Kickoff

Årssummering: Laget som gjort störst intryck

Publicerad 2012-12-31 16:35:12 i Årssummering,

Årskrönikorna duggar tätt.
Allehanda "Årets lag" presenteras.
Vi går helt enkelt i tider då året ska summeras.
Jag gör det genom att bjuda på "laget" som gjort störst intryck på mig under 2012.
 
Kriterierna är enkla - och motiveringarna bakom uttagningarna högst personliga. Det här är inte laget med spelarna  som nödvändigtvis varit bäst under 2012. Utan laget som gjort störst intryck på mig, positivt, negativt eller både ock. Håll med, tyck till, kommentera gärna.
 
Målvakt:
Iker Casillas, Real Madrid/Spanien.
Spelaren som har vunnit allt med Real Madrid och det spanska landslaget krönte 2012 med - att vinna ligatiteln igen med Real Madrid och EM igen med Spanien. Som lagkapten i båda fallen. Iker Casillas befäste under 2012 sin position som världens bäste målvakt. Därför kom det kanske mest bestående minnet när José Mourinho oväntat valde att bänka sin lagkapten i en ligamatch borta mot Malaga för någon vecka sedan. För första gången på tio år i Real satt Casillas på bänken - en ovanlig syn för precis alla att se.
 
Högerback: 
Mikael Lustig, Celtic/Sverige.
Han skulle täcka stolpen under EM, men tog ett oförsiktigt steg åt sidan och släppte bollen förbi sig mot Ukraina. Tusentals fans i Kiev hakade på den trend som spred sig som en löpeld i Sverige över twitter. Alla uppmanades att hålla en stolpe. Lustig, som gick skadad hela våren och haft svårt att platsa i Celtic, hade ett par tunga och omskrivna dagar i somras - och det var inte utan att man tyckte synd om Lustig (som jag intervjuat så många gånger för Sundsvalls Tidning och som är en genomsympatisk kille). Men som ytterback måste man hålla stolpen. Det har Lustig, som revanscherade sig med ett mål i bragdvändningen mot Tyskland i Berlin i höst, fått lära sig den hårda vägen.
 
Mittback:
Pepe, Real Madrid/Portugal.
Pepe tar plats i det här laget för sina klassiska skandalinsatser under första halvan av 2012. Det var då den portugisiske mittbacken körde över allt och alla, men framför allt stämplade världens bäste Leo Messi i El clasico, och drog på sig smeknamnet "Grisen". Pepe vann inga popularitetstävlingar det här året. Kanske blir 2013 bättre?
 
Mittback:
John Terry, Chelsea, England.
John Terry har alltmer utkristalliserats som en skandalomsusad spelare. Han har varit inblandad i otrohetsaffäreer i bästa David Beckham-stil och hela hans 2012 har nästan handlat om hans rasistkommentar till Anton Ferdinand. Efterspelet var långt, Terry blev avstängd från Chelsea, fick böter, tappade sin lagkaptensbindel i landslaget, fick Fabio Capello att avgå som förbundskapten i protest mot det, samt bli uttagen till EM vilket fick Rio Ferdinand att avsluta sin landslagskarriär i protest när han fick stå åt sidan. Terry har bett om ursäkt för det inträffade - och förhoppningsvis så kan 2013 handla om fotboll och mindre om skandaler för en back som länge varit en av de allra bästa.
 
Vänsterback:
Leighton Baines, Everton/England.
Om det var 60-tal i Liverpool skulle Leighton Baines se ut som en stjärna. Evertons vänsterback hade utseendemässigt gått rakt in som en medlem i Beatles och dominerar också i Liverpool, fast för stadens blå lag. Baines har länge varit en av Evertons största stjärnor, men utan att få den uppskattning han förtjänar. Vänsterbacken Baines är nämligen inte bara en bra försvarsspelare, han ligger också bakom fler offensiva chanser för sitt lag än stora offensiva stjärnor i Premier League. Manchester United har haft Baines högt upp på shoppinglistan länge. Kanske slår de till i vinter eller till sommaren. Baines är värd en chans i en storklubb liksom en riktig chans i landslaget där Ashley Cole alltjämt går före.
 
 
Central mittfältare:
Fabrice Muamba, Bolton/England.
#PrayforMuamba blev snabbt en trend på twitter sedan den hårdjobbande, U-landslagsmeriterade, mittfältaren föll ihop mitt på planen i en FA-cupmatch med Bolton mot Tottenham den 17 mars. Muamba fick hjälp av en läkare på plats på läktaren (som supporter) och fick lång behandling på planen, bland annat med otaliga elstötar med en defibrillator, innan han kördes akut till sjukhus. Där svävade han mellan liv och död, men livet segrade. Muamba vann kampen mot döden där och då i våras, men fick samtidigt släppa taget om fotbollskarriären som varit hans liv fram till dess.
 
Central mittfältare:
Wesley Sneijder, Inter/Holland.
En av världens mest eftertraktade spelmotorer tog Inter till Champions League-titeln under sin debutsäsong 2009/10, men 2012 blev ingen framgångssaga för Sneijder. Inter, med sämre ekonomi, ville kapa i holländarens lön, han vägrade och hamnade utanför truppen helt i stället. Skadad, sa tränare Stramaccioni. Frisk, sa frun Yolanthe. Sugen på att spela och byta klubb, hälsar Sneijder själv mellan jul och nyår. Liverpool, Tottenham eller Manchester United lär hugga när prislappen kraftigt minskat.
 
Central mittfältare:
Stephan El Sharaawy, Milan/Italien.
Milan tappade sin kung när Zlatan Ibrahimovic lämnade. De fick en farao i stället - och bortsett från tabellpositionen så är Il Faraone minst lika omtyckt i de rödsvartas supporterskara efter sitt genombrott i höst. Den Kaká-liknande anfallaren är rörlig, smart och har näsa för mål (bättre snitt än Ibra själv). Han står dessutom för den nya generationen som både Milan och Italien vill bygga sin framtid kring. I tuff konkurrens blir han dock mittfältare här.
 
 
Anfallare:
Leo Messi, Barcelona/Argentina.
Världens bäste spelare fortsätter slå "omöjliga" rekord. Totalt blev det 91 mål för klubb och landslag under 2012 och det var ingen annan i närheten av. Trots att 25-årige Messi själv gjorde fler mål än de flesta klubblag oavsett dignitet under året så hade den lille argentinaren ett ganska blygsamt år titelmässigt. Spanska cupen smäller sådär högt. Den stora framgången var mer att Messi börjat leverera i landslagströjan också. Oavsett om han får Ballon d'Or igen i januari så är ingen bättre än Messi.

Anfallare:
Zlatan Ibrahimovic, Milan/Paris SG/Sverige.
Skytteligavinst i Italien, en flytt till Paris som han inte ville ha, EM:s vackraste mål, lagkapten för ett landslag som hämtade upp 0-4 mot Tyskland, överlägsen i franska Ligue 1 och förstås fyramålsskytt mot England i premiärlandskampen på Friends Arena där det sista målet - en sanslös bicacleta från 35 meter - hyllades världen över. Zlatan Ibrahimovic har gjort det han gör bäst, utmärkt sig. Sju guldbollar har han visst också numera.
 
Anfallare:
Robin van Persie, Arsenal/Manchester United/Holland. 
Han var lagkaptenen som öste in mål för Arsenal - fram tills att han tappade tron på sin mentor Arsene Wenger. Det var förvånande. Att han sedan såldes till ärkerivalen Manchester United var närmast chockerande. RvP gick från älskad till hatad runt Emirates Stadium efter den förbjudna flytten, men har hanterat det otroligt bra och inlett på bästa sätt i sin nya omgivning. Självklart gjorde han också mål på Arsenal i höstens ligamöte på Old Trafford. Släkten är värst. 
 
 
Tränare:
Antonio Conte, Juventus.
Vem skulle kunna träna det här laget förutom succétränaren för ligamästarna Juventus - som inte bara har firat ett ligaguld framför näsan på rivalen Milan och gjort Juventus till invincibles - han har även hunnit med att vara avstängd för att inte ha avslöjat vetskap om uppgjorda matcher. En dom från förr som fick stort genomslag i år. Antonio Conte fick dock straffet kortat och är tillbaka som allenatore för den gamla damen från Turin. Hård och krävande - och framgångsrik.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela