Kickoff

Rosenberg tackar nej till landslagsspel

Publicerad 2011-05-24 14:48:50 i Fotboll,

Det berättade förbundskapten Erik Hamrén på den i skrivande stund pågående presskonferensen. Även om Hamrén inte kallade det ett "nej tack" från Mackan utan att det handlade om att Racing Santander-anfallaren "inte kände att han hade rätt energi".
Men visst känns det som ett nej till landslagsspel för stunden från anfallaren som njutit av sin lånetid i Spanien - och bakom det döljer sig säkert att Rosenberg inte vill sitta på bänken/läktaren.
Ett beslut jag förstås fullt ut, men samtidigt tycker är väldigt tråkigt. Markus Rosenberg i form är en klassanfallare, betydligt mer komplett än till exempel Alexander Gerndt, men med ett sämre skott.
Nu handlar det förvisso om två matcher, och beroende på var klubbkarriären tar vägen, så kan vi nog få återse Mackan i landslaget, kanske redan till hösten.

En annan ex-HBK:are var också på tapeten, Dusan Djuric, som har storform i Schweiz, men Djuric var helt enkelt inte uttagen. I det fallet, precis som med Kennedy Bakircioglu i Racing, handlar det i mina ögon mest om att Hamrén inte tycker att de är bra nog.
Själv tycker jag att båda kunde fått en plats i truppen - där åtta spelare från de skandinaviska ligorna finns med ...

Elfsborg svaghet - HBK vaknade?

Publicerad 2011-05-24 14:11:16 i Allsvenskan,

Nio omgångar in i Allsvenskan ligger guldfavoriten Elfsborg trea, fyra respektive en poäng bakom Skåneduon (och förmodat största utmanarna) Helsingborg och Malmö FF. Ändå tvivlar jag på att Elfsborg vinner något i år heller. Det är helt enkelt för stor skillnad mellan himmel och jord hos de gulsvarta.

Som mot Trelleborg i förra omgången då Elfsborg blev sönderkört mot ett Tom Prahl-slipat TFF. Eller som mot jumbon Halmstad i går. Då var Elfsborg precis så fantastiskt farliga som de är på sitt konstgräs hemma på Borås Arena - i 45 minuter vill säga. Med 2-0 i ryggen efter nio minuter såg det ut att kunna bli en lika stor utskåpning som i fjolårets möte när det blev 6-0. HBK:s duktige målvakt Kalle Johnsson såg till att det stannade vid 2-0 i paus.

Under pausvilan rasade HBK-tränaren Pep Clotet Ruiz (förståeligt) mot sina spelare och Peps assisterande tränare, förre landslagsmittbacken Michael Svensson, kallade det en match mellan män och pojkar. Sen kom HBK ut som ett nytt lag utan rädsla (de hade ju redan förlorat kändes det som), gjorde 1-2 efter en minut, skapade flera farliga chanser, Emil Salomonsson brände öppet mål från två meter, innan Javi H bombade (en av de hårdaste frisparkar jag sett i Allsvenskan på flera år) in 2-2. Allsvenskans jumbolag, som bjudit på säsongens sämsta halvlek, stod för säsongens bästa i andra och hade två jättelägen att göra 3-2 också. Hade de gjort det hade HBK fått med sig minst en poäng.

I stället bjöd unge mittbacken Richard Magyar Lasse Nilsson på en straffspark när han bara behövde vara följsam och stå upp, men valde att orutinerat glidtackla. Elfsborg vann med 3-2 och är med i toppstriden på allvar. Men med sådan skillnad mellan högt och lågt vinner man inte guld - i år heller.

HBK däremot kanske till slut hittade rätt centrala mittfältare i Javi H som tog den roll som Ivan Diaz och Anel Raskaj inte lyckats göra till sin när han ersatte skadade Jonas Saevarsson (som är numret för liten för att vara helt given på mitten) - och HBK spelade både fredjigt och smart i andra halvlek där man sårade Elfsborg gång efter annan, framför allt från kanterna. Det gav inga poäng, men tände kanske HBK, som tillsammans med Djurgården har halkat efter. Det är upp till bevis mot IFK Göteborg för ett HBK som snart är i desperat poängbehov. Då måste HBK också täppa igen luckorna centralt mellan mittfält och försvar. Det var stundtals vidöppet.

*  *  *
Magyar ja, i dag blev han uttagen till U21-landslagets möten med Norge och Serbien. "Även om straffsituationen inte var så bra kanske", sa U21-kaptenen Håkan Ericson.

Där fanns även Niklas Hult med. "Kanske årets utropstecken i Allsvenskan i år", sa Ericson.

Och överraskningen i U21-truppen, när jag ändå är inne på den, får ändå sägas vara IFK Värnamos Viktor Claesson, sex mål hittills den här säsongen i Superettan.

*  *  *

I Mjällby gjorde Mostafa El Kabir två mål i sin sista hemmamatch på Strandvallen mot bottenkollegan Djurgården. 3-0 gav Mjällby lite andrum medan DIF:s nye tränare Magnus Pehrsson har en del att fundera över.

Ett oslagbart rekord?

Publicerad 2011-05-22 14:49:04 i Fotboll,

På 60 år har Bilbaos Telmo Zarraonandias 38 ligamål på en säsong bara tangerats en gång fram till i år, av Real-anfallaren Hugo Sanchez 1989/90. Men när den spanska ligasäsongen avslutades under lördagen tog Cristiano Ronaldo steget upp på den översta platsen. Ronaldo gjorde två mål Almeria och bröt också 40 målspärren med sitt andra och sista mål. Hur mycket det betyder att slå rekordet syntes också på Ronaldo som jublade högt - likaså Madridpubliken som bjöd på kvällens största måljubel. Efter alla titelmissar i kampen mot Barcelona den här säsongen var det här rekordet en seger i sig för Ronaldo - som till slut gjorde nio mål fler än rivalen Leo Messi som sparades helt i den avslutande omgången.

 

40 ligamål på 34 matcher är över ett mål i snitt per spelad match. En fantastiskt prestation av portugisen som genomgående varit Reals bästa spelare i år. Troligen också ett mycket svårslaget rekord. I mina ögon är det i alla fall säsongens största individuella prestation i Fotbollseuropa - och Ronaldo ligger bra till för att vinna Ballon d'Or i vinter. Inte i någon av de andra stora ligorna har någon spelare gjort över 30 ligamål den här säsongen. Di Natale står på 28 i Italien, Gomes slutade på 28 i Tyskland, Berbatov och Tevez toppar på 20 mål i England. Bland annat. Det beror dock inte bara på att Ronaldo (och Messi) är så fruktansvärt bra, utan även på att lagen i Spanien inte riktigt tror att de kan skaka giganterna och att de spanska lagen inte är lika vassa på försvarsspel som i England och Italien. Om man jämföra ligor.

 

Intressant är också att Europas två vassaste målskyttar inte är några utpräglade anfallare. Vare sig Ronaldo eller Messi liknar den klassiska nummer nio. Ronaldo började ju sin karriär som typisk ytter och där har även Messi huserat fram till för lite mer än ett år sedan. Ronaldo och Messi är snarare själva urtypen av den offensiva spelaren som totalfotbollens mästare Rinus Michels drömde om. Spelare som kan spela lite varstans i offensiven och som gör mål ur de flesta lägen. Framför allt Ronaldo som gjort mål på frispark, på nick, med högern och med vänstern, inne i boxen och långt ifrån. Bortser man från den i vissa lägen taskiga attityden så är Ronaldo kanske världens mest kompletta spelare över huvud taget i dagens fotboll (jag håller ju även Wayne Rooney i den kategorin).

 

Med 40 mål på näthinnan är det kanske svårt att tänka sig, men kommer ni ihåg att runt Ronaldos tredje säsong  i Manchester United så uppmanade Sir Alex Ferguson portugisen att bli mer effektiv eftersom han gjorde för få mål - och det dröjde ju även till Ronaldos fjärde säsong i United innan de första Champions League-målen kom (mot Roma i 7-1-segern). Svårt att tänka sig av spelaren som snittat nästan 29 ligamål per säsong de senaste fyra säsongerna.

 

Ingen tror väl heller att Real skulle sälja sin superstjärna (City intresserat) trots en del problem i omklädningsrummet i Real och att det nu ryktas om en schism med tränaren Jose Mourinho. Snarare lär Ronaldo fortsätta vara navet i det Real som borde vara bättre rustat att utmana Barcelona nästa säsong.

 

*  *  *

 

Real Madrid ja, Los Merengues avslutade den spanska ligasäsongen med att krossa Almeria (med Henok Goitom på bänken) med 8-1. Därmed gjorde den spanska ligatvåan totalt 102 mål under säsongen. Sju fler än ligamästarna Barcelona. Inte illa för ett lag som fått stämpeln som defensivt under José Mourinhos regim.

 

Demontränaren har haft ett jobbigt första år i Spanien (bråk med media, med sportchefen Valdano, med Barcelona - och slagna av just Barca i ligan och CL), men som helhet har säsongen varit positiv och Mourinho såg till att Real vann cupen för första gången på 18 år. Det bör ge honom tid att arbeta vidare på sitt lag även nästa säsong. Och alla vet ju att Mourinhos lagbyggen peakar under säsong två.

 

*  *  *

 

La liga i stort bjöd annars på få överraskningar. Det är fortfarande en liga som helt står mellan två klubbar - där Barcelona har gjort en ny imponerande säsong och Leo Messi fått sin drömroll som anfallets nav. I sig finns det inget som pekar på att Barcelona skulle bli sämre de kommande två-tre åren heller. Ska Real vinna ligan så måste de bli bättre i stället.

 

Glappet till trean Valencia var 21 poäng (från tvåan Real), och 30 till fyran Villarreal. Årets besvikelse måste vara Atletico Madrid som inte alls lyckades bygga vidare på Europa League-segern för ett år sedan tillsammans med Mallorca. Årets överraskning får bli svenskarna Markus Rosenberg (nio mål) och Kennedy Bakircioglu i Racing Santander.

Juve sparkar tränaren

Publicerad 2011-05-21 16:42:55 i Fotboll,

Juventus har varit en storklubb i förfall den här säsongen. Nu gör man det enda rätta, sparkar tränaren Luigi Del Neri som aldrig fick någon ordning på lagets spel - trots inköp av spelare som Milos Krasic.
Så sent som i veckan gick ju även förre Juve-stjärnan, numera styrelseledamoten, Pavel Nedved ut i italiensk press och sågade hela laget. "Vi saknar inte lite karaktär - vi har ingen över huvud taget", sa Nedved.
Och alla som sett Juve, framför allt under våren, kan inte annat än att hålla med.
Inför helgens sista omgång ligger Den gamla damen från Turin sjua och riskerar att till och med missa spel i Europa nästa säsong.

Vem som blir ny tränare kan vi räkna med blir klart senast i början av juni. Favorit är gamle Juve-spelaren Antonio Conte, nu i Siena i Serie B, som har nära 300 ligamatcher för Juve under åren 1992-2004. Pavel Nedved har även nämnt Roberto Mancini (som alla italienska storklubbar verkar prata om som ny tränare), men Mancini lär ju inte lämna Manchester City, FA-cupsegrare och Champions League-klara.

HBK - ryck i Ljungberg

Publicerad 2011-05-17 10:18:11 i Allsvenskan,

Jag har varit inne på det förr, men blir mer och mer övertygad om att det är dags för Fredrik Ljungberg att blicka hem mot Halmstad och Allsvenskan.
Kontraktet med skotska Celtic går ut i sommar - och där har Ljungberg fått spela sju matcher på grund av skade- och andra problem.
Sejouren i Skottland har dock visat att Ljungbergs stjärna är på väg att dala. I Allsvenskan skulle han dock vara en stjärna, en hemvändare i klass med Henke Larsson - och dessutom få chansen att återigen göra skillnaden för sitt HBK.
Inte bara på planen, där jag är övertygad om att Ljungberg skulle ta HBK till övre halvan utan problem, utan även vid sidan av där den forne landslagskaptenen skulle ge HBK den skjuts klubben desperat behöver i form av mer publik, större sponsorintäkter och - i förlängningen - en chans att faktiskt visa att framtidsutsikterna är så ljusa ändå att ett nytt arenabygge till slut kan bli verklighet.

Är det realistiskt? Varför inte. Pengar borde inte vara ett hinder - de har ju Ljungberg tjänat och han står utan kontrakt i sommar. Kanske borde han själv fundera över om HBK ändå inte vore ett bra alternativ - för alla inblandade parter. Det är något som jag tycker HBK:s styrelse borde jobba för i alla fall. Rycka i lite trådar, köra det sentimentala racet. Dessutom, HBK:s spanska satsning borde inte kännas helt fel för en tidigare världsspelare ...?

Början på en City-era?

Publicerad 2011-05-15 12:42:05 i Fotboll,

Manchester firar dubbelt. City vann FA-cupen med 1-0 efter ett sent mål av Yaya Toure. Sent, men inte desto mindre rättvist. Stoke gjorde i ärlighetens namn en ganska svag finalinsats, även om de spelade med mycket hjärta. Sen är det förstås synd att FA-cupen inte längre avgörs på en egen dag. Varför man inte kunde flytta dagens fyra Premiershipmatcher till söndag förstår jag inte. Men men.

 

För City tog den mindre smickrande sviten på 35 år utan en titel slut i dag, en vecka efter att klubben säkrat Champions League-spel nästa säsong. Att ta en titel betyder att en mental spärr, om det nu funnits någon sådan, försvinner. Och CL-spel garanterar att klubben kan locka även de bästa spelarna till nästa säsong. Nu kan klubben bygga på allvar för en framgångsrik framtid med Abu Dhabi United Groups pengar i ryggen.

 

Roberto Mancini är inte den tränare som har mest auktoritet, men den elegante italienaren har snabbt fått ihop ett bra lag av en uppsjö högavlönade stjärnor och spelare, som växt tillsammans under säsongen. Inte utan konflikter, det vet alla som följt laget. Balotelli har ställt till med precis vad man kunde förvänta sig. Och problemen med Tevez trivsel – och därmed framtid i klubben – är så klart ett problem. Men framtiden ter sig nu väldigt ljus. David Silva har anpassat sig bättre och snabbare till den mer fysiska brittiska fotbollen än vad åtminstone jag trodde, Yaya Toure har blivit en nyckelspelare på mitten till slut och i mål är Joe Hart numera en stjärna. Dessutom är åldersstrukturen väldigt bra i dagens City. Allt det här tillsammans med en egen akademi som är bland Englands främsta och den enorma köpkraft som City har, jag vill påstå att inget lag kan matcha de blås pengar, gör att City kan börja en ny era.

 

I dag är de redan starkare än Liverpool, som kanske bygger något nytt och intressant även de, och årets CL-succé Tottenham. För City gäller det att hålla sig som en av fyra klubbar i toppen och sakta börja utmana Arsenal, Chelsea och rivalen United. Med rätt värvningar i sommar – och framför allt lite tid och lugn – så kan de utmana redan nästa år – även om jag tror det dröjer minst två år innan de faktiskt kan vinna ligan.

 

Å andra sidan, vem trodde det som höll på Manchester City för några år sedan?

Nu är United störst i England

Publicerad 2011-05-15 12:41:15 i Fotboll,

Sir Alex Ferguson garanterade det efter segern mot Chelsea, men det satt ändå rätt hårt inne. Blackburn ledde länge med 1-0, Martin Olsson hade en nick i stolpen – och hade Blackburn gjort 2-0 där så vet i tusan om man klarat att vända. Men visst tog Manchester United den enda poäng de behövde borta mot Blackburn för att säkra sin 19:e engelska ligatitel. Wayne Rooney slog in den straff som Paul Robinson ”bjöd” Chicarito på.

 

Därmed är United störst i England. Nu har de röda från Manchester en ligatitel mer än Liverpool som varit störst såååå länge. Att mannen bakom det är Sir Alex Ferguson kan väl ingen argumentera emot. Ferguson, Uniteds meste tränare, har tagit tolv(!) ligatitlar, två Champions League-titlar, fem FA-cuper, fyra Ligacuper bland mycket annat sedan han tillträdde 1986. Han har gjort det genom att omstrukturera och organisera Uniteds egna akademi samt hitta nya stjärnspelare varje gång någon vandrat vidare. Det har varit en uppvisning i hur man bibehåller framgång.

 

Ryan Giggs, som varit med hela vägen, var med i dag igen och fick även han ta sin tolfte ligatitel. Giggs är ett unikum i sig. En gång en världsklassytter vars framfart stoppades av stora skadeproblem till i dag en genomklok veteran som spelar centralt(!) på mittfältet. Fantastiskt så klart.

 

Giggs är en anledning till att United vinner ligan. Ska man lyfta fram några andra enskilda spelare från säsongen är det Chicarito, som gjort sådan succé, Wayne Rooney, som efter sina märkliga flyttplaner i sensomras på allvar hittat formen under våren, Van der Sar som kanske varit världens jämnaste målvakt den här säsongen och giganten Nemanja Vidic i mittlåset. Men att United vinner beror på att det är ligans jämnaste och bästa LAG och att man undvikit de svackor som Chelsea och Arsenal haft.

 

Och med ligatiteln i hamn kan de ladda mot CL-finalen mot spanska mästarna Barcelona den 28 maj på Wembley.

CL-semi i Manchester

Publicerad 2011-05-15 12:40:01 i Fotboll,

Det finns ingen turnering som är så rolig att följa i mina ögon som Champions League. Därför var det extra roligt att för två veckor sedan åka till Manchester och se CL-semifinalreturen mellan United och tyska Schalke 04.
Här är några bilder från resan.

Manchester var en charmant stad, med ett modernt centrum som blandade äldre byggnader som kyrkan här och Town hall med betydligt nyare. Ett annat plus, turistfällorna var få. Det negativa: det stod ”look right” bara vid ett fåtal övergångsställen. Men vi överlevde.


Uppskattningsvis 7000 tyskar var på plats i Manchester – trots att deras Schalke hade torskat med 2-0 i hemmamötet. Det hindrade inte tyskarna från att hålla humöret uppe och ladda med öl (så klart) och sång, här vid Cathedral Street.


Den här bilden får tala för sig själv.


I Manchester finns som bekant två lag – och nyrika City hade så sent som i november öppnat sin megastore centralt i – city. Där fanns det mesta man kunde tänka sig – och det var till och med så att vi höll Citys butik som snäppet bättre än Uniteds.


Utanför Old Trafford, här med den nyaste delen vid Sir Matt Busby Street, flockades supportrar ett par timmar innan avspark. Bland annat för att ingången till Uniteds jättebutik ligger under den glasade fasaden, det som är East Stand.


Mitt emot East Stand står The United Trinity: George Best, Denis Law, Sir Bobby Charlton. Tre stora Unitedhjältar genom åren som bland annat vann Europacupen 1968 tillsammans. Law och Charlton är dessutom Uniteds två mesta målgörare genom tiderna.


Staty av legendariske tränaren Sir Matt Busby (hade fyllt 101 år i år – dog 1994) som står vid glasfasaden vid East Stand. Sir Matt Busby ledde United till Europacupsegern 1968 och var fram tills i december den tränare som coachat United under längst tid (Sir Alex Ferguson gick om). Busbys mannar kallades populärt The Busby babes. Kuriosa: Busby spelade själv för såväl Manchester City som Liverpool.


En inblick i Uniteds butik. Här fanns mer att handla än i Citys butik, allt från nostalgiska tröjor, bollar, skor till dagens matchtröjor, t-shirts, halsdukar och allt annat man kan tänkas behöva (och inte behöva) som United-supporter. Vill man så kan man spendera mer eller mindre hur mycket som helst i de här butikerna …


Själv har jag en tradition. Jag brukar alltid handla en matchtröja (eller åtminstone en halsduk) när jag är på plats. Så klart även denna gång. Namnet på ryggen … Giggs!


Old Trafford redo för Champions League-semiretur! Mer redo än Schalke var om man ska vara ärlig … Finns för övrigt få ”låtar” som är så mäktiga som CL-introt – framför allt på plats. Där snackar vi känsla. Och även om det var ”avgjort” så var Drömmarnas teater på något hundratal helt fullsatt – som vanligt. Unitedfansen sjöng ”Que sera sera, whatever will be will be, we’re going to Wembley, que sera sera”, bland mycket annat.


Vi avrundade kvällen med sång på United-fansen officiella pub där den här mannen, som sägs ha skrivit de flesta av Uniteds ramsor, höll hov med ramsorna både innan och efter matchen.

Alla mål räknas - men anfallet är för tunt

Publicerad 2011-05-15 12:20:54 i Allsvenskan,

HBK tog säsongens första och så viktiga trepoängare mot Mjällby hemma. Målskytt: veteranmittbacken Patrik Rosengren som lobbade över Asper i mål med en bakåtnick.
Hur målet kom till spelar mindre roll för HBK som verkligen behövde få den här segern, efter att ha tagit två poäng på de första sju matcherna, förlorat mot bottenkonkurrenten Djurgården senast och när ett annat bottenlag, Syrianska, "fick" två poäng av Förbundet efter den avbrutna matchen mot AIK.

HBK-tränaren Pep Clotet Ruiz hade sin snart vana trogen gjort ändringar, en del som Kalle Johnsson i mål påtvingat, andra som att byta ut båda mittbackarna Zvirgsdauskas och Lundberg efter eget bevåg. Ändringarna föll också väl ut. Johnsson i mål var betydligt mer stabil än Nauzet Perez har visat sig vara och stod för flera viktiga räddningar. Och mittbacksparet Magyar/Rosén gjorde precis vad man kunde begära.

Defensivt gjorde HBK en bra insats - som man också gjort framför allt i hemmamatcherna. Det är fortsatt offensivt som lagets problem finns, och Marcus Olsson, trots sitt hårda jobb som ensam spjutspets, visade också det.
HBK har bara en riktig anfallare, med lite näsa för mål, och det är Joe Sise, som fick börja på bänken och komma in som stark högerytter när HBK försvarade sin ledning i andra halvlek.
En målskytt måste göra mål på det läge som Raul Ruiz bjöd Olsson på - och HBK i den här offensiva formen måste ta tillvara på sina målchanser.
Ska HBK fortsätta spela 4-2-3-1 som mot Mjällby så tycker jag att man får ut mycket mer av Marcus Olsson som vänsterytter, där är han mycket rakare och mer rejäl i sitt spel än Zamora som får ut ganska lite av sin teknik.
Och på topp måste Joe Sise spela, för att HBK inte ska bli för små, för plottriga och för att göra mål.

Sen vore HBK i behov av en anfallare till, en boxspelare, när augustifönstret öppnar - om det inte har hänt en del med det spanska liret till dess.

*  *  *
Fjolårets succélag Mjällby är en av årets största besvikelser hittills i Allsvenskan. Och till skillnad från Halmstad har de kunnat bygga vidare på fjolårets lag och spel. Men laget gör inte mål längre. Ekenberg och El Kabir springer, jobbar, sliter, men är ineffektiva. Och en spelare som David Löfquist, som imponerade så mycket i fjol och där MFF ryktades vara intresserat, började på bänken mot HBK. Liksom Osiako som är petad när Zavadil hämtades in.
Där finns en del att jobba med också.

AC Milan - campioni d'Italia

Publicerad 2011-05-09 14:42:05 i Fotboll,

0-0 i Rom mot Roma ordnade det som mest varit formalia efter Il derby della Madonnina. Milan vinner lo scudetto för 18:e gången, president Silvio Berlusconi får fira en ny ligaseger under sitt 25:e år som Milanpresident - och Milan vinner Serie A tämligen rättvist. Den enkla förklaringen är att man varit jämnast av alla lag under säsongen. Går man lite mer djupt så har Milan också vunnit åtta matcher, tagit 24 poäng, via uddamålssegrar (Zlatan har avgjort tre av de matcherna). De rödsvarta har inte alltid varit det mest färgsprakande laget, men har varit det mest svårslagna och starka. Försvaret har varit bästa lagdelen, Abate har tagit de största kliven som högerback och mittbacken Thiago Silva har varit den genomgående bäste spelaren. Det vinner man ligatitlar på. Och då har bristen på kreativitet på mittfältet (läs; Pirlos frånvaro) inte varit lika påtaglig som i Europaspelet.

Det återstår fortfarande två omgångar och en inhemsk cuptitel att dela ut i Italien, men jag håller ändå Inters svaga säsong med tränarbyte och smått pinsamma uttåg ur Champions league som den negativa "överraskningen" tillsammans med ett underpresterande Juventus och ett sönderköpt Sampdoria, som är på väg ur.

De mest positiva, förutom Milan då, är så klart Napoli med skyttekungen Cavani, Udinese som under våren verkligen utmanade om Champions league-spel samt nykomlingen Cesena som ser ut att klara kontraktet.

Zlatans roll

Zlatan Ibrahimovic vinner sin åttonde raka ligatitel(!) - det finns en anledning till att Ibra kallas för en "campione" (mästare) i Italien. Han levererar titlar - och det var därför som han värvades till Milan. Det är förstås ett unikt facit för Malmösonen som erövrat Milano och italiensk fotboll förut. Han har inte varit lika bra under våren, det är möjligt att han varit lite utbränd som det skrivits, men hans betydelse under hösten går inte att komma ifrån. Då var Pato skadad och Zlatan bar de facto Milans anfallsspel i de flesta höstmatcher. Totalt har Ibra gjort 14 ligamål, men under våren har inte hans mål behövts i samma utsträckning när Pato kommit tillbaka, bättre än någonsin. Just brassen och Zlatan är ett anfallspar som Milan kan bygga sitt lag kring i ett par år framöver - och jag är tämligen övertygad om att Milan köper loss Zlatan från Barcelona under sommaren. Zlatan har heller inget att vinna på att gå till City eller liknande - förutom pengar, men det är inte det som driver honom heller.

Vad betyder ligasegern för Milan?

Massor. Efter flera år i skuggan av Juventus (innan calciopoli) och Inter (efter calciopoli) så är man åter bäst i Italien. Senast Milan vann ligan var 2004 och det är en lång tid för en förening som vill vara bäst både på hemmaplan och ute i Europa. Milan har påbörjat en ny satsningen på flera år, men just den här säsongen handlade det enbart om att börja vinna igen på hemmaplan (man såg att man inte räckte till i Europa) och därmed bryta värste rivalen Inters långa dominans. Extra viktigt efter Inters trippelrace under Mourinho i fjol - då man också gick om Milan i antalet ligasegrar.

För Berlusconi är det också, som alltid, en politisk seger. Den kontroversielle premiärministerns politik har blivit alltmer ifrågasatt i Italien, han är inblandad i flera rättegångar, och han brukar då svara med satsningar i sitt Milan för att visa att han är "en vinnare". Räkna därför också med att Milan kommer att vara aktivt under sommarens transferfönster. Likaså har han börjat skola in sin dotter Barbara Berlusconi som nu tagit plats i klubbens styrelse - för att inte tala om hennes omskrivna kärleksaffär med Pato ...

Framtiden

Flera gamla spelare sägs vara på väg ut i en rejäl föryngringsprocess där det låter som att Milan tagit åt sig av kritiken om att de är för gamla. Själv tycker jag dock att Milan, om man ska bygga vidare på den här titeln, borde se till att behålla såväl Nesta som Pirlo och Ambrosini. Spelarna som i dag står för Milans sätt att vara tillsammans med Gattuso. Det ska man inte underskatta. En för stor rensning kan slå tillbaka på Milan. In sägs i alla fall Santos mittfältskreatör Ganso (den nye Kaka) vara och han vore ett perfekt tillskott. Likaså tycker jag att man borde försöka få loss den gamle Kaka. Då har Milan, tillsammans med det anfall man har i dag ett lag som kan hota de bästa igen.

HBK i kris måste agera

Publicerad 2011-05-09 13:22:55 i Allsvenskan,

Sju omgångar in i Allsvenskan är det bara att konstatera: HBK:s spanska satsning har gått rejält på grund.
Två poäng på sju matcher är i sig en alarmerande dålig start. Men än värre är att spelet, det som skulle bli tydligare, roligare - framför allt bättre, inte alls fungerar.
Låt vara att HBK har fått fyra utvisningar och alltså spelat med minst en man mindre i tre matcher, men vare sig då eller med elva man på planen har det funnits tillräckligt med kvalitet och idéer för att lyckas vinna en enda match.

Själv är jag en sån som letar efter intentioner - och jag har så här långt inte sett mycket av dem.
Ivan Diaz är för omständig och långsam som spelregissör - och tillsammans med Jonas Saevarsson har HBK ett för långsamt central mittfält för att vinna de viktiga mittfältsduellerna. Michi Görlitz är fortfarande inte tillbaka i gammal god form medan Zamora väger för lätt på kanten. Ja, det går att fortsätta, men så här långt är mittfältet det stora problemet.
Med HBK:s material borde det åtminstone gå att spela ett vasst omställningsspel med snabba yttrar och raka vägen mot mål. Men vare sig det eller ett mer "spanskt" bollinnehavs- och passningsspel existerar just nu.
Att man ligger sist är ingen överraskning alls sett till spelet - och det som borde oroa mest är att nästan alla andra lag tar poäng just nu. Glappet kan snabbt bli stort uppåt.

Man måste fråga sig vilken roll den spanska satsningen faktiskt har i misslyckandet hittills. För kommunikationen ser inte ut att fungera, HBK bjuder på för många enkla missar och då kan tränare prata hur mycket de vill om fotboll som ett "universellt språk". En ny liga kräver viss anpassning - och med tanke på att Reallånen går ut i sommar, är frågan om HBK har den tiden? Jag tycker inte det.

HBK måste fråga sig hur mycket de är villigt att riskera på den spanska linjen. Kanske är det läge att ringa till Skottland och få hem en gammal HBK-hjälte i Fredrik Ljungberg som i sanningens namn inte vinner något på att nöta bänk i ett mediokert Celtic. Däremot kan han rädda sitt HBK kvar i Allsvenskan på en höst.

Hur troligt det scenariot är återstår att se. Innan sommaren måste ändå något hända. Pep Clotet Ruiz, som jag tror på som tränare i HBK, borde kanske omvärdera sina spanjorer och i stället satsa mer på rutin för att få in mer poäng. Som Mikael Rosén som gjorde ett bra inhopp på Strömvallen mot Gefle. Och Anel Raskaj, som man trodde skulle ta ett steg i sin utveckling igen under Peps ledning, men som mest varit avbytare hittills.

Här är elvan jag tycker att HBK borde spela i fortsättningen - och då ge kantspelarna stort ansvar i offensiven.
Nauzet Perez/Kalle Johnsson - Emil Salomonsson, Johnny Lundberg, Tomas Zvirgsdauskas, Ryan Miller - Raul Ruiz, Anel Raskaj, Mikael Rosén, Michi Görlitz - Marcus Olsson, Joe Sise.

Tätt i England - avgjort i Italien

Publicerad 2011-05-01 23:27:56 i Fotboll,

Ett passivt spelande Manchester United förlorade mot Arsenal med 1-0 och vips så är ligastriden i England ett öppet kapitel igen. Chelsea är tre poäng bakom och nästa söndag möter United Chelsea i Manchester. Nu har båda lagen saken i egna händer och fötter. Personligen kan jag tycka att det är lite onödigt rafflande. Manchester United har varit det genomgående bästa laget i Premier League den här säsongen, framför allt efter att Chelsea sparkade ut Ray Wilkins när laget gick som bäst.

Uniteds dilemma är bortaspelet mot de övriga topplagen. Hemma är man närmast oslagbara, borta var man länge det. Men när säsongen summeras har United förlorat mot i tur och ordning Chelsea, Liverpool och Arsenal på bortaplan. Likaså åkte man ut ur FA-cupen mot City. Det är intressant och något som borde oroa Ferguson i alla fall lite, trots att det bara var mot Liverpool som United var helt borta. Jag tror dock att United vinner hemma mot Chelsea och därmed mer eller mindre säkrar sin 19:e ligatitel (rekord).

*  *  *

Om det är öppet i England är det mer avgjort i Italien - även om Inter vände till seger på övertid mot Cesena i helgen. Annars hade det varit helt avgjort eftersom Milan programenligt slog Bologna hemma i dag på San Siro. Nu skiljer åtta poäng mellan Milanolagen i toppen till Milans favör. "Nio" om man räknar inbördes möten - och det gör man i Italien. Dessutom har Milan 15 plusmål till godo på Inter också. Det är med andra ord avgjort - och vi kan gratulera Zlatan Ibrahimovic till hans åttonde(!) raka ligatitel - den sjätte i Italien. Det definitiva avgörandet kan komma nästa helg när Milan möter Roma borta - på stadio Olimpico där Zlatan Ibrahimovic, tillbaka från avstängning, alltid brukar trivas.

En Serie A-summering kommer senare, men man kan snabbt konstatera att Inter, som väntat, hade svårt att ladda om batterierna efter trippeln i fjol. Plus att man valt fel tränare i både Rafa Benitez och Leonardo. Den roligaste överraskningen är Napoli med skyttekungen Cavani som är i förarsätet till att ta den tredje och sista Champions League-platsen före Lazio. I Neapel är intresset för Napoli enormt och det är riktigt kul att de ljusblå är tillbaka som ett topplag.

Videodebatten aktualiseras igen

Publicerad 2011-05-01 22:47:30 i Allsvenskan,

Blev fel rätt via ett fel?
Det är den stora frågan efter att Kalmar FF blivit tilldömda en straff mot Syrianska (felaktigt) av domare Andreas Ekberg som efter samråd med fjärdedomaren, tillika Fifa-domaren, Martin Hansson ändrade sitt domslut (rätt) till ett uppkast. Såg Hansson situtationen på storbildsskärmen? I så fall är det videogranskning - vilket inte är tillåtet i svensk fotboll.

Därför är det lätt att sympatisera med Kalmarspelarna - även om Ekberg fick rätt till slut. Miller var solklart på bollen när Kalmar tilldömdes sin straff.
KFF-kaptenen Henrik Rydström sa väl vad alla kände (förutom Syrianskalägret kanske): Beslutet blev rätt, men det är fel om det kom från storbildsskärmen. Och det är något som samtliga domare vet om, speciellt Martin Hansson, som borde veta bättre än att göra en sådan tabbe - om han nu gjorde det. För rättvisa eller inte spelar i sig ingen roll i det här fallet, reglerna är tydliga, har domare Ekberg korrigerat sitt beslut efter att Hansson tittat på reprisen så har domarna gjort fel. Då skulle det ha varit straff.

Det här öppnar så klart också upp debatten om videogranskning igen. Ska domarna få se på repriser? Och när i så fall? Inom ett antal år kommer det säkert att bli så. Men själv är jag än så länge skeptisk till videogranskning fram tills jag ser ett sätt som i så fall inte ger långa, tempodödande avbrott. Jag menar, ju tätare matcher med ju högre tempo desto fler svårbedömda situationer kommer det att uppstå. Så är det bara. Och var ska gränsen gå för granskning? Vid straffsituationer? Hands (som kan rendera i kort)? Offsidemål? Det är en balansgång som är svår. Helst ska det i så fall finnas en oberoende videodomare som alltid kan få direktkontakt med domarna och som ser tv-bilderna i realtid. Då behöver inte en match bli förryckt av granskningar. Och det måste nog trots allt tas med i beräkningarna. Hockeyn har för många avbrott. Och kom ihåg vilket fiasko som timeout-försöket trots allt var i Allsvenskan.
Ska man inte ha det så måste väl alla inblandade också mer eller mindre acceptera att domsluten faktiskt sker på en sekund och att det är människor som tar dem. Man måste acceptera att det blir fel ibland. Som situationen är nu är det inte någon riktigt bra miljö för domarna - som å andra sidan måste höja sin nivå rätt över, bli jämnare - och få prata/kommentera situationer med media efter matcherna.

Däremot ser jag gärna någon form av chip i bollarna som markerar om bollen faktiskt är inne i målet. Ett chip som piper till när hela bollen passerar mållinjen och inte kräver något uppehåll i spelet för att ringa en videodomare och kolla. Då skulle det 1-1-mål som det Chelsea gjorde i går mot Tottenham inte bli något mål.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela