Kickoff

Utvisningen förstörde stormötet

Publicerad 2013-03-06 16:33:42 i Champions League, Manchester United, Real Madrid,

Ett misslyckat försök till nedtagning.
Ett för hårt dömt rött kort.
Returmötet mellan Manchester United och Real Madrid var en kraftmätning - innan domaren förstörde festen.
 
Det finns regelbokstolkningen där man skulle kunna hävda att Nanis höga ben var farligt spel, men även regelboken i dess någorlunda tydlighet lämnar ett utrymme för tolkning. Var det farligt spel eller inte? Var intentionen att ta ner bollen eller såg Nani Arbeloa som kom rusande in från sidan?
Jag tycker att det är gult kort - eftersom Arbeloa trots allt hinner först till bollen. Men rött, nej. Framför allt inte i en så stor match där betydelsen av ett rött kort blir gigantiskt.
De som hävdar att regelboken säger en sak ska tänka på att inte ens en hands i straffområdet behöver vara en hands eftersom intentionen ska tolkas av domaren. Det är därför som så många domare, spelare och tränare har så olika uppfattningar om vad som är hands.
I den här situationen ser man tydligt när man studerar repriserna på situationen att Nani 1) inte sparkar, han försöker ta ner bollen och har således inte heller dubbarna riktade mot Arbeloa, 2) aldrig tittar åt Arbeloas håll och ser honom alltså inte utan har blicken fäst på bollen han försöker ta ner, därför finns det heller ingen intention till farligt spel.
Det är detta som domarna ska tolka i min mening och där gör den turkiske domaren ett stort misstag som tar upp det röda kortet, anser jag.
Även de bästa domarna kan göra misstag, men i matcher av den här kalibern där ett sådant domslut kan få så stora följder måste domarna vara kalla nog att rådgöra med sina assistenter innan han tar beslutet.
De som hävdar att man tar den typen av utvisningar i södra Europa kan inte ha sett speciellt många stormöten i Serie A och La liga eftersom domarna alltid tillåter lite mer även i de matcherna.

Rött blev det i alla fall. Och den utvisningen blev också helt matchavgörande. Fram till den 56:e minuten (när Nani fick sitt röda) hade Manchester United full kontroll på Real Madrid, där draget att spela Danny Welbeck för att skärma av Xabi Alonso i Reals speluppbyggnad fungerade utmärkt. Det var oftast Reals mittbackar Varane och Ramos som fick sköta uppspelen och det skadade Reals spel. Spanjorerna hade förvisso mest bollinnehav, men United var inte ofarliga i sina omställningar och fick också utdelning via ett självmål av Ramos.
Men när utvisningen kom visade José Mourinho sin klass som tränare. Realtränaren kastade direkt in Luka Modric och med två speluppläggare på planen kunde ett United med en man kort inte längre hindra Reals uppspelsfas alls. United såg förvisso chockat ut av utvisningen, men Real visade stor beslutsamhet när man ökade trycket. Modric hittade ytor att styra spelet på och sköt det viktiga 1-1-målet. Att sedan Cristiano Ronaldo skulle avgöra kort därpå var väntat. Han som hyllades i sin återkomst till Old Trafford vet bättre än nästan alla var målet är beläget. Efter ett par misslyckade låga inspel mot bortre stolpen så var det precis så som Ronaldo gjorde 2-1 och avgjorde stormötet.
 
*   *   *
Wayne Rooney bänkades från start. Förvånande med tanke på att Rooney visade bra form i ligavinsten mot Norwich i helgen och eftersom han är en extremt skicklig defensiv anfallare. Danny Welbeck skötte sig dock bra defensivt, men blandar och ger för mycket offensivt.
I grunden tror jag att Rooney hade gjort ett minst lika bra jobb defensivt och ett bättre offensivt. På det viset var det ett märkligt val av Ferguson. Samtidigt är det nog kanske så att Rooney, efter alla skador, börjar stagnera. I det här fallet hade han dock kunnat göra mer nytta för United än han fick chansen. Robin van Persies form har för första gången på hela säsongen varit lite sådär och holländaren var inte speciellt involverad mot Real. En taggad Rooney borde med facit i hand fått mer speltid.
 
*   *   *
Jag har bloggat om det tidigare, men när jag såg alla Arsenalfans glädja sig över Uniteds förlust på sociala medier i går så är det värt att påpeka igen att Englands misslyckande i CL den här säsongen kan få stora konsekvenser om något år. Med Chelsea och City utslagna i gruppspelet och United och Arsenal (åker ut) utslagna i åttondelen redan så tar inte England lika många poäng i CL i år som Italien, som skuggar på Uefas ranking. Juventus når minst kvartsfinal, Milan har ett jätteläge att slå ut Barcelona. På samma vis som Italien tappade sin fjärde CL-plats till Bundesliga kan man ta igen den - från Premier League. Rankingen baserar på en femårsperiod så det förutsätter att England går sådär även nästa säsong och att Italien går bra igen, men det kan vara värt för Arsenalfansen att ha i åtanke att den fjärdeplats, den "trofé" man numera siktar på - och kanske inte ens når i år, snart bara kan vara värd en Europa League-plats i framtiden.
 
*   *   *
Real Madrid vidare och det förvånar inte mig. Jag har tippat Real som slutsegrare (i år också) och om Barcelona åker ut mot Milan så har man en stor chans att lyckas vinna i år. Även om Bayern München, Dortmund och Juventus lär utmana hela vägen.

Giffarnas misstag: felbalanserad trupp

Publicerad 2013-03-05 20:08:40 i GIF Sundsvall, Superettan,

När GIF Sundsvall åkte ur allsvenskan var det största problemet anfallet.
Ändå går man in i årets tävlingssäsong utan att ha åtgärdat det.
I stället är felbalansen i truppen större än någonsin.
 
Det är ingen tvekan om att det går att göra mycket mål med en ensam anfallare.
När GIF Sundsvall gick upp i allsvenskan för två säsonger sedan gjorde man det som elitfotbolls-Sveriges målfarligaste lag.
I allsvenskan tog det dock stopp, och ett GIF med för få anfallsalternativ och för lite klass i målskyttet åkte ur via kval.
Att anfallet var problemet var uppenbart för de flesta redan inför säsongen.
Därför förvånar det mig att Giffarnas nya ledning inte gjort något för att förbättra anfallet, tvärtom.
Man har öst på med mittfältsvärvningar och inte en enda anfallare. En snabb titt på truppen visar att det nu finns tio mittfältare som alla vill ha speltid och bara två forwards i truppen; Johan Eklund och Pa Dibba (Simon Helg är inte forward i första hand, knappt Dibba heller i ärlighetens namn).
Målskyttet har inte fungerat för forwards under försäsongen och i den överraskande cupförlusten mot Frej i helgen pratades det om för dålig rörelse i anfallet.
 
Problemet är dock självförvållat. Dels att man inte förstärkt anfallet alls i vinter. Dels är det stor skillnad på vem man spelar som ensam forward. När Giffarna var Sveriges målfarligaste elitlag för två år sedan spelade Pontus Engblom i anfallet. Engbloms målskytte var inte alltid det vassaste, men han var en tvåvägsforward; rörlig, hyfsat snabb, bra som bollmottagare, kvick att gå i djupled och orädd att gå upp i dueller även mot större backar. Det är den forwardstypen man ska ha längst fram i 4-2-3-1, men det har inte GIF Sundsvall. Johan Eklund är en bra bollmottagare och huvudspelare, men inte tillräckligt vass i djupledsspelet. Pa Dibba är en renodlad djupledsspelare, men fungerar inte alls som bollmottagare. Det är också den största anledningen till att jag tycker att GIF Sundsvall borde spela med två forwards i år - och något som jag trodde de skulle göra. Med två forwards så får man garanterat ut mer av Eklund och Dibba, som spelare och som målskyttar eftersom de då får göra det de är bäst på.
Problemet då är det inte finns några anfallsreserver i truppen samtidigt som ytterligare en av alla mittfältare måste bänkas. GIF har med andra ord låst sig fast vid Sören Åkebys formation, tränaren man valde att sparka.
 
För mig är både Joel Cedergren och Roger Franzén 4-4-2-tränare i grunden (de kanske ser annorlunda på det om man frågar dem) och det naturliga för att utveckla laget sedan fjolåret samtidigt som man bygger vidare på den passningsfotboll som Åkeby implementerat de senaste åren hade för mig varit att satsa på ett 4-4-2-system. Det hade passat truppen bättre helt enkelt.
Men det hade krävt andra val på vägen.

He's coming home

Publicerad 2013-03-04 20:34:53 i Champions League, Cristiano Ronaldo, Manchester United, Real Madrid,

 
Kanske är det först när man lämnar som man inser vad man haft.
Cristiano Ronaldo gick till favoritlaget Real Madrid och upptäckte att "familjen" fanns kvar i Manchester.
I morgon kväll är Manchester Uniteds förlorade son tillbaka på Old Trafford - och kommer troligen att avgöra den här åttondelen.
 
Från en överstegsfintande dribblingskung till en ostoppbar målmaskin.
Cristiano Ronaldos resa från Madeira, via Sporting och Manchester United, till Madrid och Real har sett en stor talang bli en av fotbollshistoriens bästa spelare, absolut en av de mest kompletta av alla.
De allra flesta, framför allt Ronaldo själv, skulle säga att portugisens tid i Manchester United under Sir Alex Fergusons noggranna ledarskap var en definierande period i hans karriär.
Manchester Uniteds träningsanläggning Carrington var vad La Masia var för Messi och Ferguson betydde än mer än Guardiola gjorde för Messis utveckling.
När Ronaldos pappa gick bort tidigt var det skotten som fanns där som Ronaldos stora stöd, en mentor och extrapappa. Och med över 100 gjorda mål för United över sex säsonger, tre Premier League-titlar, en Champions League-triumf, en FA-cup och en titel i klubblags-VM så var tiden i England enormt framgångsrik.
Det är med andra ord inte konstigt att returmötet i Champions League handlar väldigt mycket om att Cristiano Ronaldo kommer hem till Old Trafford igen.
Kanske inte heller för sista gången, United lär garanterat försöka värva sin forne stjärna om Real väljer att sälja i sommar.
 
Efter 1-1 i Madrid är det ett helt öppet möte i Manchester tisdag kväll. United har fördel av ett bortamål, men jag håller ändå Real Madrid som favorit att gå vidare. Den största anledningen stavas förstås Cristiano Ronaldo tillsammans med Reals nuvunna formtopp efter två raka segrar i El clasico.
Det är därför ett annat Real, ett mer segersäkert Real, som kommer till Manchester, förvissade om att de återigen kan slå allt och alla som försöker stoppa dem.
Jag tror inte att Real känner pressen av ett överhängande uttåg heller eftersom det alltid är stor press att vinna i Reals vita tröjor.
Manchester United har på pappret varit det bättre laget av de två sett över hela säsongen, men saknar Phil Jones, som markerade Ronaldo skickligt i det första mötet, och har ett försvarsspel som inte är speciellt förlåtande.
Och vi vet alla vem som bättre än någon annan kan konsten att utnyttja ett försvars tveksamhet. Cristiano Ronaldo. Han som var brutalt bra i Reals bortaseger mot Barcelona i cupen och som fick vila en del av helgens clasico.
Och när allt kommer till kritan är en hemvändande Cristiano Ronaldo, som kommer få ta emot publikens oreserverade hyllningar och inledningsvis vara lite tagen av mottagandet, det sämsta som Manchester United kan tänka sig.
Man stoppade nästan Ronaldo i det första mötet. Klarar man verkligen att göra det igen? Det kommer vara skillnaden på vilket lag som går vidare ur giganternas kamp.

Ett viktigt besked

Publicerad 2013-03-04 18:23:00 i Halmstads BK, Svenska cupen,

Ibland är en seger värd mer än tre poäng.
Som Halmstads BK:s cuptriumf borta mot AIK i helgen.
En match som visar att HBK är på rätt väg.
 
HBK:s tränare Jens Gustafsson har varit tydlig med framför allt två saker inför tävlingspremiären mot AIK. Att det är den 1 april i den allsvenska premiären mot Malmö FF som HBK ska vara redo, och att man ändå ville vinna mot AIK.
Ur den aspekten kunde inte tävlingssäsongen ha börjat på ett bättre sätt än den gjorde.
2-1 borta mot ett AIK som siktar på att vinna cupen, nyckelspelare som Stefan Selakovic och Richard Magyar målskyttar och HBK släppte inte in något spelmål trots tung press från Solnalaget på Skytteholms IP.
Att försvarsspelet, aggressiviteten, uppspelsfasen och närkampsspelet fortfarande behöver och ska bli bättre stod ju klart redan på förhand.
Men att som nykomling, där truppen dessutom spikades senare än önskat, se att det hårda slit man har lagt ner under försäsongen ger resultat mot så bra motstånd som AIK ger förstås en stor trygghet i det fortsatta arbetet inför allsvenskan.
Ingen hade klagat om HBK hade förlorat den här matchen och det är därför segern är ett viktigt besked. Spelarna ser att potentialen att åstadkomma något den här säsongen finns där.
Inte bara i cupen, där HBK nu har en riktigt bra chans att gå vidare efter den här vinsten.
Det blir högst intressant att se hur laget utvecklas den närmaste månaden fram till den allsvenska premiären när nu detaljerna ska finslipas.
 
*   *   *
Fjärde raka segern för HBK. Sånt ger också välbehövlig energi för att inte tala om självförtroende.
 
*   *   *
Fredrik Liverstam och Richard Magyar ser ut som ett förväntat startpar i den allsvenska premiären - även om Michael Svensson vill ge duon en kamp om speltiden. Men med Magyar som given etta känns det som att Liverstam måste spela sig ur elvan för att Svensson (stod över cupmatchen på grund av en bristning i en lårmuskel) ska slå sig in där. Hur mycket vilja det än finns i Micke Svensson.
 
*   *   *
Stefan Selakovic fick agera lagkapten i tävlingspremiären. Har skrivit det förr och skriver det igen, "Sella" är det bästa valet som lagkapten - även om Jens Gustafsson spikar kaptensvalet först under träningslägret i Tyskland. Sella är en stark ledare som sprider lika mycket energi som skämt omkring sig på träningarna.
 
*   *   *
Gjorde en stor intervju med en HBK-spelare förra veckan som bör dyka upp i Kvällsposten i dagarna. Håll utkik.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela