Kickoff

28 år gammal är Cristiano Ronaldo unik

Publicerad 2013-02-05 23:44:00 i Cristiano Ronaldo, La Liga, Real Madrid,

 
Han är inte längre bäst i världen.
Men Cristiano Ronaldo är den mest komplette spelaren som finns.
Och utan honom skulle Real Madrids "kris" vara ännu djupare.
 
Det var säkert inte så han trodde att läget på fotbollsfronten skulle vara när han fyllde 28 år i dag.
Men Cristiano Ronaldo har fått inse att den här säsongen gäller det att rädda det som kan räddas - och då främst Champions League.
I ligan har Barcelona rusat iväg, medan Reals interna problem - med rapporter om för stora egon i omklädningsrummet och på bänken - har kostat mycket energi och många värdefulla poäng.
Det talas om kris i Real Madrid (som det alltid gör när klubben inte slåss om ligatiteln eller CL-segern) och i blickfånget finns två kritiserade portugiser. José Mourinho (som vi nog lite till mans räknar med att han byter klubb i sommar) och Cristiano Ronaldo (vars framtid hänger på hans prislapp).
 
Jag kan tycka att man måste ha skyhöga krav om man på allvar kritiserar Cristiano Ronaldo. För två säsonger sedan gjorde han 40 ligamål, gick guldskon som Europas bäste målskytt och avgjorde spanska cup-finalen mot Barcelona. Förra säsongen gjorde han 46 ligamål (bara Messi var bättre) och i år har bara Messi gjort fler mål än Ronaldos 21 på 21 ligamatcher i Europas olika ligan. Cristiano Ronaldo leder även CL:s skytteliga med sex mål så här långt.
Ändå så har Madeiras store fotbollsson fått kritik för sin säsong där han förväntas göra ännu mer, där han inte firat sina mål tillräckligt glatt eller där han sticker ut för mycket helt enkelt. Och visst, jämför man med Messi så går det att göra det ännu bättre. Men vem mer än Ronaldo är ens nära den nivån i ärlighetens namn? Ingen.
Jag står gärna i Messis hyllningskör, men lika gärna i Ronaldos för portugisen förtjänar mer beröm än han får.
Och på en punkt kommer han fortsätta att överglänsa den bäste. Sedan dubbelsäsongen med Manchester United 2007/08 (ligaseger och CL-seger) så har Cristiano Ronaldo varit fotbollsvärldens mest komplette fotbollssspelare. Enormt snabb, gör många mål med både högern, vänstern och huvudet, en säker straffskytt, en av de bästa på frisparkar (hans säregna vobblande skotteknik har många i den nya generationen fotbollsspelare försökt ta efter) och en spelare som gör stor nytta defensivt, framför allt på fasta situationer. Är du inte övertygad ändå? Då ska du titta på rörelsemönstret som Ronaldo har när han tar sig till sina målchanser. Även det exceptionellt för en spelare som i grunden är en ytter.
 
Men alla gillar inte Ronaldos sätt att vara och det har portugisen onekligen fått lida för i kampen mot Messi om fotbollstronen.
Liksom det faktum att Ronaldo, i Real, inte har samma uppbackning som Messi har i Barcelona. Och då tänker jag inte närmast på Xavi eller Iniesta utan på antalet spelare som Barcelona har som inte bara vill utan också vågar gå framåt för att göra poäng och avgöra matcher. Något som var utomordentligt tydligt i Copa del rey-mötet nyligen. Trots hemmaplan och publikstöd, trots miljarder i spelarköp de senaste åren, så syntes det tydligt att i Real Madrid så förväntas Cristiano Ronaldo göra det avgörande. För många spelare, tydligast illustrerat av Callejon, gömde sig i stället för att söka en potentiell matchhjälteroll. Det tycker jag egentligen är Barcelonas stora styrka kontra Real, inte Messi utan antalet spelare som vill och kan avgöra en match. Real Madrid måste alltid försvara sig mot fler spelare än Barcelona behöver i de inbördes mötena.
Det är delvis felvärvningar av Realledningen, delvis spelare som Benzema som inte nått sin fulla potential eller spelare som Kaká som har klassen, men inte får chansen att visa den.
Poängen är ändå att Cristano Ronaldo är för ensam - och det är inte hans fel. Men utan honom i anfallet hade Reals kris varit betydligt djupare den här säsongen.
 
I England skulle Cristiano åter bli störst
På ett sätt kan man i alla fall konstatera att tiden i Spanien inte blivit så lyckad som den kunde blivit. Med Messi i Barcelona så får Ronaldo spela andrafiolen. Det passar inte honom, likt det inte passade Zlatan i Barca, och Cristiano är förtjänt av mer.
Jag gissar att han känner det så också liksom att han vet med sig var han kan bli störst igen. I Premier League. Det var där han nådde stjärnorna med Manchester United. Det var där han fick guldbollen som världens bäste. Det var där han vann Champions League. Och det var där han var den självklare kungen. Och eftersom Premier League, med sina tv-pengar, storklubbar och mediebevakning, är den största ligan skulle en återkomst till de brittiska öarna vara det bästa för Cristiano Ronaldos karriär.
Där skulle världens mest komplette spelare känna sig som hemma igen.
Och flyttar han tillbaka medan sir Alex Ferguson fortfarande tränar Manchester United tror jag inte att det spelar någon roll hur mycket City eller något annat lag erbjuder, då blir det en återkomst i United.
Det är ju den kärleken han saknar i Spanien.

Mourinho gör sig svår - även för blivande arbetsgivare

Publicerad 2012-12-23 15:47:00 i Fotboll, La Liga,

Efter två år i samma klubb brukar José Mourinhos magi börja avta.
Men problemen i Real Madrid känns större än så.
Den hyllade portugisen börjar kännas som att han inte längre passar in i de klubbar där klubbidentiteten är för stark.
 
Real Madrid får fira jul och nyår väl medvetna om att ligatiteln är körd i Spanien bara ett par månader efter att man firat fjolårets triumf. Real är sju poäng efter stadsrivalen Atletico Madrid och 16 poäng efter Barcelona. Inte ens bäst i den egna staden alltså trots seger i lokalderbyt för några veckor sedan. I en så ojämn liga som La Liga så ska Real Madrid inte kunna vara så långt efter redan vid jul om inte något stod allvarligt fel till i klubben. Det är nog de flesta överens om. I centrum för alla spekulationer står inte oväntat tränaren José Mourinho. Precis som i Chelsea och Inter så har han valt sin retorik "alla mot oss" även i Real Madrid och det har, inte helt oväntat, passat sämre i Real. Även om man inte har samma regionala identitet som Barcelona så är Real Madrid också en storklubb med en egen stark identitet, en klubb där många stora spelare varit kulturbärare. Även i Real beter man sig enligt vissa regler. Sånt har dock aldrig stått i José Mouinhos väg, men så har han inte varit huvudtränare i en så stark klubb tidigare. I Chelsea närde Mourinho klubben och vice versa. I "Pazza Inter" behövdes Mourinhos karisma och fotbollskunskap - även om det ofrånkomligen skar sig med pressen i ett land där ömsesidig respekt väger tungt.
 
Men José Mourinho har alltid varit ämnad en klubb som Real Madrid och när han kom dit så var det för att slå Barcelona på fingrarna både i ligan och i Champions League. Det har väl gått sådär även om Real vann ligan i våras. Men i den kungliga huvudstadsklubben så räknas alltid titlar högst och Spaniens förbundskapten Vincente Del Bosque kan intyga att det inte alltid räcker ens med den ena av ligan och Champions för att överleva på tränarbänken i den klubben. Men det är framför allt Mourinhos sätt att vara, hans retorik med honom själv i fokus, som nu håller på att bli hans tunga fall. Det är ju en etablerad sanning att Mourinho når som mest framgångar under sin andra säsong i klubben. Det är "lika sant" att folk sedan tröttnar på hans stil. Att det skett i Real Madrid är tydligt. Media tröttnade tidigt, i takt med att Mourinho sågar sina stjärnspelare både internt och offentligt så kommer mer och mer i tidningarna och starka spelare som tagit ställning för sina kamrater som Sergio Ramos och Iker Casillas (bänkad för första gången på tio år i helgen) har straffats. Mourinho för också en maktkamp mot president Florentino Perez, som blev chockad när han fick reda på Casillas petning i en tv-intervju. Den maktkampen kommer Mourinho dock ofrånkomligen att förlora, precis som han gjorde med Roman Abramovitj i Chelsea. Det är mer en tidsfråga. Senast till sommaren lämnar Mourinho Madrid, tror jag. Den mest intressanta frågan är vart han ska ta vägen?
 
Klubbar med starkt identitet går bort
För några år sedan hade jag sagt Manchester United när Sir Alex Ferguson tackar för sig. Eller jag sa det också. Men i takt med Mourinhos sätt att vara så känns inte längre United aktuellt faktiskt - trots att Ferguson själv håller portugisen som en vän. Mourinho passar helt enkelt inte in i en klubb där klubbidentiteten är för stark, där den står för ett sätt att vara och där ingen spelare (eller tränare för den delen) får växa sitt eget ego större än klubbens bästa. I United är filosofin viktig, liksom i Barcelona. Därför konstaterade jag också för snart ett och ett halvt år sedan att Pep Guardiola är Fergusons givne ersättare i United i framtiden - om bara tidpunkten stämmer för båda. En tränare som tror på en filosofi (han kallades ju inte filosofen av Zlatan för inte). José Mourinho har ingen filosofi utom tron på sin egen storhet och att han alltid gör rätt. För någon månad sedan uttalade sig också en av Uniteds viktigaste klubbledare, Sir Bobby Charlton, om Mourinho och United och konstaterade krasst att portugisen, alla sina framgångar och titlar till trots, inte passade in i Uniteds sätt att vara som klubb, det arv som stora tränare som Sir Matt Busby och Sir Alex Ferguson byggt upp och odlat.
 
För mig är Manchester United inte längre aktuellt för Mourinho. I Chelsea får han kämpa mot Abramovitj igen. I City vill inte de arabiska ägarna från Abu Dhabi ha den typen av "problem" kring klubben, i Arsenal har man också ett tryggare, wengeriskt sätt, Barcelona skulle aldrig ens tänka tanken, liksom Milan och Juventus som båda är klubbar med stark egen identitet. Det lämnar större klubbar som jagar snabb framgång som Paris SG, Inter och i viss mån Liverpool som framtida arbetsgivare för Mourinho.
Det väcker också intressanta frågeställningar som:
Är Mourinho beredd att förändra sitt sätt att vara?
Och kan han då fortfarande skapa samma typ av framgång?
Att döma av Mourinhos uttalanden genom åren så lär han inte förändra sig i första taget.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela