggigt samspel.
Ofere var grym i dag igen och krönte insatsen med ett mål. Han spelar så osjälviskt, jobbar så uppoffrande och är så stor och stark.
Precis som vindsnabbe Larsson är avsluten av varierande klass, men nu skapar MFF så mycket att målen kommer.
Daniel Larsson gjorde ju även han mål - två nya i dag.

Jag tycker det är kul ur ett större perspektiv att MFF lyckas. De är, tillsammans med Blåvitt, det lag som har möjligheterna att växa sig stora nog att dominera Allsvenskan och utmana i Europaspelet om en plats i CL:s gruppspel i alla fall.
Något som svensk klubblagsfotboll desperat behöver.
Allt utom tålamod finns i Malmö för att lyckas.
Som jag tror slutar fyra eller femma till slut nu.

Straffa IFK som lag - inte enskilda spelare

Publicerad 2009-09-26 12:21:56 i Allsvenskan,

Precis som väntat blev IFK Göteborgs stolpflyttande en stor snackis.
AIK rasar - precis som de bör och Joos Hooiveld säger tämligen klokt: Vinn inte på sån skit!

Som sagt, jag tycker det är fusk - men det är innovativt fusk - om nu fusk kan vara det.
Däremot tycker jag att det är helt fel att straffa danske målvakten Kim Christensen. Visst är det han som det finns bildbevis mot, men han är inte den skyldige som jag ser det. Det är IFK:s tränare som kommit på det, sagt åt sina spelare och Tobias Hysén erkände ju till och med i tv att anfallarna sparkade ut stolparna på offensiva fasta.
Kontentan av det: Sluta jaga dansken och straffa IFK som lag om de ska straffas. Det är inte en mans synd.
Böter, poängavdrag eller ingenting alls. Men det är lagstraff som gäller om det ska vara något.
Allt annat är fegt av förbundet.

Diskussionen om det är mer eller mindre samma sak som att mygla till sig meter vid frisparkar etc lär dock gå vidare. Det är ju IFK:s version och jag både håller med och gör det inte.

Bästa HBK-insatsen på mycket länge

Publicerad 2009-09-25 22:39:37 i Allsvenskan,

HBK:s första seger i Stockholm sedan 2007 var också lagets bästa på bortaplan den här säsongen.
2-0 i det tunga, tuffa, svåra bortamötet med bottenlaget Djurgården, på desperat jakt för att undvika nedflyttning, var ett styrkebesked där HBK-spelarna visade en kämpamoral som de saknat hela året.

Grunden ett oklanderligt försvarsspel med hög press där hela laget låg rätt i positionsspelet och mittfältsduon Tim Sparv och Jonas Saevarsson samt backlinjen (framför allt Johnny Lundberg) spelade fantastisk försvarsfotboll. Samtidigt som Magnus Bahne återigen såg säker ut i mål.
Offensivt kan egentligen Michael Görlitz mer och Anel Raskajs nya enkla jag har fortfarande för hög felprocent i passningsspelet.
Men det kvittade när HBK kämpade ner Djurgården, fysiskt i första, moraliskt i andra sedan målsumparen Marcus Olsson helt plötsligt hittade målet - två gånger inom fyra minuter.

Det här kan ha varit matchen där kontraktet säkrades. Förlust och Djurgården hade varit tre poäng efter med sex omgångar kvar. Nu är HBK i stället nio poäng före trion Hammarby, Djurgården och Örgryte i botten.
Men innan något är helt klart är det onödigt att ta kontraktet i förskott.
Förhoppningsvis inser spelarna det också nu när guldjagande Elfsborg väntar härnäst.

Djurgården däremot får fortsätta kämpa i botten och låta bli att falla igenom i derbyt mot AIK härnäst som de gjorde efter 0-1.
Mikael Dahlbergs spel i första halvlek ger i alla fall stockholmarna hopp. Då var Dahlberg bäst på planen.
För att, precis som resten av laget, bli mer eller mindre osynlig i andra.

IFK:s målfusk ...

Publicerad 2009-09-23 22:27:33 i Allsvenskan,

... lär bli en rejäl snackis.
För visst är det fusk - och medvetet sådant dessutom.
Att sen ingen tagit upp det ordentligt förrän nu är ju nästan fantastiskt.
Likaså att IFK faktiskt sparkar ut stolparna på motståndarnas mål och gör det större. Hur har deras motståndarna missat det?
- Det kan göra skillnaden för stolpe ut och stolpe in, förklarade nyss Tobias Hysén.


Men en sak måste jag ju ge dem cred för: det är innovativt.
Frågan är vad händer nu? Ska alla lag följa i samma fotspår och också börjar förstora och förminska målen? Eller kommer det bli debatt och IFK bestraffningas i efterhand. Bildbevis finns ju och likaså erkännanden i massor.

Owens mål rätt och riktigt

Publicerad 2009-09-23 19:26:21 i Fotboll,

Lite sent, men ändå.
Dags för lite klargöranden i stormen som börjar lägga sig igen efter Manchester-derbyt.
Få tycker att domaren la till tid som inte fanns och allt till storebror Uniteds favör.

Men domaren gjorde helt rätt. Det visade ett brittisk fotbollsprogram som räknat ut att Owens mål gjordes med tre sekunder till godo på klockan.
Hur då?
Så här. Domaren hade lagt till fyra minuter för skador, inspringande supportrar och byten under ordinarie tid.
När City firade sitt mål i över 45 sekunder la domaren till tid för det (en minut cirka) och sedan 30 sekunder när Carrick byttes in.
Alltså var då tilläggstiden uppe i 5.30 minuter.
Och Michael Owens mål kom efter 95.27 ...
Alltså med tre sekunders marginal.
Inte för att det är någon ekvation man vill förklara för Mark Hughes kanske, men ändå.
Rätt ska vara rätt.

Viktig HBK-seger

Publicerad 2009-09-20 10:49:32 i Allsvenskan,

Otroligt viktig HBK-seger i går som bevisade åtminstone en sak. Helsingborg är inget guldlag i år heller. Men det visste vi ju redan på förhand. Tyckte inte de fick ihop någon nämnvärt starkare trupp i år än i fjol.

För HBK var segern desto viktigare. Nu finns åter lite andrum neråt, men Janne Andersson bör nog se till att spelarna inte läser tabellen. Bekvämligheten har ju inte varit långt borta alla gånger. Nu är det fight säsongen ut som gäller. Men en seger mot Djurgården på torsdag, i vad som kunde ha varit en hemsk ödesmatch, kan nu i det närmaste rädda det allsvenska kontraktet. Då bör inte HBK falla igenom igen. Men vad vet någon om det så som säsongen sett ut.
Samtidigt så börjar ju skadeläget lätta. Det var kul att se Joe Sise på planen igen - hans frånvaro har varit enormt påtaglig - och bara det är ju en överraskning. Men Sise har stor stor potential.

Jag tror för övrigt att man drog djupa suckar i DIF i går vid 18-tiden. HBK har varit så formsvagt att laget nästan måste ha setts som en potentiell räddningsplanka.

*   *   *

Annars är man of the moment Tomas Vermaelen i Arsenal. Fyra mål på sex matcherna nu av mittbacken som köptes in som Kolo Tourés (City) ersättare. Men vem saknar Touré på Emirates nu.
Det blir dock intressant att se vilken nivå Vermaelen verkligen klarar att hålla under en hel säsong. Nu verkar han spela på adrenalin och ren inspiration. Vilket funkar alldeles utmärkt.

Två mål av Fernando Torres gav en viktig trea för Liverpool borta mot West Ham. Men jag väntar mig mer av både Torres och Liverpool. I alla fall om de på allvar tänker utmana i ligatoppen. Spelet har varit knackigt.

*   *   *
På tal om man of the moment. Ivo Karlovic, tourens längste, kunde ha varit det. 78 serveess var nytt rekord med råge i tennisvärlden. Men ändå förlust i DC-matchen mot Radek Stepanek. Det är närmast obegripligt - egentligen.

Alla kom undan med äran i behåll

Publicerad 2009-09-17 12:15:01 i Fotboll,

Inter-Barcelona, Inter-Zlatan, Curva Nord-Zlatan.
Och Eto'o mot Barcelona och Pep Guardiola.
Det gav ett förhandssnack som varit något utöver det vanliga med hån, sarkasmer, protester och gjorde att Inter-Barca hade skyhöga förväntningar på sig i går kväll. Det kändes som en final - på förhand.

Men i ett fint strilande regn blev det ändå 0-0 när Milanokvällen blev natt. Mörk, men inte blåsvart.
Mållöst - när så mycket sagts innan.
Bortsett från 1-1 och varsitt mål av Zlatan och Eto'o vill jag ändå tro att detta var det resultat som flest var nöjda med i lagen. Ingen förlorade, alla hade äran kvar.

Det var länge sedan en match hade sådan uppiskad prestige på spel.
Mycket började med Zlatans citat om att Inter inte hade vunnit ligan på 17 år innan han kom och sen vann de tre år i följd med Zlatan.
Vare sig mer eller mindre sa han - och det var dessutom sant.
Lite felaktiga citat senare så var hela blåsvarta Milano sårade.
Jag tycker det var överdrivet, men det var också bensinen som många uppenbarligen ville hälla på elden.
Forna lagkamrater svarade, Mourinho svarade och Eto'o fortsatte tjura.

Nu klarade sig Zlatan bra. Blev inte överdrivet bryskt bemött vare sig av Interspelarna eller publiken.
Han gjorde sin bästa match i Barca främst för att han rörde sig mer rätt än tidigare och borde gjort mål när Dani Alves spelade honom fri i sjunde minuten.
Halvvolleyn flög utanför - och det är fortfarande Zlatans största svaghet. Hans målfacit i de här jämna, stora drabbningarna. Men han gjorde det bra och visade klass mot succévärvningen Lucio i Inters mittlås.
Annars var det en ganska jämn match där jag trodde att Inter skulle orka mer och längre. Barca, fram till Iniesta kom in, var en dimension kort från sitt vanliga oövervinnerliga kortpassningsspel som var för mycket sidledsdutt igen och för långsamt framför allt.
Men Inter gick också på knäna hela andra halvlek samtidigt som de visade en organisation defensivt som de inte hade under Zlatans år i klubben. Inter har växt, värvat väldigt rätt i sommar och kan mycket väl vara ett finallag i Madrid i maj.

Barcelona kommer mer och mer. När Iniesta också spelar kommer vi få se det riktiga Barca igen. Och då måste Zlatan leverera även i de här matcherna - och bli den avgörande spelaren han måste vara.
José Mourinho sa det som vanligt bäst.
- Det här var den sorts match där båda lagen har max tre-fyra chanser. Om man sätter dem så vinner man.
Nu gjorde vare sig Zlatan eller Eto'o det - och det kanske var lugnast så ändå.

Usel domarinsats

Publicerad 2009-09-15 21:25:04 i Allsvenskan,

2-1 till Örgryte mot Halmstad i kväll i en ödesmättad match för den allsvenska bottenstriden.
ÖIS kan tacka domare Markus Strömbergsson som - på övertid - släppte en knuff av Allbäck på Johnny Lundberg och sedan en hög (farlig) spark av samme Allbäck som gjorde att Emir Kujovic inte kunde nicka undan bollen.
Strömbergsson valde att fria i båda situationerna och Alexander Mellqvist gjorde mål.
- Fullständigt regelvidrigt, rasade Janne Andersson direkt efter slutsignalen.

Jag förstår honom. Det är solklart farligt spel och målet borde aldrig godkänts enligt reglementet.
Nu bjöd Strömbergsson på ett ruskigt viktig mål för ÖIS som tog lagets tredje raka seger och som kan stå Halmstad dyrt i slutändan.

Djuric mot favoriterna

Publicerad 2009-09-15 14:45:58 i Fotboll,

Dusan Djurics FC Zürich mot Los Galacticos a k a Real Madrid.
Riktigt stort tycker i alla fall jag för Dusans skull. Nu är han bland de stora pojkarna på allvar.

Ändå noterade jag när jag korrade TT:s CL-text i går att det är fler än Lars Lagerbäck som inte vet att vi har en svensk mittfältsstjärna som spelar Champions League.

Hur som helst ska det bli kul att se Dusan mot favoritlaget Real, mot Milan som han gjorde mål borta mot i fjol och Marseille. Tar Zürich fler än tre poäng måste de vara väldigt nöjda.
Än mer är det förstås Dusans väg mot en större liga och det där landslaget som är så svårt att komma med i om man inte spelar i Allsvenskan eller i närliggande länder ... som Danmark.

Argentinas nye hjälte

Publicerad 2009-09-15 12:52:08 i Tennis,

Vad talade egentligen för att Juan Martin Del Potro skulle bryta Roger Federers fem raka titlar i US Open?
Väldigt lite. Nästan inget egentligen.
Inte ens att argentinaren sopade banan med Rafael Nadal i semin. Den forne världsettan var ju trubbig och ganska dålig i just den matchen.
Så 6-3 i första till Federer var precis som väntat.
Rutin, klass. 1-0 i set.
5-3 in i andra talade ingenting för att Federer inte skulle vinna även andra och därigenom säkra titeln mer eller mindre.
Del Potro hade inte vänt 0-2-underläge. Det lovar jag.
Nu vände han setet i stället. Federer slarvade, 30-0 i egen serve blev 30-40 och break till 5-5.
Där och då vände den här matchen. Del Potro vaknade. Insåg, shit, jag kan kanske vara med och leka.
Sen handlade nästan allt om kraften i argentinarens grundslag. Vi pratar världens hårdaste forehand på touren med den kortaste (och mest otekniska) svingen. Schwoosh! Igen. Och igen.
Federer var inte i kontroll efter det. Det blev att jaga och jaga - ett spel schweizaren inte är bekväm med. Vanligtvis är Federer en mästare på att bryta det spelet. Nu försökte han med slicear, mer spel mot backhand - utan framgång.

På slutet handlade det om att nästan två meter långe och gänglige Del Potro förlorade bollar snarare än att Federer vann dem - när det väl hände. Då är det inte svårt att veta vart det barkar.
Det märkligaste var ändå att Federer vann det tredje setet - men ändå inte matchen. Med tennislogik skulle han gjort det. Men han hade mest fullt sjå med att hinna med att slå tillbaka kanonaden mot honom.

Del Potro vann US Open, hans första Grand Slam-titel i hans första GS-final.
Knappast hans sista.
Och han gjorde det inför ögonen på Vilas, Argentinas störste spelare genom tiderna. I Argentina betyder varje stor sportframgång massor för det fattiga folket. I dag är Del Potro allas hjälte - extra mycket när fotbollen inte rullar dit den ska.
Del Potro är en av 2009 års stora tennisstjärnor. 2010 måste han etablera sig som en semifinalspelare i GS-sammanhang. Det tror jag att han gör, men han vinner nog max en GS nästa år.

Roger Federer skrattade, skämtade och grät inga tårar som efter Wimbledonförlusten i fjol.
Han är redan störst och kommer bli än större innan det här är slut.
Den vetskapen gör honom lika farlig nästa år också.

Och jag fick nästan alla rätt i år också. Jag förutspådde tre GS-titlar för Federer och en finalplats. Det blev två och två finalplatser. Det är ett hyfsat facit det också.

Gåtorna Verdasco och Söderling

Publicerad 2009-09-10 17:33:41 i Tennis,

I två och ett halvt set var matchen mellan Fernando "Nadal light" Verdasco och Novak Djokovic en fantastisk tennismatch i US Open-kvarten i går kväll.
Sen kastade Verdasco bort matchen på ett sätt jag aldrig sett maken till på den här nivån.

Egentligen var det overkligt. Jag undrade om mina trötta ögon lurade mig.
Men Verdasco, som utvecklats enormt det senaste året och som trots ett förlorat första set styrde och ställde helt mot Djokovic, släppte allt vad koncentration liknar och hafsade iväg returer, de enklaste volleys, smashar ... När han till och med började serva sina andraservar som förstaservar - och därmed bland annat drog på sig två raka dubbelfel och tappade 30-0 till 30-40 och sedan hafsade ut en forehand till break direkt efter eget break, konstaterade jag förfärat för mig själv att jag såg en match där den klart bäste spelare inte tänkte vinna.
Varför? Ingen aning.
Han fick behandling för smärta i magtrakten, men det påverkade inte honom så här.
Detta var en match där Verdasco visade upp en karaktärlöshet som en ung tjurig pojkspoling som missat en boll och tjurar på nästa och nästa till matchen var förlorad.

Fast det här var nästan likgiltighet. Hur det nu kan var det.

*   *   *
Robin Söderling förlorade förstås även rond tolv mot Roger Federer som ändå hyllade sin motståndare.
Söderling kom ju tillbaka starkt i tredje och fjärde set och hade ju faktiskt setboll för att ta matchen till ett femte set.
Visst kan man tycka att det är bra, men problemet är ju att Söderling återigen gav bort det första (0-6!!) och andra setet innan han ens var med i matchen.
Söderling-syndromet kallar jag det. Tyvärr är det Robins stora svaghet, att han aldrig kommer rätt in i de matcher som verkligen gäller något. Han tappar alltid sin serve direkt, förlorar ofta första set stort och jagar därefter bara i uppförsbacke. Därför slår han inte en spelare som Federer som tvärtom alltid börjar bra.
Först när han löst det mentala pusslet är Söderling att räkna med i de stora turneringarna - som en vinnare.

För övrigt var detta tredje raka Grand Slam-turneringen (Franska Öppna, Wimbledon och US Open) där Söderling åker ut mot just Federer.
Sen kan man ju förstås åka ut mot sämre motstånd också.

När lite säger mycket

Publicerad 2009-09-10 17:04:35 i Landslaget,

Tillbaka i Sverige efter en underbart skön vecka i Rom och det första man ser är ett nästan pinsamt blekt Sverige till slut vinna över Malta.

Att det skulle bli vinst var ju väntat. Att det skulle bli sent och turligt också väntat eftersom det är så det oftast ser ut när Sverige vinner de här intetsägade matcherna mot "blåbärsnationerna".
Tre poäng är tre poäng, oavsett hur de kom till, men Blågult bör rannsaka sig själva efter den här insatsen.
Även om det löste sig så säger 1-0 efter ett självmål väldigt mycket om det lilla Sverige hade.

Det var initiativlöst, långsamt, omständligt - och karaktärlöst.
Det märkliga är att Sverige försöker spela "sitt spel" (om det nu ens kan påstås finnas något sådant) även när motståndarna ligger djupt och med många spelare på rätt sida boll som Malta i går.
Det är många passningar, i sidled, bakåt, sällan i djupled och aldrig snabbt och rakt som är ett måste i de här matcherna.
Jag saknar tydliga roller där Zlatan får bollen tidigt och fyra-fem spelare tar djupledslöpningar in i boxen. Försvarslinjen tvingas sjunka, tvinas slå bort och Zlatan får utrymme.
Då känns det som att Sverige kan straffa sånt här motstånd. Men det får vi aldrig veta med Lagerbäck på bänken.

Och vad gör egentligen Samuel (saknar spetskvalitet förutom kondition) Holmén i startelvan när hyllade Premier League-proffset Sebastian Larsson (tempo och fasta situationer) sitter på bänken (Elm till vänster, Larsson till höger tex) och mångsidige mittfältaren Dusan Djuric (storstjärna i schweiziska mästarna och Champions League-laget Zürich och en mästerlig spelare en mot en) inte ens är kallad.
Eller Emir Bajrami - en riktig vänsterytter - för den delen.
Oförklarligt.
Men så kommer inte Sverige gå till VM med det här laget som inte ens kan försvarsspel längre. Ödesmatchen mot Danmark i Köpenhamn härnäst kommer bli en mardröm.
För då väntade jag till nu med att klaga över att Zlatan inte får en roll där landslaget har mer nytta av hans oändliga potential. I stället görs vår ende världsstjärna sämre än han är ...

Barca-juniorernas duttade gjorde det svårt

Publicerad 2009-09-01 10:50:08 i Fotboll,

Efter Supercup-vinsten mot Shaktar fick Pep Guardiola prata om att Zlatan behöver tid.
Tiempo för att hitta in i Barcas spel.
Visst är det så. Han springer fortfarande för ofta på ytan långt bortom bortre stolpen i typiskt Inter-spel än är framför mål i den nummer nio roll som Barca har.
Men hur lätt är det att vara värvad skyttekung för en halv miljard när Barcas juniorer bara duttar runt och runt på mittplan?
Jag tycker det är en befogad fråga efter ligapremiären mot Sporting i går.

Först och främst kan vi slå fast att Xavi är långt ifrån toppform än - även om han briljerar då och då. Och att Iniesta saknas enormt. Med de två på planen går det snabbt, bollarna sätts framåt, det är rörelse och instick. Det var så och då Eto'o kunde göra flera av sina mål. I går saknades ju även Messi att leka med.

Zlatan har missat stora delar av lagets försäsong. Därför behöver han tid själv också.
I går slet han hårt. Man såg verkligen hur han tänkte efter "Var ska jag vara nu", "hur ska jag röra mig" "var kommer bollarna".
Några sådana svar fick han inte från sina lagkamrater i går mer än vid två tillfällen: Dani Alves inlägg som Zlatan slängnickade i mål och Xavis genomskärare som skar genom luften och landade på Zlatans fot. Den gången passade han mot Keita.
I övrigt duttade Barcas juniorer Bojan, Pedro och Busquets runt och runt, men väldigt få meter framåt. Zlatan sprang, han såg helt slut ut när han väl gjorde sitt mål, men fick mycket sällan en bra passning. Och när väl Bojan hade chansen att servera sin store lagkamrat framför mål valde han att skjuta ur omöjliga lägen i stället.

Zlatan fick göra sitt första mål och slipper den pressen nu, men frågan är hur lätt det är att ta sig in i spelet när Barca spelar som de gjorde i går. Då är även världens bästa lag en otacksam uppgift.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela