Kickoff

Avslöjar statistiken Moyes?

Publicerad 2013-12-10 17:20:23 i Champions League, Manchester United, Premier League,

44 matcher mot topplagen på bortaplan och inte en enda vinst.
Talande siffror.
Kanske avslöjar de också David Moyes svagheter som tränare.
 
Det kan inte vara speciellt roligt att vara David Moyes just nu.
Visst, man kan ha klart sämre jobb än att träna Manchester United, men efter en milt sagt besvikelse till säsongsinledning i ligaspelet är Moyes en kritiserad tränare.
Och just nu är det inte mycket som talar till hans fördel heller.
Ligamästarna United ser ut som allt annat än ett mästarlag för stunden och är så långt efter Arsenal i toppen att ett titelförsvar nästan är helt osannolikt.
Och som extra salt i såren har Everton, Moyes gamla klubb, rest sig efter tränarbytet till Roberto Martinez som gjort om fysiska Everton till ett lag som till och med stundtals spelade ut Arsenal på bortaplan i första halvlek senast.
Både det ena och det andra går att använda för att peka på David Moyes tillkortakommanden som tränare.
Moyes har med United inte alls lyckats bygga på den förra säsongen utan ser ut att lida av en tydlig brist på spelidé. Han och nye vd:n Ed Woodward lyckades inte förstärka truppen i somras, och enda storförvärvet Marouane Fellaini spelar knappt var fjärde match i United till skillnad från i Everton där han var given.
Utan Sir Alex Ferguson ser också nästan samtliga spelare (utom Wayne Rooney) ut att sakna den motivation som gjorde United till vinnare om och om igen.
David Moyes har det inte lätt, men det trodde nog väldigt få att det skulle bli att ta över Ferguson.
Den mer intressanta frågan är därför vilka möjligheter som Moyes faktiskt har att lyckas vända på skutan.
I januarifönstret finns möjligheten att stärka truppen med en kreativ mittfältare som kan styra spelet och därigenom tillåta Unita att styra matchbilder igen. Ett måste för att på sikt bli framgångsrika i mina ögon.
Får inte United in en spelare av typen Ilkay Gündogan, Marco Veratti eller Wesley Sneijder för att nämna några, kommer de få problem att nå topp fyra till våren.
Men det kommer bara räcka en bit. David Moyes måste också hitta rätt rent taktiskt - för den som sett Uniteds matcher i ligaspelet kan se att där har man saknat väldigt mycket. Bortsett från Wayne Rooney så är i stort sett alla offensiva spelare i United beroende av en fungerande idé. Mot Newcastle ställde upp Moyes upp med två sittande, bolljagande centrala mittfältare och då blev både Robin van Persie och Javier Hernandez för ensamma i anfallet. På bänken satt en spelare som Anderson, som fortfarande inte infriat sin potential i Unitedtröjan, men som var precis den typ av spelare som uppenbart behövdes. Den typen av beslut landar ofrånkomligt på David Moyes.
Och det är väl här någonstans som jag funderar på vad siffrorna egentligen berättar. På 44 bortamatcher mot topplagen i England står David Moyes med noll segrar. Det är skrämmande svaga siffror sett till materialet han ändå haft till sitt förfogande. Att David Moyes är en bra lagbyggare är en sak. Men är han tillräckligt bra rent taktiskt? Om han är det borde han då inte ha klarat av att få med sig åtminstone en seger på alla de matcherna? Jag tycker det. Och där finns farhågorna för att United har valt en tränare de kommande fem åren som inte verkar tillräckligt stark rent taktiskt.
Huruvida David Moyes faktiskt klarar av att utveckla Uniteds spel återstår dock att se när han har fler verktyg i lådan att jobba med.
Under tiden får vi njuta av jobbet som Roberto Martinez gjort på lika kort tid med Moyes gamla lag Everton.
 
*   *   *
Evertons supertalang Ross Barkley imponerar med sin teknik i kombination med fysik. Han har länge spåtts en stor framtid och det finns inte mycket som talar för att Barkley inte kommer vara en engelsk landslagsman i många år framöver. Med Barkley och Arsenals Jack Wilshere känns det som att Englands centrala mittfält är säkrat efter att Steven Gerrard och Frank Lampard slutar i landslaget. Förhoppningsvis, för oss som gillar engelsk fotboll och även det engelska landslaget, funkar Barkley och Wilshere bättre ihop än Gerrard och Lampard gjort.
 
*   *   *
Arsenal imponerar stort i toppen av serien. Jag trodde att Chelsea skulle vinna ligan före Manchester City den här säsongen, men när de två stora favoriterna blandar och ger resultatmässigt har Arsenal visat upp en jämnhet som ofta räcker väldigt långt i ett titelrace. Men så har också Arsenal, under Arsene Wengers ledning, byggt ett eget spel baserat på stort bollinnehav under många år samtidigt som de sluppit att börja om med en ny tränare som United, City och Chelsea alla gjort inför den här säsongen.
Därmed inte sagt att Chelsea inte kan klättra förbi Arsenal, men jag räknar med Wengers lag i toppstriden hela vägen den här säsongen.

Europas bästa lag kommer från Bayern

Publicerad 2013-04-12 14:46:00 i Bayern München, Champions League, Dortmund, FC Barcelona, Real Madrid,

När Barcelona har förlorat viktiga matcher har det bara varit mot José Mourinho-drillade motstånd.
Då har Barcas tiki-taka kört fast - nu finns risken att den blir överkörd.
Bayern München är just nu Europas bästa lag och den sämsta tänkbara lottningen för Barca i Champions League.
 
Det är dags för semifinaler i Champions League och visst fick vi en drömlottning. Spanien mot Tyskland x2, och framför allt "rätt" möten. Jag vill nämligen se Bayern München ta sig an Barcelona i detta skede lika mycket som jag vill se omställningsmötet mellan Real Madrid och Dortmund som var så bra i gruppspelet.
Real Madrid mot Dortmund kan sluta precis hur som helst. Båda lagen besitter en kuslig klass i sina omställningar, men bara ett lag har den fantastiske Cristiano Ronaldo. Ska jag hitta en sak som talar åt det ena eller andra hållet så är det portugisen.
 
Men det är mötet mellan Bayern och Barca som fascinerat mest. Bayern München förlorade finalen i fjol - trots hemmaplan - och det tog knäcken på flera tyska spelare i EM i somras. Först i vintras började man känna igen en sån som Bastian Schweinsteiger till exempel.
Där någonstans kom också beskedet att tränaren Jupp Heynckes inte fick fortsatt förtroende inför nästa säsong - eftersom Bayern under allas radar gjort klart med Pep Guardiola. Samme Guardiola som i fjol tränade Barcelona. Redan innan det beskedet trummade Bayern på i ligaspelet. Efter det så har man varit mer eller mindre oslagbara. Det känns lite som att i egonas FC Hollywood så spelar ändå många av spelarna lite extra för Heynckes - vars avsked från klubben är påtvingat.
Bayern var ruskigt bra i fjol redan, anföll blixtrande snabbt, men kunde lika enkelt växla om och spela ett bollinnehavsspel. Ändå är man snäppet bättre nu. Mario Gomez fick bära hundhuvudet för CL-finalförlusten trots alla sina mål och ersattes snabbt av Mario Mandzukic. Dante hämtades in till mittförsvaret. Mot Juventus, som kunde blivit en obehaglig motståndare, spände Bayern sina muskler och vann med 2-0 både borta och hemma. Juventus, som har något stort på gång, hade ingen chans egentligen.
 
Kan Barcelona få det lika jobbigt? Nja, kanske inte lika jobbigt, man har trots allt Leo Messi, men i mina ögon är Barca långt ifrån favoriter i CL i år. Det är Bayern. Barca har inte imponerat sedan tränaren Tito Vilanovas cancerproblem återkom och hade det inte varit för en halvskadad Messi så hade man åkt ut mot PSG redan.
Barca kan naturligtvis slå Bayern om Messi är frisk och i form, men jag tror Bayerns kollektiva styrka blir för mycket för Barcelonas försvagade defensiv att stå emot. Tyskarna kommer inte spela som det Chelsea, Inter eller Real Madrid som alla vunnit mot Barca på José Mourinhos grunder. Bayern kommer att anfalla med fart, teknik, frenesi och noggrannhet. Man kommer att hålla i bollen när det behövs och man kommer att våga att trumma på med sitt eget spel. Ligatiteln är redan säkrad för Bayern (det är den mer eller mindre för Barcelona också) och jag tror att Barcelona för första gången på väldigt många år kommer att förlora mot ett mer komplett fotbollslag.
Frågan är vad Pep Guardiola tycker om det. Risken är ju överhängande att Guardiola får ta över ett lag som vunnit allt den här säsongen. Å andra sidan kan jag tycka att Jupp Heynckes är värd den framgången.
 
*   *   *
Jag tror på en final mellan Bayern München och Real Madrid - med tyskarna som slutsegrare.

PSG:s projekt känns trovärdigt - till slut

Publicerad 2013-04-11 17:20:00 i Champions League, Paris SG, Zlatan,

Lionel Messi förstörde festen.
Men Paris SG klarade testet.
Trots att Parisklubben åkte ur Champions League på regeln om bortamål mot Barcelona så var det ändå en stor seger.
Projektet PSG känns äntligen trovärdigt.
 
När Barcelonanatten sänkte sitt mörker över den katalanska staden och Camp Nous strålkastarljus släkts ner så satt jag med två känslor.
- Barcelona utan Leo Messi är ett ganska mänskligt lag som absolut inte ser ut som någon storfavorit som skrämmer övriga semifinallag nämnvärt. Det var först när en halvskadad Messi kom in på planen som Barcelona växte till ett vinnande lag. Messi behövde inte avgöra, han behövde bara vara där och lyfta sina lagkompisars tro.
- Paris SG förlorade inte hemma eller borta mot Barca, men man åkte ut programenligt. Det som inte var lika väntat var hur bra man spelade. Med en vassare spjutspets än Lavezzi, en mer avgörande och segertörstande Zlatan Ibrahimovic, så hade PSG till och med kunnat vinna. Carlo Ancelotti skickade ut ett lag som visade att de faktiskt kunde såra de senaste årens stora giganter i klubbfotbollsvärlden - genom att spela offensivt smart. När Inter och Chelsea vunnit mot Barca har det varit med ett igelkottsförsvar och omställningar, PSG tog kampen på Barcas villkor och var minst lika bra.
 
I mitten på 90-talet var PSG en storklubb att se upp till, men det är länge sen nu. Qatar Investment Authority, som 2011 köpte 70 procent av klubben för att påbörja en ny stor era, spände musklerna i somras och köpte ihop ett ligavinnande lag, men även om PSG kommer vinna ligan så har laget inte sett speciellt färdigt ut i det inhemska spelet. Det har fått åtminstone mig att tvivla på om man ska lyckas värva ihop ett Champions League-dominerande lag. Det krävs ju så mycket mer än bara duktiga och dyra individuella spelare. Zlatan har fått bära laget under säsongen, managern Carlo Ancelotti och sportchefen Leonardo har fått kritik för att spelet inte funkat, men de måste också ha lämnat Barcelona med en stor tro på framtiden. De skulle aldrig erkänna om de någon gång tvivlat på det här projektet, men oavsett vilket så fick de precis det besked de behövde på Camp Nou - trots förlusten. Med det spelet, ett par smarta och vassa värvningar till och lite mer tid och tålamod kan PSG faktiskt lyckas bli ett storlag att räkna med de kommande åren.
Tänk vad en förlust ändå kan betyda.
 
*   *   *
Bayern München spelade bort Juventus med 2 x 2-0 - och ser ut som den stora favoriten i CL. Vilket lag ska kunna slå de uppenbart revanschsugna tyska mästarna i den här formen?

Utvisningen förstörde stormötet

Publicerad 2013-03-06 16:33:42 i Champions League, Manchester United, Real Madrid,

Ett misslyckat försök till nedtagning.
Ett för hårt dömt rött kort.
Returmötet mellan Manchester United och Real Madrid var en kraftmätning - innan domaren förstörde festen.
 
Det finns regelbokstolkningen där man skulle kunna hävda att Nanis höga ben var farligt spel, men även regelboken i dess någorlunda tydlighet lämnar ett utrymme för tolkning. Var det farligt spel eller inte? Var intentionen att ta ner bollen eller såg Nani Arbeloa som kom rusande in från sidan?
Jag tycker att det är gult kort - eftersom Arbeloa trots allt hinner först till bollen. Men rött, nej. Framför allt inte i en så stor match där betydelsen av ett rött kort blir gigantiskt.
De som hävdar att regelboken säger en sak ska tänka på att inte ens en hands i straffområdet behöver vara en hands eftersom intentionen ska tolkas av domaren. Det är därför som så många domare, spelare och tränare har så olika uppfattningar om vad som är hands.
I den här situationen ser man tydligt när man studerar repriserna på situationen att Nani 1) inte sparkar, han försöker ta ner bollen och har således inte heller dubbarna riktade mot Arbeloa, 2) aldrig tittar åt Arbeloas håll och ser honom alltså inte utan har blicken fäst på bollen han försöker ta ner, därför finns det heller ingen intention till farligt spel.
Det är detta som domarna ska tolka i min mening och där gör den turkiske domaren ett stort misstag som tar upp det röda kortet, anser jag.
Även de bästa domarna kan göra misstag, men i matcher av den här kalibern där ett sådant domslut kan få så stora följder måste domarna vara kalla nog att rådgöra med sina assistenter innan han tar beslutet.
De som hävdar att man tar den typen av utvisningar i södra Europa kan inte ha sett speciellt många stormöten i Serie A och La liga eftersom domarna alltid tillåter lite mer även i de matcherna.

Rött blev det i alla fall. Och den utvisningen blev också helt matchavgörande. Fram till den 56:e minuten (när Nani fick sitt röda) hade Manchester United full kontroll på Real Madrid, där draget att spela Danny Welbeck för att skärma av Xabi Alonso i Reals speluppbyggnad fungerade utmärkt. Det var oftast Reals mittbackar Varane och Ramos som fick sköta uppspelen och det skadade Reals spel. Spanjorerna hade förvisso mest bollinnehav, men United var inte ofarliga i sina omställningar och fick också utdelning via ett självmål av Ramos.
Men när utvisningen kom visade José Mourinho sin klass som tränare. Realtränaren kastade direkt in Luka Modric och med två speluppläggare på planen kunde ett United med en man kort inte längre hindra Reals uppspelsfas alls. United såg förvisso chockat ut av utvisningen, men Real visade stor beslutsamhet när man ökade trycket. Modric hittade ytor att styra spelet på och sköt det viktiga 1-1-målet. Att sedan Cristiano Ronaldo skulle avgöra kort därpå var väntat. Han som hyllades i sin återkomst till Old Trafford vet bättre än nästan alla var målet är beläget. Efter ett par misslyckade låga inspel mot bortre stolpen så var det precis så som Ronaldo gjorde 2-1 och avgjorde stormötet.
 
*   *   *
Wayne Rooney bänkades från start. Förvånande med tanke på att Rooney visade bra form i ligavinsten mot Norwich i helgen och eftersom han är en extremt skicklig defensiv anfallare. Danny Welbeck skötte sig dock bra defensivt, men blandar och ger för mycket offensivt.
I grunden tror jag att Rooney hade gjort ett minst lika bra jobb defensivt och ett bättre offensivt. På det viset var det ett märkligt val av Ferguson. Samtidigt är det nog kanske så att Rooney, efter alla skador, börjar stagnera. I det här fallet hade han dock kunnat göra mer nytta för United än han fick chansen. Robin van Persies form har för första gången på hela säsongen varit lite sådär och holländaren var inte speciellt involverad mot Real. En taggad Rooney borde med facit i hand fått mer speltid.
 
*   *   *
Jag har bloggat om det tidigare, men när jag såg alla Arsenalfans glädja sig över Uniteds förlust på sociala medier i går så är det värt att påpeka igen att Englands misslyckande i CL den här säsongen kan få stora konsekvenser om något år. Med Chelsea och City utslagna i gruppspelet och United och Arsenal (åker ut) utslagna i åttondelen redan så tar inte England lika många poäng i CL i år som Italien, som skuggar på Uefas ranking. Juventus når minst kvartsfinal, Milan har ett jätteläge att slå ut Barcelona. På samma vis som Italien tappade sin fjärde CL-plats till Bundesliga kan man ta igen den - från Premier League. Rankingen baserar på en femårsperiod så det förutsätter att England går sådär även nästa säsong och att Italien går bra igen, men det kan vara värt för Arsenalfansen att ha i åtanke att den fjärdeplats, den "trofé" man numera siktar på - och kanske inte ens når i år, snart bara kan vara värd en Europa League-plats i framtiden.
 
*   *   *
Real Madrid vidare och det förvånar inte mig. Jag har tippat Real som slutsegrare (i år också) och om Barcelona åker ut mot Milan så har man en stor chans att lyckas vinna i år. Även om Bayern München, Dortmund och Juventus lär utmana hela vägen.

He's coming home

Publicerad 2013-03-04 20:34:53 i Champions League, Cristiano Ronaldo, Manchester United, Real Madrid,

 
Kanske är det först när man lämnar som man inser vad man haft.
Cristiano Ronaldo gick till favoritlaget Real Madrid och upptäckte att "familjen" fanns kvar i Manchester.
I morgon kväll är Manchester Uniteds förlorade son tillbaka på Old Trafford - och kommer troligen att avgöra den här åttondelen.
 
Från en överstegsfintande dribblingskung till en ostoppbar målmaskin.
Cristiano Ronaldos resa från Madeira, via Sporting och Manchester United, till Madrid och Real har sett en stor talang bli en av fotbollshistoriens bästa spelare, absolut en av de mest kompletta av alla.
De allra flesta, framför allt Ronaldo själv, skulle säga att portugisens tid i Manchester United under Sir Alex Fergusons noggranna ledarskap var en definierande period i hans karriär.
Manchester Uniteds träningsanläggning Carrington var vad La Masia var för Messi och Ferguson betydde än mer än Guardiola gjorde för Messis utveckling.
När Ronaldos pappa gick bort tidigt var det skotten som fanns där som Ronaldos stora stöd, en mentor och extrapappa. Och med över 100 gjorda mål för United över sex säsonger, tre Premier League-titlar, en Champions League-triumf, en FA-cup och en titel i klubblags-VM så var tiden i England enormt framgångsrik.
Det är med andra ord inte konstigt att returmötet i Champions League handlar väldigt mycket om att Cristiano Ronaldo kommer hem till Old Trafford igen.
Kanske inte heller för sista gången, United lär garanterat försöka värva sin forne stjärna om Real väljer att sälja i sommar.
 
Efter 1-1 i Madrid är det ett helt öppet möte i Manchester tisdag kväll. United har fördel av ett bortamål, men jag håller ändå Real Madrid som favorit att gå vidare. Den största anledningen stavas förstås Cristiano Ronaldo tillsammans med Reals nuvunna formtopp efter två raka segrar i El clasico.
Det är därför ett annat Real, ett mer segersäkert Real, som kommer till Manchester, förvissade om att de återigen kan slå allt och alla som försöker stoppa dem.
Jag tror inte att Real känner pressen av ett överhängande uttåg heller eftersom det alltid är stor press att vinna i Reals vita tröjor.
Manchester United har på pappret varit det bättre laget av de två sett över hela säsongen, men saknar Phil Jones, som markerade Ronaldo skickligt i det första mötet, och har ett försvarsspel som inte är speciellt förlåtande.
Och vi vet alla vem som bättre än någon annan kan konsten att utnyttja ett försvars tveksamhet. Cristiano Ronaldo. Han som var brutalt bra i Reals bortaseger mot Barcelona i cupen och som fick vila en del av helgens clasico.
Och när allt kommer till kritan är en hemvändande Cristiano Ronaldo, som kommer få ta emot publikens oreserverade hyllningar och inledningsvis vara lite tagen av mottagandet, det sämsta som Manchester United kan tänka sig.
Man stoppade nästan Ronaldo i det första mötet. Klarar man verkligen att göra det igen? Det kommer vara skillnaden på vilket lag som går vidare ur giganternas kamp.

Battle of wits

Publicerad 2013-02-12 16:32:00 i Champions League, Fotboll,

Fotbollsvärldens ögon riktas mot Madrid.
José Mourinho mot sir Alex Ferguson, Cristiano Ronaldo mot Manchester United.
Det är en match där vinnare koras och drömmar krossas.
 
José Mourinho har vunnit Champions League med Porto och Inter. Cristiano Ronaldo med Manchester United.
Ändå borde Real Madrid vara en ännu bättre chans att ta hem CL, men risken är stor att de båda misslyckas.
Eller stor och stor. Real Madrid kan slå vilket lag som helst i världen, men frågan är om klubben har sett sin bästa tid under Mourinhos era.
Spelet i ligan talar för det. Skandalerna som sipprar ut från omklädningsrummet likaså. För att inte tala om mediernas inställning till "the special one" numera. Hur många tror egentligen att portugisen tränar Real även efter sommaren? Inte jag - om han inte kan vinna CL den här säsongen.
Real Madrid är sårat, José Mourinho visar tecken på att också vara det - även om han själv aldrig skulle erkänna det - och Cristiano Ronaldo har varit ledsen till och från. Det borde tala för Manchester United, men kan lika gärna tala för Real. Den spanska ligatrean är i en position där man kan fokusera helt på Champions League. Vilket ändå lär ha varit säsongens mål från första början. Ett lag som Real Madrid går aldrig att räkna bort, men får man inte med sig ett bra resultat från hemmamatchen mot de engelska serieledarna Manchester United på onsdag så är man nere för räkning på allvar.
 
Hur jag än vrider och vänder på den här matchen så är det oerhört svårt att säga vilket av lagen som kommer att vinna. United har en skadefri trupp, formen och flera matchvinnare. De har också ligatiteln som i en liten ask efter helgens resultat och Real sladdar som sagt. Men över 2x90 minuter och eventuell övertid så spelar det inte någon större roll. Den första matchen blir avgörande och min magkänsla säger att Real Madrid vinner. Och man gör det tack vare Mourinho och Ronaldo.
Mourinho är en väldigt duktig cuptränare och hans enorma noggranhet i de här matcherna brukar ge utslag. Mourinho har också en klar plusstatistik (sex segrar, tre förluster, fem oavgjorda) i mötena med vännen Ferguson - och det ska man verkligen inte bortse ifrån. Båda tränarna har vid tidigare tidpunkter talat om just den statistiken. Ferguson präglas förstås också av stor noggranhet och har alltid en tydlig matchplan, men den brukar komma till korta mot just "Mou". Fergusons ess i rockärmen är att United har vunnit stormatcherna i ligan den här säsongen. Det kommer att bli en battle of wits mellan rivalerna.
Sedan har vi Cristiano Ronaldo. Han kommer att gå en match i matchen med Robin van Persie (vilket bara det är inspirerande att se) och antingen så kommer han att vara tagen av känslorna till hans förra klubb eller så kommer han att vara extra inspirerad av det. Jag tror inte att Uniteds försvarsspel (som fortfarande lämnar för mycket ytor - framför allt mellan backlinje och mittfält) klarar av en Ronaldo i toppform. Jag tror också att Reals fart (Özil, Di Maria, Kaká) kan bli svårt att hantera för Carrick och Cleverley (som jag räknar med att de startar) även om de kommer att backas upp av Rooney i hans storroll som defensiv anfallare.
 
Upp till bevis
Real Madrid och Manchester United är två av klubbarna som måste upp till bevis i Europacupspelet efter fjolårssäsongen. Men det finns fler. Bayern München jagar revansch för fjolårets tunga finalförlust på hemmaplan mot ett Arsenal där Arsene Wenger skulle må riktigt bra av en stor seger för sin egen framtids skull.
Paris SG och Zlatan Ibrahimovic måste visa hur långt deras bygge har kommit och för Zlatan personligen att han kan bära ett lag i CL-slutspelet (vilket han oftast misslyckats med).
För hyllade Dortmund gäller det att nå långt i Europacupspelet när man tappat Bayern München ur siktet i ligan. Det är lite dags för Jürgen Klopps oerhört talangfulla och frejdiga lag.
 
Omgångens skräll
Kan bli Celtic mot Juventus. "Den gamla damen" har haft anfallsproblem och vacklat lite i ligan tidigare, men verkar ha hittat formen igen och är storfavorit mot Celtic. Jag tror dock att Celtic mycket väl kan skrälla, det är ett lag som sliter enormt hårt och uppoffrande om varje millimeter i försvarsspelet. Om inte annat så lär Juventus få slita hårt för segern.

Spelschemat till Reals fördel

Publicerad 2013-02-08 22:31:39 i Champions League, Fotboll, Manchester United, Real Madrid,

Real Madrid mot Manchester United är Champions League-åttondelsfinalernas stormatch.
Men spanjorerna har en stor fördel inför det första mötet i Spanien på onsdag.
Tack vare spelschemat i ligorna så får Real en extra vilodag.
 
Manchester United satsar på att vinna trippeln i år; ligan, Champions League och FA-cupen.
Sir Alex Ferguson har medvetet gått runt på sin trupp för att orka med en sådan satsning.
Men nu när våren närmar sig så drar det ihop sig och för United är det en extremt viktig vecka som väntar.
Först Everton på söndag och sedan det första mötet med Real Madrid i Champions.

Men någon extra hjälp av schemaläggarna får inte engelsmännen. United spelar omgångens sista ligamatch på söndag hemma mot topplaget Everton. Sedan väntar två dagars vila och bortaresa till Madrid där Real väntar på onsdag.
Ett Real som får en dags extra vila inför mötet eftersom spanjorernas match i helgen spelas på lördag mot Sevilla.
För Ferguson blir det ett dilemma. Ska han matcha en lite reservbetonad uppställning mot Everton (som är en extremt viktig match för serieledarna) eller chansa på att toppspelarna i laget orkar två tuffa matcher inom kort tid.
På söndag vet vi, men det är värt att komma ihåg att United tappade seriesegern mot Everton i fjol efter att ha tappat en 4-2-ledning till 4-4 efter slappt försvarsspel.
Det är något Ferguson har pratat om inför helgens match och det talar kanske för att han inte vågar riskera att tappa poäng i den matchen genom att inte matcha sitt bästa manskap.

Lottningen kan bli en mardröm för England

Publicerad 2012-12-20 19:55:00 i Champions League, Europa League, Fotboll,

Champions Leagues åttondelsfinaler är lottade och mycket pekar på att Englands problem i Europacupspelet fortsätter.
Inte bara för att Real Madrid och Bayern München väntar United och Arsenal.
England riskerar att tappa på Uefas ranking kommande år vilket kan kosta Europacuplatser i framtiden.
 
Svt gjorde en "granskning" av de bästa fotbollsländernas höst i Europacuperna som presenterades i går. Bortsett från att man hade räknat ut de enskilda ländernas lags poängpott så var det dock inget nytt. Det andra hade jag redan läst här för två veckor sedan. Svt missade också den viktigaste poängen. Den som handlar om Uefa-poängen som i förlängningen avgör antalet platser varje land har i Champions League och Europa League. Uefa-rankingen baseras på de senaste fem säsongernas resultat som räknas samma till en total poängpott, men för varje säsong så ersätter den senaste säsongen den äldsta i uträkningen. Det är också därför som England bör vara oroat nu. Bara Ukraina (16,625) skrapade ihop mer poäng säsongen 2008/09 än England (15,00) och det betyder att England är sårbart när den här säsongen ersätter den. I fjol åkte ju både Manchester United och Manchester City ut redan i gruppspelet i CL och floppade även i "tröstturneringen" Europa League. Då räddades Englands poäng av att Chelsea överraskande vann Champions. I år har redan Chelsea (spelar vidare i EL) och City (utslagna) kraschat ut i gruppspelet och England har således bara sex av sju deltagande lag kvar inför slutspelsrundorna. Tyskland är bara två totalpoäng efter England på rankingen och Italien, som inför den här säsongen tappade en CL-plats till just Tyskland, var fyra poäng sämre än England för fem säsonger sedan.
 
I korthet betyder det att England är i ganska stort behov av att Manchester United och Arsenal går långt i CL-slutspelet, för poängens skull, för att konkurrerande nationer inte ska ta in för mycket. Tyskland kommer med stor sannolikhet gå upp som Europas näst bästa nation och knuffa ner England den här säsongen. Tyskland har ju som bekant samtliga sina sju Europacuplag kvar i spel. Fyran Italien är det främsta hotet mot England i dag (och lite överraskande Portugal) och även om Serie A har tappat och Milan drog omöjliga(?) Barcelona i sin åttondelsfinal i CL så kommer säkert Juventus nå minst semifinal samtidigt som Lazio, Napoli och Inter går en bra bit i EL. Italien har också stor chans att ta in rejält på England de kommande säsongerna eftersom England har ännu mer poäng från säsongerna 2009/10 och 2010/11 som försvinner de kommande säsongerna. Det är bara att klicka vidare på länken för kommande år för att se hur poängen fördelas när säsongerna försvinner.

Det finns alltså fog för oro när United ställs mot Real Madrid (som bara har CL kvar att spela för) och Arsenal mot Bayern München (överlägsna i Bundesliga). Det är två motstånd som man måste ha respekt för varje säsong oavsett hur deras manskap ser ut. Just nu har båda lagen starka elvor och bänkar och kan mycket väl mötas i en final senare i vår. Därmed inte sagt att det är kört för United eller Arsenal, båda lagen har mycket kvalitet och Uniteds anfallspar Rooney/van Persie kan göra mål på alla lag, men det är en hel del bitar som måste falla på plats om de ska gå vinnande ur den här tuffa lottningen. Som Uniteds försvarsspel, som Arsenals ojämnhet i försvars- och anfallsspel. Engelsk fotboll behöver att gubbarna Ferguson och Wenger lyckas med det.
 
Även i Europa League fick de engelska lagen ganska tufft motstånd. Liverpool möter Zenit, Newcastle ställs mot Metalist Kharkiv, Chelsea fick Sparta Prag och Tottenham Lyon. Det är inte otänkbart att bara Chelsea överlever den omgången.
 
*   *   *
CL-lottningen gav som vanligt många fina möten redan i åttondelsfinalerna. Det är på gott och ont. Det bästa vill man ju ofta ha kvar till slutet.

*   *   *
Paris SG fick en av de bästa lottningarna när man drog Valencia. Med tanke på vad det kunde blivit för Zlatan Ibrahimovic & Co så får de vara riktigt nöjda med. Även om Valencia är ett slugt motstånd i Europa. Lite Spaniens Lyon.
 

Celtics avancemang viktigaste segern

Publicerad 2012-12-07 17:31:00 i Champions League,

Tyskland tog hem tre förstaplatser.
Men den viktigaste platsen tog en tvåa.
Celtic visade att skotsk fotboll lever i allra högst grad - trots rivalen Rangers degradering.
 
Har ett lands klubblagsfotboll så desperat varit i behov av ett positivt besked förut? Efter Glasgow Rangers konkurs och omstart i division III har skotska Premier League tappat mycket av den lyskraft som fanns i rivaliteten mellan de två Glasgow-klubbarna Rangers och Celtic.
Ett tecken på det var ju att det skotska tv-avtalet, som var färdigförhandlat och bara skulle förlängas ytterligare fem år, i stället revs upp.
Ligatiteln kan den här säsongen bara hamna hos Celtic och det är klart att det vare sig skapar hälsosam konkurrens eller ett brinnande intresse.
Därför är Celtics CL-framgångar extra betydelsefulla. Inte bara för att man som första skotska lag sedan det nya CL-formatet infördes har tagit sig vidare till utslagsrundorna. Utan för att man har visat att man har kunnat hävda sig till och med mot Barcelona.
Celtic är CL:s största vinnare - så här långt. Och i utslagsrundorna blir varje ny omgång en ny framgång.
 
Tyskland tar in på England
Annars var det ju Bundesliga som dominerade den här höstens spel i CL. Dortmund gjorde det jag trodde om dem redan i fjol (då underpresterade de) och tog hem "dödens grupp" före Real Madrid och man skickade till och med ut engelska mästarlaget Manchester City helt ur Europacupspelet med en 1-0-seger i den sista omgången.
Dessutom vann Schalke 04 sin grupp före Arsenal och Bayern München, mer väntat, vann sin grupp före Valencia på samma poäng.
Det är intressant ur ett annat perspektiv också eftersom England tappar rejält med poäng till Uefa-rankingen (räknas över fem år) i och med att både Chelsea och Manchester City slogs ut redan i gruppspelet. För Bundesliga på frammarsch betyder det att man tar in på PL som i dagsläget ligger tvåa, platsen före Bundesliga - och har stora möjligheter att gå om nästa säsong eftersom man slipper räkna in ett svagt 2008/09 då.
För Premier League är det ett stort bakslag att de regerande CL-mästarna och ligamästarna båda har åkt ut redan i gruppspelet. Även om vi vet att framgångar i CL ofta kommer och går så måste båda klubbarna på allvar fundera över hur det kunde gå så snett. Även om i Chelseas fall så finns en enkel förklaring i att man saknat Frank Lampard och John Terry i de flesta matcherna.
 
Skrällgänget, vi får kalla CL-debutanten Malaga för det - sålde stjärnan Santi Cazorla i somras - men vann sin grupp före Milan och har alla chanser att fortsätta skrälla i CL-slutspelet. Enligt Footballfacts101 kan spanjorerna bara lottas mot Porto, Arsenal, Shakhtar Donetsk, Celtic eller Galatasaray. Malaga har en bra chans att gå vidare mot samtliga av de motstånden.
 
Drömfinalen är ...
Tittar man på favoriterna - efter gruppspelet och innan lottningen - så står ett par lag ut inför slutrundorna till våren. Jag ser fyra lag som kan vinna, möjligen sex. De fyra är Barcelona, Real Madrid, Dortmund och Juventus. Eventuellt kan Bayern München och Manchester United hota också, men båda lagen ser för svajiga ut försvarsmässigt i dagsläget.
En drömfinal i mina ögon hade varit Barcelona-Dortmund, men Juventus ser oerhört stabilt och homogent ut. Italienarna kan göra livet jobbigt för vilket motstånd som helst.
Paris SG och Zlatan? De kan ta sig till kvartsfinal med en bra lottning, men längre håller inte det laget. Det är för på många platser i laget och flera "stjärnor" som Pastore och Menez behöver höja sig rejält.
Den 20 december lottas åttondelsfinalerna.

Vad vill Abramovitj uppnå?

Publicerad 2012-11-21 18:01:00 i Champions League, Fotboll, Premier League,

 
Hur mycket var en historisk Champions League-triumf och en FA-cuptitel värd i tid?
Totalt 262 dagar eller 42 matcher.
Sedan fick även Roberto Di Matteo känna på Roman Abramovitjs sätt att styra sin klubb.
 
När engelska journalister twittrade ut att det dröjde mer än en timme innan Roberto Di Matteo kom till presskonferensen efter förlusten mot Juventus i går förstod man ju att något var på gång. Så fort Chelsea landat i London igen så fick också Roberto Di Matteo beskedet att han var sparkad.
Det är ett helt felaktigt beslut i mina ögon. Det Roberto Di Matteo gjort för Chelsea på endast 262 dagar är enastående. Han vände den negativa spiral som kom av Abramovitjs satsning på André Villas-Boas - och han räddade upp säsongen med den titel som den stenrike ryske oligarken helst av allt ville ha: Champions League.
Det var med ett lag som offrade allt i försvarsspelet. Men Roman Abramovitj har alltid velat vinna vackert också - och därför var sommarens satsning på Eden Hazard och Oscar ett steg mot att bli ett mer offensivt spelande lag.
Chelsea började också säsongen väldigt lovande, men när man bygger om ett spel kommer förr eller senare en svacka, framför allt i en så tuff liga som Premier League, och på slutet har Chelsea gått lite på tomgång.
Mycket tack vare en Fernando Torres helt ur form - och vi var nog många som förväntade oss att nästa drag från Abramovitj var att dumpa Torres för Falcao i januari. Så kan det fortfarande bli förstås.
Men att en redan lite missnöjd Roman Abramovitj inte skulle uppskatta 0-3-förlusten mot Juventus var ingen överraskning. Han som har sparkat tränare i parti och minut sedan han tog över Chelsea 2003 har inget tålamod med misstag eller dålig form. Även om man kan tycka att undantag borde finnas. Som i Di Matteos fall.
Att Chelsea på något vis skulle kunna bli en klubb med samma typ av mentalitet och stabilitet som Manchester United eller Arsenal verkar helt omöjligt under Abramovitjs styre. Sätter man det i perspektiv så har nämligen Roberto Di Matteo vunnit en titel mer (2) på 42 matcher eller 262 dagar än Arsene Wenger gjort de senaste sju åren med Arsenal (1).
 
Har spenderat nästan tio miljarder kronor
Men Abramovitj är en klubbägare som vill ha direkta resultat och hellre låter pengar och muskler tala än visar tålamod och långsiktigt tänkande. André Villas-Boas, som inte alls lyckades i Chelsea, fick 256 dagar på sig innan han fick sparken. Innan han var det Avram Grant som gick gå efter 247 dagar och Luiz Filipe Scolari efter bara 223. Totalt har åtta tränare nu kommit och gått under Abramovitjs era: Claudio Ranieri, José Mourinho, Avram Grant, Luiz Filipe Scolari, Guus Hiddink, Carlo Ancelotti, André Villas-Boas och Roberto Di Matteo. Den ende av dem som inte fått sparken av Abramovitj var Hiddink, som själv valde att inte stanna.
Under den här perioden har Abramovitj också spenderat mer pengar än någon annan klubb gjort på värvningar. Enligt sidan Transferleague.co.uk hela 687 miljoner pund, närmare tio miljarder kronor. Nästan dubbelt så mycket som Manchester United gjort under samma period och nästan tre gånger så mycket som Arsenal.
 
Pep tackade nej - Benitez ett felval
Därmed verkar han också anse sig ha rätten att sköta klubben efter tycke och smak, utan att ta hänsyn till att många Chelsea-supportrar verkar vilja ha kvar Di Matteo.
Föga förvånande har det första budet att ta över Chelsea gått till Pep Guardiola, som dock valt att tacka nej. Om Abramovitj hade haft ett förhands-ja från Guardiola hade jag kunnat förstå det här beslutet bättre, även om inte heller Pep hade fått den tid som han hade behövt för att bygga något varaktig över tid. Och just för Pep, fostrad i Barcelonas mentalitet, betyder det stödet nog en hel del.
Nu talar brittiska medier om Rafa Benitez i stället och det är en gåta för mig. Visst har Benitez meriter, två spanska ligatitlar med Valencia och en Champions League-seger med Liverpool, men han är inte samma tränare längre. Under den sista säsongen i Liverpool blev det tydligt att Benitez hade tappat tron på det han gjorde och utan övertygelse floppade han som väntat rejält i Inter. Rafa Benitez kan få till en kortvarig framgång i Chelsea (truppen är så stark), kanske kan han åter få igång Torres som i Liverpool, men jag tror inte att Benitez kommer bli ett lyckat val. Att sparka Roberto Di Matteo kan visa sig bli kostsamt - även på sikt. Å andra sidan så tänker inte Roman Abramovitj så långt ändå.

Same old, same old

Publicerad 2012-11-07 13:39:00 i Champions League, Fotboll,

Miljardbygget Manchester City är ett litet steg från ett stort fiasko - igen.
Men Roberto Mancinis problem att bygga ett lag för europeisk framgång är ingen nyhet.
Det är samma problem som har levt kvar sedan tiden i Inter.
 
Det pratades om att Manchester Citys kostnad för sitt lag på planen mot Ajax var 1,9 miljarder kronor större än Ajax motsvarande. Nu köper inte stora plånböcker några lätta segrar längre och på planen delade "budgetbygget" Ajax, med svenske Tobias Sana som en av de billiga värvningarna, på poängen med City.
Efteråt handlade mycket om City skulle haft en straff på slutet eller inte, men faktum kvarstår att de engelska ligamästarna är på väg ur Champions League för andra året i rad i gruppspelet - och det står i stort sett klart redan efter fyra omgångar. City ligger sist i "Dödens grupp" med blott två poäng, Ajax har fyra, Real Madrid sju och Dortmund åtta. Det betyder att ett darrigt City, som desperat saknar David Silva, måste slå Real Madrid hemma och Dortmund borta - samtidigt som främst Real tar som mest en poäng till. Det låter knappast troligt.
 
Mancinis problem är grundspelet
Trots alla spenderade miljarder så fortsätter alltså City att misslyckas i Europaspelet. Det är klart att årets grupp varit stentuff, men det ursäktar möjligtvis platsen i gruppen, knappast resultaten, poängen och framför allt inte spelet.
I de flesta CL-matcher i höst så har City visat upp ett dåligt offensivt spel och, kanske lite mer överraskande, ett ihåligt defensivt spel. Det är överraskande utifrån spenderade summor och fjolårets förmodade lärdom när City åkte ur både CL och Europa League. Så varför misslyckas City igen? Där många nu sätter frågetecken så finns dock svaren i Roberto Mancinis historik. För den som har koll på Mancini som tränare går mönstret igen. Under den egna spelarkarriären var Mancini en gudabenådad trequartista som hittade lösningar på det mesta och rörde sig med en värdighet hos en spelare som kunde göra mer eller mindre allt. Mancini har till och med skrivit en typ av forskarrapport om "il trequartista"-rollen (innan han tog över Fiorentina). Men som tränare är Mancini inte offensivt lagd, snarare tvärtom. Mancini har byggt alla sina lag på ett starkt försvar, han tar gärna tre raka 1-0-segrar vilken dag i veckan som helst - och inget fel i det - men Mancini har samtidigt tapppat det som gjorde honom unik som spelare. Det kreativa anfallsspelet.Jag tycker att Mancinis Inter är det bästa exemplet på det egentligen. Under Mancinis ledning dominerade Inter den italienska fotbollen, Zlatan Ibrahimovic var den givne fixstjärnan och laget tog tre raka "scudetti", ligatitlar. Spelet i Italien, där framför allt Juventus var stukat av Calciopoli, räckte långt. I Europacupspelet tog det däremot tvärstopp. Inter kom aldrig längre än till åttondelsfinal med Mancini som tränare eftersom lagets offensiv till för stor del byggdes på Zlatan Ibrahimovics individuella briljans. Mancini lyckades aldrig bygga ett riktigt grundspel offensivt och det blev hans och Inters fall i Europacuperna. Han litade helt enkelt blint på ett starkt försvarande kollektiv och någons individuella skicklighet. Likheterna med dagens City är träffande. City är ett lag som kan försvara, men inte ens gör det bra i CL i höst, och som sedan litar på att Yaya Toure (vars förskräckliga markering på Ajax 1-0-mål överskuggar hans vackra 1-1-mål), Sergio Agüero, Carlos Tevez, David Silva, Samir Nasri eller Mario Balotelli ska göra något genialiskt. Det räcker inte. Inte när försvaret brister.
 
City är byggt på individualister som ska komma ihop som ett lag, framför allt offensivt, och då behövs det tydligare riktlinjer från bänken på vad som förväntas. De syns inte - och det är Roberto Mancinis tränarskap i ett nötskal. Därför är City på väg ut ur Champions League igen. Och därför kan Manicins era i City vara över framåt våren.

Dortmund välkomnar ...

Publicerad 2012-10-26 15:02:00 i Champions League, Dortmund, Fotboll,

 
De lottades i "Dödens grupp".
Vad gör man åt det tänkte de tyska mästarna.
Så Dortmund skapade en välkomstvideo - så att Real Madrid, Manchester City och Ajax vet vad som väntar dem.
 
Fjolårets Champions League-spel blev ett misslyckande för ett ungt Dortmund.
Den här säsongen ser det bättre ut efter veckans 2-1-seger mot självaste Real Madrid och ett kryss med rejäl mersmak borta mot Manchester City innan det.
På flera vis verkar Dortmund, trots att man tappat viktiga mittfältare som Nuri Sahin och Shinji Kagawa de senaste två åren, vara mer mogna för de stora scenerna den här säsongen - och med två raka tyska ligaguld i bagaget.
Att de inte räds motståndet i det som måste kallas "Dödens grupp" i årets CL-gruppspel syns både på planen och vid sidan om.
Dortmund snickrade nämligen ihop den här rätt sköna youtube-videon inför den första CL-matchen i höst.
Allt för att välkomna motståndare till arenan där den gula väggen regerar.
Resultatet fick över 120 000 visningar de första 48 timmarna och visst önskar man att fler lag la lite tid på att göra sånt här. En stämningshöjare som spelar in på fotboll som underhållning.
 
Just Borussia Dortmund hemma på Signal Iduna Park (gamla Westfalenstadion) ligger väldigt högt upp på min lista över lag jag vill se live framöver.

Uniteds försvarskaos

Publicerad 2012-10-24 14:38:00 i Champions League, Fotboll,

Skadorna i backlinjen rubbade tryggheten.
Men det är ytterbackarnas hafsiga försvarsspel och de ständiga systembytena som just nu skapar kaos i Manchester Uniteds en gång så starka defensiv.
Tur då att anfallarna fortsätter leverera.
 
Manchester United ligger tvåa i ligaspelet, fyra poäng bakom Champions League-mästarna Chelsea, och har tagit nio poäng av nio möjliga i CL-gruppspelet efter 3-2 hemma mot portugisiska Braga under tisdagskvällen.
Ett bra facit med tanke på att Uniteds säsongsinledning inte varit speciellt bra.
När Alan gjorde 1-0 efter två minuter och 2-0 efter 20 minuters spel var Braga inte bara på väg mot en jätteskräll - det var den åttonde gången på tolv matcher (66 procent) den här säsongen som Manchester United hamnade i underläge i en match.
Det är en dåligt facit för de flesta klubbar.
För en storklubb med de ambitioner som United har är det ett hemskt facit.
 
Sir Alex Ferguson, som valde att vila Rio Ferdinand och Patrice Evra inför söndagens stormöte mot Chelsea, var snabb att erkänna att laget lider av defensiva problemen den här säsongen.
- Vi klarade oss ur det här okej, men jag kan inte förstå hur vi försvarar oss. Vi gör det svårt för oss själva, men vi fick ett resultat som inte många förväntade sig när vi låg under med 2-0. Det ska spelarna ha beröm för, de slutade inte, sade Ferguson.
Med en Chicarito (två mål) som äntligen visade upp samma form som under debutsäsongen i United så kunde den engelska ligatvåan vända till en knapp 3-2-seger.
Just anfallarnas mål, Chicarito tvåmålsskytt i går, Rooney tvåmålsskytt i helgen mot Stoke och nyförvärvet Robin van Persie, som levererat i nästan varje match, maskerar ändå Uniteds problem. Laget har gjort flest mål i ligaspelet av alla lag, gjort mål i 19 raka Europacupmatcher, men får man inte ordning på defensiven så kommer man inte heller att vinna några troféer den här säsongen. En stark defensiv har varit grunden i Fergusons starkaste United-upplagor genom åren. Som CL-segern 1999, som CL-framgångarna 2008-2011.
United måste hitta den grunden igen. Annars riskerar man att bli ifrånsprungna. Att vända underlägen går inte varje gång - det visade sig mot Tottenham i hemmaförlusten i ligan.
 
Ferguson säger att han inte kan sätta fingret på exakt vad som är fel i försvarsspelet, att målen man släpper in är olika och att man ändå "bara" släpper in tidiga mål på hemmaplan. Men för mig är det tre saker som sticker ut.
1) Skadorna i backlinjen. Utan att ha någon statistik på antalet skador så måste Uniteds backlinje vara en av de mest skadedrabbade bland topplagen i Europa. Vidic, Ferdinand, Jones, Smalling och Evans har alla varit borta längre perider de senaste två säsongerna. Det håller naturligtvis inte i längden att behöva skifta manskap i backlinjen så ofta som United tvingats till och det har rubbat den trygghet som laget hade när de tog sig till tre av fyra CL-finaler 2008-2011 med en defensiv organisation som grund.
2) Ytterbackarna. Rafael är en riktigt talangfull ytterback offensivt, men defensivt släpper han till för mycket på sin kant. Hemmamatchen mot Everton i våras, där United tappade 4-2 till 4-4, är det bästa exemplet på hur kostsamt ett sånt försvarsslarv kan bli. På vänsterbacken håller inte heller Evra samma nivå som tidigare säsonger och unge Büttner är än så länge för orutinerad.
3) För många systembyten. Sir Alex Ferguson har sedan Kagawas och van Persies ankomst letat efter det bästa sättet att utnyttja lagets starka offensiv. Han har därför testat 4-4-2, 4-5-1, 4-4-2 diamant, 4-3-3 och något liknande 4-2-4 och fått enstaka starka prestationer, men inte flera i rad. När United var som bäst under åren 2008-2011 så var det mycket tack vare att Michael Carrick och Paul Scholes samspel centralt på mittfältet var så bra på att täcka ytor och vinna boll.
 
Manchester United har en hel del att fundera på - nästa test är som sagt Chelsea på Stamford Bridge på söndag.

Bate mot ny skräll?

Publicerad 2012-10-23 17:08:00 i Champions League, Fotboll,

De stod för Champions Leagues största skräll hittills i förra omgången.
Kan Bate Borisov vinna även mot Valencia hemma i kväll har de alla chanser att gå vidare från Grupp F.
Det verkar vara dags att ta vitrysk fotboll på allvar.
 
För att förstå hur stark vitryssarnas seger i förra omgången var så tittar man enklast på Bundesligatabellen.
I världens tredje högst rankade liga har Bayern München full pott efter åtta matcher och det tyska storlaget har gjort imponerande 26 mål och bara släppt in två på vägen.
På Dinamo Stadion i Minsk fick de släppa in tre på 90+4 minuters spel.
Det satte stopp för Bayerns hopp om att slå nytt klubbrekord på tio raka segrar i säsongsinledningen. Det var samtidigt Bate Borisovs första hemmaseger i CL:s gruppspel sedan man slog AEK Athen hemma säsongen 2009/10.
 
Bayern München hade 62 procent bollinnehav i matchen, 14-1 i hörnor, 16-11 i avslut och var det dominerande laget, men Bate försvarade sig bra och kontrade smart.
Och efter två omgångar är det enda laget med full pott i grupp F just vitryska Bate Borisov.
I kväll väntar spanska Valencia hemma, ett lag som länge kämpat bakom storklubbarna Real Madrid och Barcelona på hemmaplan, och som inte vunnit på bortaplan i Champions League på sju matcher.
- Den sviten började innan jag tog över, men nu är det dags att sätta stopp för den, säger Valencias tränare Mauricio Pelligrino inför matchen.
 
Vinner Bate Borisov även kvällens hemmamatch så har laget nio poäng efter tre omgångar och därmed även en fot i slutspelet till våren. Då kommer pressen vara enorm på Bayern München och Valencia, två lag som räknat med avancemang förbi gruppspelet och miljonerna som kommer därefter.
 
Bate Borisov var det första vitryska laget i Champions Leagues gruppspel 2008, man bygger en ny stadion som ska stå färdig 2013 och ser till att sätta vitrysk klubblagsfotboll på kartan för stunden. Det mest imponerande med laget är inte resultaten i sig utan att man har tagit dem med en trupp där 23 av 25 spelare som är anmälda till spel i Champions Leagues gruppspelsfas är vitryska. Bara två, armeniern Zaven Badoyan och serben Marko Simic är utlänningar. Det är värt att komma ihåg om Bate Borisov skräller i kväll igen.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela