Kickoff

Krönika: Myntet har alltid två sidor

Publicerad 2016-05-21 13:42:00 i Dusan Djuric, HBK, Halmstads BK, Superettan,

Dusan Djuric är besviken på HBK:s behandling av honom och tycker kritiken mot honom är orättvis.
Det han berättar i dagens KvP matchar också det jag fick känslan av redan i vintras.
Att HBK inte var så intresserat som man gjort gällande i efterhand.
 
Jag har fått många frågor av HBK-supportrar om vad som hände när Dusan Djuric nobbade HBK i februari för Dalkurd. De flesta som ställt dem har också med en ganska stor portion besvikelse konstaterat att det måste ha handlat om att Dalkurd erbjöd mycket mer pengar.
Och svaret är ju ja, det gjorde Dalkurd till viss del – eftersom HBK inte erbjöd något som var så svårt att toppa.
Drygt 20 000 kr med bonusar kan kanske en del tycka är okej i superettan, men det är lågt för en spelare som när han nu är frisk och i speldugligt skick igen skulle vara lagets klart bästa spelare. En av väldigt få spelare som dessutom har en stjärnstatus som HBK hade kunnat tjäna både sponsor- och publikintäkter på.
Med det vill jag mena att det fanns möjligheter.
Hade han skrivit på i somras i allsvenskan hade han fått tre gånger så mycket. I superettan är lönerna av naturliga skäl lägre och Djuric var medveten om HBK:s ekonomiska läge, men ville precis som alla andra oavsett jobb känna sig rättvist behandlad och önskvärd.
 
Det var där förhandlingarna blev en signal om HBK verkligen ville ha honom tillbaka eller inte.
Dusan Djuric tyckte också att han fick tjata på HBK. I slutändan kände han sig inte önskvärd.
Folk kommer garanterat ha åsikter om det också, men det matchar i alla fall min tidiga känsla av det som hände i vintras.
Jag frågade till exempel Janne Jönsson om Dusan inte var aktuell igen redan innan HBK åkte på träningsläger. Då var svaret mer nej, inte direkt.
Sen ringde han själv och fick börja träna med HBK efter lägret.
Då pratade HBK om att de ville få klarhet snabbt, men när jag frågade 1,5 vecka senare fick jag mest svaret att man skulle fundera lite till över helgen. Då fick jag återigen känslan av att HBK-ledningen inte var övertygad (kanske var man inte enig?) om man ville värva Djuric som den här gången inte la in någon brasklapp om utlandsspel. Han ville hem. Han ville till Halmstad där han redan bodde sedan sommaren och har familjen, vännerna och tryggheten.
Den tryggheten har alltid varit oerhört viktig för Djuric.
Men där HBK verkar ha tvekat var Dalkurd tydligt med att de ville ha honom, konkreta, hade även en plan och erbjöd (utan att veta hur mycket) ett bättre kontrakt helt enkelt.
Att det var en överraskande destination är en annan femma, men försäsongen började bli gammal och Dalkurd såg säkert sin chans.
 
 
 
Varför var HBK tveksamma då?
Jag är övertygad om att Djurics sena "nej" i somras på transferfönstrets sista dag låg honom i fatet i februari också. HBK-ledningen hoppades så den gången att man inte hade någon riktig reservplan och blev utan mittfältsförstärkning. Men man ska komma ihåg att Djuric hela tiden var tydlig med viljan att återvända utomlands då. Sen blev det inget av det, men han ska ha haft alternativ när han sa nej.
Kanske spelade HBK:s besvikelse in?
### Det är synd för HBK kände ändå tydligen behovet av att värva en offensiv mittfältare i Rebin Asaad efter det.
### Det är också synd för när Djuric tränade med HBK i somras stortrivdes Sead Haksabanovic i hans sällskap på planen, två spelare som tänker och ser fotboll med en internationell blick och teknik. Djuric hade kunnat bli en oerhört bra mentor för Sead. För att inte tala om hur intressant ett mittfält med Djuric, Haksabanovic och Pekalski hade kunnat bli...
Det hade kanske blivit för bra?
 
Kan det ändå bli en återkomst i HBK?
Ja, i alla fall från Dusan Djurics sida. Trots besvikelsen över det som hände i februari är känslorna för HBK fortsatt starka och han hoppas och tror att han ska kunna återvända till HBK. Kanske redan nästa år.
Han ser det inte heller som att han gick till en konkurrent eftersom Dalkurd är nykomlingar och HBK siktar på allsvenskan.
Om HBK vill det? Vej ej, det känns väl tveksamt, man hade säkert sina skäl i vintras, men man borde vara öppen för det i alla fall tycker jag.
Om HBK-fansen vill det? Det vet jag inte heller, många var bevisligen sårade och besvikna i februari och hjälteglorian hamnade i alla fall där och då på sniskan.
Men på samma vis som ett mynt har två sidor brukar man ju säga att tiden läker alla sår.
Det är bara att vänta och se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela