Kickoff

Nilsson kan vara i landslaget för att stanna

Publicerad 2013-02-06 00:17:33 i Bundesliga, Fotboll,

30-årige Pelle Nilsson har gått den långa vägen.
Därför imponerar han på Erik Hamrén redan efter en träning med landslaget.
Därför kan han bli ett namn i landslagstruppen även på sikt.
 
De senaste tio åren har egentligen bara två svenska spelare klarat av att göra avtryck i den tyska fotbollen.
Markus Rosenberg - och Pelle Nilsson.
Det säger mer om dem än om alla svenska talanger som flugit högt en säsong för att sedan kraschlanda på en läktare eller bänk i Tyskland.
Jag misstänker att ganska få svenskar har koll på Pelle Nilsson. Fler lär ha höjt på ögonbrynen när han blev uttagen.
Själv tycker jag att det är ytterst välförtjänt att Nilsson, efter sina skador, efter besvikelserna över att han har varit i skuggan av andra backar i sämre ligor - och efter starka insatser i både Hoffenheim, men framför allt i Nürnberg nu får sin chans.
Sex år efter hans två senaste A-landskamper som var mot Venzuela och Ecuador under januariturnén 2007.
 
Jag vet ju hur hypertrevlige Pelle har tänkt eftersom jag har intervjuat honom flera gånger och besökte honom även i Tyskland i januari 2011. Då hade han gjort succé under sin första höst i Nürnberg, haft ligans bästa tacklingsstatistik, men ändå inte fått chansen i landslaget och i stället blivit skadad. Medan han berättade om tiden i Tyskland, om livet i uppbyggda krigsstaden Nürnberg (sönderbombad under andra världskriget), om sin musikaliska ådra och ferrarin i källaren, så berättade han också om besvikelsen över att inte få chansen i landslaget, att inte bli sedd när spelare från sämre ligor fick chans på chans. Det märktes att det gjorde ont i honom. Han sa också att han inte längre fokuserade på landslagsspel, att han antagligen ändå sågs som för gammal för att satsa på när Lagerbäck blev Hamrén på förbundskaptensposten.
 
Men Erik Hamrén hade inte glömt Per Nilsson. Och i dag gjorde mittbacken, från Härnösand, fostrad i IFK Timrå, skolad i GIF Sundsvall, etablerad i AIK, utlandsproffs i Odd Grenland innan Tyskland kallade, sin första träning med landslaget sedan 2007.
Och imponerade direkt med sin pondus och naturliga ledarstil (han valdes bland annat till lagkapten i Hoffenheim av lagkamraterna).
Några minuter mot Argentina kunde inte Hamrén lova ändå, men att göra ett gott intryck brukar betyda fler chanser. Därför tror jag att Per Nilsson kan se fram emot fler landslagschanser om han bara fortsätter spela bra i Bundesliga.
Den liga där han antagligen har lyckats när andra misslyckats för att han tog alla de naturliga stegen, från allsvenska GIF till storklubben AIK, till utlandsspel i mer fysiska Tippeligan och vidare till Bundesliga. Och nu in i landslaget.
Jag vill gärna se att det fler chanser i blågult. Det är Nilsson värd.
 

Road to bigger greatness

Publicerad 2013-01-16 22:31:00 i Bundesliga, Guardiola,

Pep Guardiola är ytterligare en fjäder i hatten för allt starkare Bundesliga.
Det är också ett fullt logiskt steg av den eftertraktade katalanen att välja Bayern München.
En klubb med historik och identitet - och ett perfekt steg innan Guardiola ger sig på drömmen i England.

Ett årslångt uppehåll för att samla intryck och tankar, men ingen rast utan rykten. Pep Guardiola fick vara ifred ett par månader, sedan dess har han uppvaktats med blommor, choklad och ryska oljemiljoner (blommor och choklad antar jag bara). Tränarna i Milan, Chelsea och Manchester City har svettats av oro att Guardiola skulle välja deras klubb. Men inget har bitit på den principfaste "filosofen" förrän nu. Och trots nyliga uttalanden om drömmen att vara tränare i den liga där han själv aldrig spelade, men gärna ville, så får Premier League vänta ytterligare några år. Pep Guardiola väljer Tyskland, Bundesliga och Bayern München som nästa anhalt och ersätter därmed Jupp Heynckes efter sommaren hos den tyska ligaledaren.
 
Ser man till valet av klubb och liga ser jag framför allt tre saker:
1) Till att börja med ett väntat och samtidigt klokt val av klubb. Visst har Bayern sitt öknamn FC Hollywood, men det är också en klubb som står för något, har en historik av titlar och en identitet som klubb. Att Pep Guardiola också ärver en klubbstyrelse med mängder med gamla tyska hjältar och deras visdomsord är han säkert medveten om. Bayern München, liksom många klubbar i tysk fotboll, har en grund att stå på med unga spelare - spelare som förstår värdet av att spela för Bayern. Det är jag övertygad om att Pep såg som viktigt. Guardiola kommer säkerligen att komma till en klubb som precis tagit tillbaka ligatiteln från Dortmund till våren och där laget redan spelar på toppnivå och utmaningen ligger därför inte där. Den ligger i att göra Bayern till ett återkommande storlag som når minst semifinal i Champions League år efter år och som gör det med unga tyska spelare. Det känns som en överkomlig utmaning för Guardiola - och en intressant uppgift.
 
2) För Bundesliga visar det återigen att man är att räkna med. Bundesliga har ett imponerade publiksnitt, fantastisk atmosfär på matcherna, producerar talanger i sanslös takt för stunden och har chansen att gå om Premier League på Uefas klubblagsranking de närmaste åren (något jag bloggade om i samband med CL-lottningen). När man nu lockar till sig världens mest jagade tränare framför ryska och arabiska miljarder så visar det också att man konkurrerar om de bästa spelarna och tränarna på marknaden. Bundesliga hämtar man inte ifrån, man värvar dit och vill vara där.
 
3) Jag var inne på det ovan - och har tjatat om det i tidigare inlägg i bloggen, men för mig så finns det bara några få klubbar som på allvar är aktuella för en tränare som Pep Guardiola. Han kommer inte låta sig lockas av pengar (tyvärr för Abramovitj) utan jag tror att han vill träna klubbar som står för något extra, det är hans katalanska arv kanske. Jag är till exempel övertygad om att han kommer att träna Milan en dag i framtiden - och han kommer garanterat att landa i England och Premier League efter Bundesliga-äventyret. Det har han som sagt själv uttalat sig om de senaste dagarna. Min teori, utan att nedvärdera Bundesliga på något vis, är att han har valt ett annat alternativ nu än de brittiska öarna eftersom drömjobbet han väntar på inte är ledigt. Det i Manchester United. Det där bara en man, sir Alex Ferguson själv, bestämmer hur länge han fortsätter. United och Liverpool är de enda klubbarna i England som står för det där extra med klubbidentitet utifrån historiken, medan Arsenal står ut ur mängden för sin ungdomssatsning som Guardiola säkerligen gillar. Men det som ytterligare talar för att Guardiola kommer att hamna i United efter Ferguson är att det har ryktats om ett antal hemliga möten mellan stortränarna, som har en erkänd respekt för varandra, under Guardiolas sabbatsår i New York. Först ska Guardiola erövra Bundesliga och Europa igen, sedan väntar United om sisådär två-tre säsonger.
 
Nästa säsong känns redan väldigt intressant. Och visst ser man gärna ett möte mellan Bayern München och Barcelona långt fram i Champions League då.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela