HIF är favorit till guldet
Ny förlust - samma utsatta läge. HBK:s trista säsong fortsatte, knappast oväntat, hemma mot serieledande Helsingborgs IF. På något sätt var det väl också poetiskt förutsägbart att målen som HIF vann matchen med skulle komma från spelaren som är fostrad i HBK, mittbacken som hade behövts i HBK, men som hamnade på andra sidan åsen när pengarna sedan länge sinat ur HBK:s klubbkassa. Peter Larsson nickade in 1-0 i andravågen efter en hörna. Och Peter Larsson kastade sig fram och tryckte in 2-0 på en frisparksretur.
HIF var det bättre laget matchen igenom. Man är Sveriges i särklass stabilaste och svåraste - och kanske även tjurigaste lag att möta. Det är inget att säga om. HIF är också min favorit till SM-guldet - om de behåller bland andra Gerndt i sommar som sportchefen Jesper Jansson halvt om halvt var inne på i pausen.
För HBK:s del är det helt enkelt en sådan där säsong. Superettan bara känns mer och mer trolig 2012 för varje omgång som förloras. Samtidigt så ber man nästan om vissa baklängesmål. Pep Clotet Ruiz byter backlinje och mittfält som idolbilder. Det ger aldrig stabilitet. Och ibland är valen smått obegripliga. För andra matchen i rad var det ett felval att spela Ryan Miller i mittförsvaret och 1-0-målet hade troligen aldrig hänt om Miller varit Richard Magyar. Vad Clotet Ruiz ser i Miller, som inte är speciellt snabb och för kort (och kanske mest en bra Superettanspelare) vet jag inte.
Raul Ruiz gjorde sin sista match i HBK-tröjan, spanjoren var en smula övertänd, men att offra honom i 36:e minuten var att ta i. Varför kunde man inte pratat ut i paus först? Nu lämnade Ruiz Örjans Vall för sista gången. Aldrig att han, som faktiskt varit lyckad, kommer tillbaka efter den sortin.
Det positiva var väl ändå att när Joe Sise ersatte Ruiz och HBK gick över till 4-4-2 igen så såg det bättre ut. Sise och Olsson på topp är ett steg i rätt riktning för att börja göra de nödvändiga målen som desperat behövs i Halmstad. Varför Sise varit bänkad är likaså obegripligt, men nu måste även Pep Clotet Ruiz förstå allvaret och använda det material som är mest lämpligt. Det vill säga 4-4-2 och Sise på planen. Om det sedan räcker för att Halmstad ska ha ett allsvenskt lag även 2012 kan bara tiden utvisa.
HIF var det bättre laget matchen igenom. Man är Sveriges i särklass stabilaste och svåraste - och kanske även tjurigaste lag att möta. Det är inget att säga om. HIF är också min favorit till SM-guldet - om de behåller bland andra Gerndt i sommar som sportchefen Jesper Jansson halvt om halvt var inne på i pausen.
För HBK:s del är det helt enkelt en sådan där säsong. Superettan bara känns mer och mer trolig 2012 för varje omgång som förloras. Samtidigt så ber man nästan om vissa baklängesmål. Pep Clotet Ruiz byter backlinje och mittfält som idolbilder. Det ger aldrig stabilitet. Och ibland är valen smått obegripliga. För andra matchen i rad var det ett felval att spela Ryan Miller i mittförsvaret och 1-0-målet hade troligen aldrig hänt om Miller varit Richard Magyar. Vad Clotet Ruiz ser i Miller, som inte är speciellt snabb och för kort (och kanske mest en bra Superettanspelare) vet jag inte.
Raul Ruiz gjorde sin sista match i HBK-tröjan, spanjoren var en smula övertänd, men att offra honom i 36:e minuten var att ta i. Varför kunde man inte pratat ut i paus först? Nu lämnade Ruiz Örjans Vall för sista gången. Aldrig att han, som faktiskt varit lyckad, kommer tillbaka efter den sortin.
Det positiva var väl ändå att när Joe Sise ersatte Ruiz och HBK gick över till 4-4-2 igen så såg det bättre ut. Sise och Olsson på topp är ett steg i rätt riktning för att börja göra de nödvändiga målen som desperat behövs i Halmstad. Varför Sise varit bänkad är likaså obegripligt, men nu måste även Pep Clotet Ruiz förstå allvaret och använda det material som är mest lämpligt. Det vill säga 4-4-2 och Sise på planen. Om det sedan räcker för att Halmstad ska ha ett allsvenskt lag även 2012 kan bara tiden utvisa.
Kommentarer
Trackback