Kickoff

Avslöjar statistiken Moyes?

Publicerad 2013-12-10 17:20:23 i Champions League, Manchester United, Premier League,

44 matcher mot topplagen på bortaplan och inte en enda vinst.
Talande siffror.
Kanske avslöjar de också David Moyes svagheter som tränare.
 
Det kan inte vara speciellt roligt att vara David Moyes just nu.
Visst, man kan ha klart sämre jobb än att träna Manchester United, men efter en milt sagt besvikelse till säsongsinledning i ligaspelet är Moyes en kritiserad tränare.
Och just nu är det inte mycket som talar till hans fördel heller.
Ligamästarna United ser ut som allt annat än ett mästarlag för stunden och är så långt efter Arsenal i toppen att ett titelförsvar nästan är helt osannolikt.
Och som extra salt i såren har Everton, Moyes gamla klubb, rest sig efter tränarbytet till Roberto Martinez som gjort om fysiska Everton till ett lag som till och med stundtals spelade ut Arsenal på bortaplan i första halvlek senast.
Både det ena och det andra går att använda för att peka på David Moyes tillkortakommanden som tränare.
Moyes har med United inte alls lyckats bygga på den förra säsongen utan ser ut att lida av en tydlig brist på spelidé. Han och nye vd:n Ed Woodward lyckades inte förstärka truppen i somras, och enda storförvärvet Marouane Fellaini spelar knappt var fjärde match i United till skillnad från i Everton där han var given.
Utan Sir Alex Ferguson ser också nästan samtliga spelare (utom Wayne Rooney) ut att sakna den motivation som gjorde United till vinnare om och om igen.
David Moyes har det inte lätt, men det trodde nog väldigt få att det skulle bli att ta över Ferguson.
Den mer intressanta frågan är därför vilka möjligheter som Moyes faktiskt har att lyckas vända på skutan.
I januarifönstret finns möjligheten att stärka truppen med en kreativ mittfältare som kan styra spelet och därigenom tillåta Unita att styra matchbilder igen. Ett måste för att på sikt bli framgångsrika i mina ögon.
Får inte United in en spelare av typen Ilkay Gündogan, Marco Veratti eller Wesley Sneijder för att nämna några, kommer de få problem att nå topp fyra till våren.
Men det kommer bara räcka en bit. David Moyes måste också hitta rätt rent taktiskt - för den som sett Uniteds matcher i ligaspelet kan se att där har man saknat väldigt mycket. Bortsett från Wayne Rooney så är i stort sett alla offensiva spelare i United beroende av en fungerande idé. Mot Newcastle ställde upp Moyes upp med två sittande, bolljagande centrala mittfältare och då blev både Robin van Persie och Javier Hernandez för ensamma i anfallet. På bänken satt en spelare som Anderson, som fortfarande inte infriat sin potential i Unitedtröjan, men som var precis den typ av spelare som uppenbart behövdes. Den typen av beslut landar ofrånkomligt på David Moyes.
Och det är väl här någonstans som jag funderar på vad siffrorna egentligen berättar. På 44 bortamatcher mot topplagen i England står David Moyes med noll segrar. Det är skrämmande svaga siffror sett till materialet han ändå haft till sitt förfogande. Att David Moyes är en bra lagbyggare är en sak. Men är han tillräckligt bra rent taktiskt? Om han är det borde han då inte ha klarat av att få med sig åtminstone en seger på alla de matcherna? Jag tycker det. Och där finns farhågorna för att United har valt en tränare de kommande fem åren som inte verkar tillräckligt stark rent taktiskt.
Huruvida David Moyes faktiskt klarar av att utveckla Uniteds spel återstår dock att se när han har fler verktyg i lådan att jobba med.
Under tiden får vi njuta av jobbet som Roberto Martinez gjort på lika kort tid med Moyes gamla lag Everton.
 
*   *   *
Evertons supertalang Ross Barkley imponerar med sin teknik i kombination med fysik. Han har länge spåtts en stor framtid och det finns inte mycket som talar för att Barkley inte kommer vara en engelsk landslagsman i många år framöver. Med Barkley och Arsenals Jack Wilshere känns det som att Englands centrala mittfält är säkrat efter att Steven Gerrard och Frank Lampard slutar i landslaget. Förhoppningsvis, för oss som gillar engelsk fotboll och även det engelska landslaget, funkar Barkley och Wilshere bättre ihop än Gerrard och Lampard gjort.
 
*   *   *
Arsenal imponerar stort i toppen av serien. Jag trodde att Chelsea skulle vinna ligan före Manchester City den här säsongen, men när de två stora favoriterna blandar och ger resultatmässigt har Arsenal visat upp en jämnhet som ofta räcker väldigt långt i ett titelrace. Men så har också Arsenal, under Arsene Wengers ledning, byggt ett eget spel baserat på stort bollinnehav under många år samtidigt som de sluppit att börja om med en ny tränare som United, City och Chelsea alla gjort inför den här säsongen.
Därmed inte sagt att Chelsea inte kan klättra förbi Arsenal, men jag räknar med Wengers lag i toppstriden hela vägen den här säsongen.

The end of an era

Publicerad 2013-05-08 12:24:37 i Manchester United, Premier League, Sir Alex Ferguson,

 
Han byggde inte bara ett vinnande lag utan en vinnande klubb och kultur.
Efter 13 ligatitlar, två Champions League-titlar och snart 1500 matcher tackar Sir Alex Ferguson för sig.
Det är slutet på en era - och frågan är vem ska klara av att ta över efter tidernas störste manager.
 
Så kom det oundvikliga beskedet som jag trodde skulle dröja ett par år till. Men efter West Bromwich på The Hawthorns i Birmingham den 19 maj är det slut. Då gör Sir Alex Ferguson sin 1500:e och sista match som manager för Manchester United. Det känns overkligt.
Men. Han slutar som ligamästare för 13:e gången, han slutar på toppen precis som en manager av hans kaliber förtjänar, han slutar efter att ha detroniserat Liverpools inhemska dominans vilket var hans första utkristalliserade mål när han kom i november 1986.
 
Man kan inte summera en så stor och lång tränarkarriär i bara några ord, men ska man göra det i titlar så låter det så här: 13 Premier League, 2 Champions League, 1 Cupvinnarcupen, 5 FA-cupen, 4 Ligacupen, 10 FA Charity Shield, 1 Uefa Supercup, 1 Fifa klubblagsmästare, 1 Interkontinentalcupen.
Lägg till 3 ligatitlar i Skottland, 5 inhemska cuptitlar och 1 i Cupvinnarcupen med Aberdeen så har man bilden av en tränare som älskar att vinna och nästan alltid har vunnit.
Bland ögonblicksbilderna som sitter fast på näthinnan är vändningen i Champions League-finalen mot Bayern München 1999 det största ögonblicket. Men också det nästan barnsligt glada och genuina firandet vid varje United-mål de senaste 27 åren.
 
Moyes tar över?
Men Ferguson har överträffat en legendar som Sir Matt Busby i United inte bara för sina titlar utan för hur han har lotsat och utvecklat klubben i den mest kommersiella utvecklingsperioden som fotbollen upplevt. Samtidigt som han har lyckats behålla den genuina kvarterskänslan i klubben och på planen. Det är Sir Alex Fergusons största arv och det som nu hans efterträdare måste klara av att leva upp till.
United har lovat att meddela Fergusons efterträdare inom 48 timmar och det är klart att Ferguson inte hade lämnat en andra gång utan att ha en klar ersättare.
Frågan är vem? Jose Mourinho är ett av bookmakers favoritnamn, men där han är det stora namn som verkar tillgängligt och som skulle klara av att axla Fergusons mantel på många vis, så har Mourinho också visat i Real Madrid att han inte sätter klubb före ego vilket är en förutsättning i United vill jag påstå.
Jag hade trott på Pep Guardiola, men spanjorens beslut att gå till Bayern gör att jag egentligen ser en mer given ersättare och det är Everton David Moyes. Visst, han saknar titlar till sitt namn, men är en tränare i Matt Busbys och Fergusons kategori och kan fortsätta arbeta med unga spelare på ett annat sätt än Mourinho gör.
Moyes problem är hans brist på titlar och han kan få en jobbig start om segrarna uteblir eftersom efterträdaren ofrånkomligt kommer jämföras med Ferguson.
Bland andra kandidater ser jag främst Antonio Conte, Carlo Ancelotti, Cesare Prandelli, Jörgen Klopp, Ole-Gunnar Solskjaer och Ryan Giggs. Men jag tror att Moyes får jobbet.
 
Slutet på en storhetsperiod?
Visst kan det bli så. Det vore konstigt om det inte blir någon form av reaktion i United-truppen efter det här. Det är ett besked som trots allt skakat om fotbollsvärlden i dag. Vad säger spelarna? Fortsätter Giggs och Scholes? Lämnar Rooney? Slutar Ferdinand? Vilka ansluter om ersättaren inte är ett tillräckligt etablerat namn? Det finns många frågetecken och klubbar som Chelsea och Manchester City har nu stora möjligheter att ta över i England igen - framför allt om Mourinho tar över i Chelsea.

En enorm vinnarkultur

Publicerad 2013-04-23 13:50:17 i Manchester United, Premier League, RVP,

Han kom för att vinna sin första ligatitel och Manchester Uniteds 20:e.
Så varför göra det onödigt spännande.
Robin van Persie ordnade det med ett hattrick på 33 minuter mot Aston Villa - innan holländaren till slut fick fira sitt efterlängtade Premier League-guld.
 
I fjol väntade Manchester City till den sista sekunden i den sista omgången på att säkra ligatiteln.
Man drog undan mattan på Manchester United som då bara stod och väntade på att få fira.
Sir Alex Ferguson vore inte tidernas största brittiske manager, antagligen världens störste, om han skulle acceptera den maktförskjutningen i Manchester bara sådär.
Ferguson identifierade Robin van Persie som skyttekungen som skulle ta titeln tillbaka till United och köpte loss honom från Arsenal där titeltorkan fått holländaren att vilja bort. 24 ligamål senare leder van Persie skytteligan, United är mästare och 71-årige Ferguson kan fira sin 13:e (!) Premier League-titel.
Det tog bara 33 minuter för van Persie att skjuta Aston Villa i spillror hemma på ett förväntansfullt Old Trafford i går kväll med ett äkta hattrick. Det och hans volleymål som betydde 2-0 på en Paul Scholes-avvägd långboll av Wayne Rooney visade bara ytterligare att van Persie har varit skillnaden för United i år.
Han har stått för avgörande mål, många mål och en utstrålning som United behövt när stjärnor som Rooney, Nani och Kagawa inte levt upp till förväntningarna.
Och United har vunnit 27 av 34 spelade omgångar. Ett fantastiskt facit i världens tuffaste liga.
 
Ferguson har byggt United vinnarkultur
Men om van Persie var medlet är Sir Alex Ferguson grunden för Uniteds framgång. 71 år gammal är han fortfarande den manager som brinner mest för att vinna och därför vinner han också mest. Ibland är ekvationen så enkel.
Ferguson vet vilka spelare han behöver för att vinna och vilka spelare som han kan undvara. Han har byggt så många olika vinnarupplagor av den här klubben att ingen kan argumentera emot hans storhet.
Segern mot Aston Villa var Fergusons 901:a i Manchester United och han har samlat på sig totalt 38 troféer sedan han tog över 1986, varav 13 ligatitlar. Lika många som Englands tredje vinstrikaste klubb Arsenal gjort på 127 år.
Ferguson vinnarinställning har byggt den vinnarkultur som numera är synonym med United. Det är lika delar fascinerande som unikt att se - och man kan inte låta bli att undra vad som händer i klubben den dagen då Ferguson trots allt slutar.
 
Med på hela resan har även Ryan Giggs varit. Snart 40 år gammal vinner walesaren sin 13 ligatitel, han har gjort mål under varenda ligasäsong sedan Premier Leagues början 1992, och i går assisterade han till två av van Persies mål. Giggs och även passningsgeniet Paul Scholes är Fergusons United personifierade och jag rankar dem som klubbens två största spelare genom tiderna bredvid Sir Bobby Charlton.
 
*   *   *
Och ska vi en gång för alla slå hål på den "sanning" som besvikna Arsenalsupportrar fortfarande försöker skapa när de hävdar att van Persie lämnade Arsenal för pengarna. Det logiska valet hade ju varit City som var regerande mästare, erbjöd mer i lön och som hade varit en mindre infekterad övergång. RVP valde United för att han såg sin chans att vinna sin efterlängtade ligatitel - och det gjorde han. Nu får han dessutom återvända till Emirates i nästa omgång som mästare och promenera ut till en guard of honour.
 
*   *   *
Det finns dock en hel del orosmoln för Uniteds framtida slagstyrka som jag ser det. Chelsea håller på att bygga ett nytt klasslag med värvningar av unga stjärnor som Eden Hazard och Oscar inför den här säsongen, Schürrle inför nästa och kanske hämtar man in Falcao eller Cavani. Och Juan Mata har varit en av hela ligans bästa spelare den här säsongen.
Manchester City lär också värva stort i sommar, men måste sälja sitt överskott först och bestämma sig för om osäkre italienaren Roberto Mancini verkligen är en mästartränare på sikt också. Jag är tveksam - när konkurrensen även på tränarbänkarna är mördande stor i England.
Och ute i Europa har Bayern München byggt ihop ett superlag med värvningen av Dortmunds gunstling och supertalang Mario Götze.
United har ryktas vara på väg att värva Falcao och Lewandowski, men det är mycket möjligt att ingen av dem hamnar i United - som framför allt måste lösa två saker för att fortsätta vara den dominerande klubben i England och återta sin status i Champions League. 1) Mittfältet. United måste helt enkelt hitta en ersättare till Paul Scholes. Utan en stor passningsspelare och spelmotor kontrollerar inte United matchbilderna som de en gång gjorde och det gör dem sårbara i framför allt Europaspelet, men även i hemmamatcherna som de ska föra. 2) Vad händer med Wayne Rooney? Rykten säger att United kommer sälja spelaren i sommar. Ferguson har sålt lika stora stjärnor förr, men jag tycker det vore ett stor misstag att sälja Rooney som borde ha sina bästa år framför sig. Dessutom kan engelsmannen mycket väl vara den bästa lösningen på mittfältsdilemmat.
Det är här Manchester Uniteds största utmaning de närmaste åren finns. Att bara vara störst i England är inte tillräckligt för Fergusons ambitioner.

Så kan Falcao lösa Uniteds mittfältskris

Publicerad 2013-04-10 19:02:00 i Manchester United, Premier League,

Ska Manchester United lösa sin mittfältskris genom att köpa en anfallare?
Enligt spanska tidningen Marca är Atletico Madrids eftertraktade anfallsstjärna Falcao på väg till United i sommar.
I så fall kommer Wayne Rooney ta ett permanent steg neråt i laget - till mittfältet.
 
Falcao eller Edinson Cavani. Det är en smaksak, men de två sydamerikanerna är världens två mest jagade anfallare i dagsläget. Falcao har mer eller mindre varit självskriven att han ska hamna i Chelsea, Manchester City eller Real Madrid, men enligt Marca är colombianen på väg till Manchester United. Enligt den spanska tidningen, som allmänt ses som Real Madrids språkrör utåt, så har United under alla klubbars radar, redan lagt en förskottsbetalning för Falcao för att säkra hans underskrift till sommaren. Engelska Daily Express skriver att övergångssumman kommer att landa på cirka 42 miljoner pund (cirka 50 miljoner euro).
Fler anledningar till att vi ska tro på affären är, skriver Marca, att United säkrade David de Gea på precis samma sätt för två somrar sedan. Samt att Falcao har samma agent, Jorge Mendes, som Nani och Anderson bland annat.
Affären är långt ifrån otrolig med andra ord, även om det inte är självskrivet att 27-åringen ens hamnar i England.
 
Alternativen i dag är inte tillräckligt bra
Men att Sir Alex Ferguson vill stärka upp sitt lag ytterligare inför nästa säsong är inte så konstigt. Man kommer att vinna Premier League med stor marginal, men åkte återigen ut tidigt i Champions League (åttondelen mot Real Madrid), man har åkt ur både ligacupen och FA-cupen - och framför allt misslyckats hemma på Old Trafford mot Real, Chelsea (tappade 2-0 i FA-cupen och sedan ut i omspelet borta) samt förlorat derbyt mot City. Det säger något om Uniteds slagstyrka trots allt.
Problemet finns inte i anfallet där det redan råder ett överflöd av talang när Rooney, van Persie, Hernandez och Welbeck slåss om speltiden. Och Ferguson lär inte vilja sälja någon av dem - oavsett envisa rykten som placerar Rooney i andra klubbar.
I stället kan Rooney bli Uniteds lösning på mittfältskrisen. Det jag kallar Livet efter Paul Scholes. United har inte klarat av att ersätta sin mittfältsmotor som fick göra comeback i stället och som missat de tre ovan nämnda matcherna på grund av skada. United som lag kan vinna Premier League utan Scholes, men i de stora matcherna behövs det en spelmotor av betydligt större klass än Tom Cleverley, Michael Carrick och Anderson - och där står United handfallna sedan två säsonger egentligen (då Scholes slutade).
Därför kan alltså en anfallsvärvning vara lösningen på mittfältsdilemmat i United. Ferguson har använt Rooney mer och mer som mittfältare och under åren också pratat om att Rooneys framtida roll och position på planen mer är som mittfältare än anfallare. Rooney har passningsspelet (även om han behöver förbättra och snabba på det korta spelet), fysiken, blicken och den naturliga offensivlustan för att kunna bli en central mittfältare av klass.
 
Därför säljs inte Rooney vid en affär
Det är klart att Ferguson skulle kunna sälja Wayne Rooney för att finansiera en affär med Atletico, men det vore inte speciellt klokt sett till de allt hårdare reglerna om hur många inhemska spelare eller spelare fostrade i landet som ska finnas i trupperna framöver. Det finns inte en uppsjö av engelska världsklasspelare, då bör United hålla hårt i dem som man redan har. Det lär Ferguson vara väl medveten om.
 

Utvisningen förstörde stormötet

Publicerad 2013-03-06 16:33:42 i Champions League, Manchester United, Real Madrid,

Ett misslyckat försök till nedtagning.
Ett för hårt dömt rött kort.
Returmötet mellan Manchester United och Real Madrid var en kraftmätning - innan domaren förstörde festen.
 
Det finns regelbokstolkningen där man skulle kunna hävda att Nanis höga ben var farligt spel, men även regelboken i dess någorlunda tydlighet lämnar ett utrymme för tolkning. Var det farligt spel eller inte? Var intentionen att ta ner bollen eller såg Nani Arbeloa som kom rusande in från sidan?
Jag tycker att det är gult kort - eftersom Arbeloa trots allt hinner först till bollen. Men rött, nej. Framför allt inte i en så stor match där betydelsen av ett rött kort blir gigantiskt.
De som hävdar att regelboken säger en sak ska tänka på att inte ens en hands i straffområdet behöver vara en hands eftersom intentionen ska tolkas av domaren. Det är därför som så många domare, spelare och tränare har så olika uppfattningar om vad som är hands.
I den här situationen ser man tydligt när man studerar repriserna på situationen att Nani 1) inte sparkar, han försöker ta ner bollen och har således inte heller dubbarna riktade mot Arbeloa, 2) aldrig tittar åt Arbeloas håll och ser honom alltså inte utan har blicken fäst på bollen han försöker ta ner, därför finns det heller ingen intention till farligt spel.
Det är detta som domarna ska tolka i min mening och där gör den turkiske domaren ett stort misstag som tar upp det röda kortet, anser jag.
Även de bästa domarna kan göra misstag, men i matcher av den här kalibern där ett sådant domslut kan få så stora följder måste domarna vara kalla nog att rådgöra med sina assistenter innan han tar beslutet.
De som hävdar att man tar den typen av utvisningar i södra Europa kan inte ha sett speciellt många stormöten i Serie A och La liga eftersom domarna alltid tillåter lite mer även i de matcherna.

Rött blev det i alla fall. Och den utvisningen blev också helt matchavgörande. Fram till den 56:e minuten (när Nani fick sitt röda) hade Manchester United full kontroll på Real Madrid, där draget att spela Danny Welbeck för att skärma av Xabi Alonso i Reals speluppbyggnad fungerade utmärkt. Det var oftast Reals mittbackar Varane och Ramos som fick sköta uppspelen och det skadade Reals spel. Spanjorerna hade förvisso mest bollinnehav, men United var inte ofarliga i sina omställningar och fick också utdelning via ett självmål av Ramos.
Men när utvisningen kom visade José Mourinho sin klass som tränare. Realtränaren kastade direkt in Luka Modric och med två speluppläggare på planen kunde ett United med en man kort inte längre hindra Reals uppspelsfas alls. United såg förvisso chockat ut av utvisningen, men Real visade stor beslutsamhet när man ökade trycket. Modric hittade ytor att styra spelet på och sköt det viktiga 1-1-målet. Att sedan Cristiano Ronaldo skulle avgöra kort därpå var väntat. Han som hyllades i sin återkomst till Old Trafford vet bättre än nästan alla var målet är beläget. Efter ett par misslyckade låga inspel mot bortre stolpen så var det precis så som Ronaldo gjorde 2-1 och avgjorde stormötet.
 
*   *   *
Wayne Rooney bänkades från start. Förvånande med tanke på att Rooney visade bra form i ligavinsten mot Norwich i helgen och eftersom han är en extremt skicklig defensiv anfallare. Danny Welbeck skötte sig dock bra defensivt, men blandar och ger för mycket offensivt.
I grunden tror jag att Rooney hade gjort ett minst lika bra jobb defensivt och ett bättre offensivt. På det viset var det ett märkligt val av Ferguson. Samtidigt är det nog kanske så att Rooney, efter alla skador, börjar stagnera. I det här fallet hade han dock kunnat göra mer nytta för United än han fick chansen. Robin van Persies form har för första gången på hela säsongen varit lite sådär och holländaren var inte speciellt involverad mot Real. En taggad Rooney borde med facit i hand fått mer speltid.
 
*   *   *
Jag har bloggat om det tidigare, men när jag såg alla Arsenalfans glädja sig över Uniteds förlust på sociala medier i går så är det värt att påpeka igen att Englands misslyckande i CL den här säsongen kan få stora konsekvenser om något år. Med Chelsea och City utslagna i gruppspelet och United och Arsenal (åker ut) utslagna i åttondelen redan så tar inte England lika många poäng i CL i år som Italien, som skuggar på Uefas ranking. Juventus når minst kvartsfinal, Milan har ett jätteläge att slå ut Barcelona. På samma vis som Italien tappade sin fjärde CL-plats till Bundesliga kan man ta igen den - från Premier League. Rankingen baserar på en femårsperiod så det förutsätter att England går sådär även nästa säsong och att Italien går bra igen, men det kan vara värt för Arsenalfansen att ha i åtanke att den fjärdeplats, den "trofé" man numera siktar på - och kanske inte ens når i år, snart bara kan vara värd en Europa League-plats i framtiden.
 
*   *   *
Real Madrid vidare och det förvånar inte mig. Jag har tippat Real som slutsegrare (i år också) och om Barcelona åker ut mot Milan så har man en stor chans att lyckas vinna i år. Även om Bayern München, Dortmund och Juventus lär utmana hela vägen.

He's coming home

Publicerad 2013-03-04 20:34:53 i Champions League, Cristiano Ronaldo, Manchester United, Real Madrid,

 
Kanske är det först när man lämnar som man inser vad man haft.
Cristiano Ronaldo gick till favoritlaget Real Madrid och upptäckte att "familjen" fanns kvar i Manchester.
I morgon kväll är Manchester Uniteds förlorade son tillbaka på Old Trafford - och kommer troligen att avgöra den här åttondelen.
 
Från en överstegsfintande dribblingskung till en ostoppbar målmaskin.
Cristiano Ronaldos resa från Madeira, via Sporting och Manchester United, till Madrid och Real har sett en stor talang bli en av fotbollshistoriens bästa spelare, absolut en av de mest kompletta av alla.
De allra flesta, framför allt Ronaldo själv, skulle säga att portugisens tid i Manchester United under Sir Alex Fergusons noggranna ledarskap var en definierande period i hans karriär.
Manchester Uniteds träningsanläggning Carrington var vad La Masia var för Messi och Ferguson betydde än mer än Guardiola gjorde för Messis utveckling.
När Ronaldos pappa gick bort tidigt var det skotten som fanns där som Ronaldos stora stöd, en mentor och extrapappa. Och med över 100 gjorda mål för United över sex säsonger, tre Premier League-titlar, en Champions League-triumf, en FA-cup och en titel i klubblags-VM så var tiden i England enormt framgångsrik.
Det är med andra ord inte konstigt att returmötet i Champions League handlar väldigt mycket om att Cristiano Ronaldo kommer hem till Old Trafford igen.
Kanske inte heller för sista gången, United lär garanterat försöka värva sin forne stjärna om Real väljer att sälja i sommar.
 
Efter 1-1 i Madrid är det ett helt öppet möte i Manchester tisdag kväll. United har fördel av ett bortamål, men jag håller ändå Real Madrid som favorit att gå vidare. Den största anledningen stavas förstås Cristiano Ronaldo tillsammans med Reals nuvunna formtopp efter två raka segrar i El clasico.
Det är därför ett annat Real, ett mer segersäkert Real, som kommer till Manchester, förvissade om att de återigen kan slå allt och alla som försöker stoppa dem.
Jag tror inte att Real känner pressen av ett överhängande uttåg heller eftersom det alltid är stor press att vinna i Reals vita tröjor.
Manchester United har på pappret varit det bättre laget av de två sett över hela säsongen, men saknar Phil Jones, som markerade Ronaldo skickligt i det första mötet, och har ett försvarsspel som inte är speciellt förlåtande.
Och vi vet alla vem som bättre än någon annan kan konsten att utnyttja ett försvars tveksamhet. Cristiano Ronaldo. Han som var brutalt bra i Reals bortaseger mot Barcelona i cupen och som fick vila en del av helgens clasico.
Och när allt kommer till kritan är en hemvändande Cristiano Ronaldo, som kommer få ta emot publikens oreserverade hyllningar och inledningsvis vara lite tagen av mottagandet, det sämsta som Manchester United kan tänka sig.
Man stoppade nästan Ronaldo i det första mötet. Klarar man verkligen att göra det igen? Det kommer vara skillnaden på vilket lag som går vidare ur giganternas kamp.

Spelschemat till Reals fördel

Publicerad 2013-02-08 22:31:39 i Champions League, Fotboll, Manchester United, Real Madrid,

Real Madrid mot Manchester United är Champions League-åttondelsfinalernas stormatch.
Men spanjorerna har en stor fördel inför det första mötet i Spanien på onsdag.
Tack vare spelschemat i ligorna så får Real en extra vilodag.
 
Manchester United satsar på att vinna trippeln i år; ligan, Champions League och FA-cupen.
Sir Alex Ferguson har medvetet gått runt på sin trupp för att orka med en sådan satsning.
Men nu när våren närmar sig så drar det ihop sig och för United är det en extremt viktig vecka som väntar.
Först Everton på söndag och sedan det första mötet med Real Madrid i Champions.

Men någon extra hjälp av schemaläggarna får inte engelsmännen. United spelar omgångens sista ligamatch på söndag hemma mot topplaget Everton. Sedan väntar två dagars vila och bortaresa till Madrid där Real väntar på onsdag.
Ett Real som får en dags extra vila inför mötet eftersom spanjorernas match i helgen spelas på lördag mot Sevilla.
För Ferguson blir det ett dilemma. Ska han matcha en lite reservbetonad uppställning mot Everton (som är en extremt viktig match för serieledarna) eller chansa på att toppspelarna i laget orkar två tuffa matcher inom kort tid.
På söndag vet vi, men det är värt att komma ihåg att United tappade seriesegern mot Everton i fjol efter att ha tappat en 4-2-ledning till 4-4 efter slappt försvarsspel.
Det är något Ferguson har pratat om inför helgens match och det talar kanske för att han inte vågar riskera att tappa poäng i den matchen genom att inte matcha sitt bästa manskap.

All eyes on RVP

Publicerad 2012-11-03 11:45:00 i Fotboll, Manchester United, Premier League,

 
Han la legendstatus och kaptensbindeln åt sidan och tackade för sig efter åtta år i klubben.
Robin van Persies övergång från Arsenal till Manchester United i somras var en av Premier Leagues mest "infekterade" på många år.
När lagen möts i dag på Old Trafford jagar Arsenal dubbel revansch - för 8-2-överkörningen för ett år sedan och för sin förlorade skyttekung.
 
När det osannolika inträffar så kommer man oftast ihåg var man var just då. Jag var i New York, mitt i en orkan, och följde Manchester Uniteds totala överkörning av Arsenal via telefonen. Följde, men kunde knappt tro det jag såg. Kommer ni inte ihåg matchen är det bara att trycka på play här ovanför. United tog ledningen med 1-0, van Persie brände en straff, United gick ifrån till 3-0, Walcott reducerade, Rooney gjorde hattrick, Nani chippade retfullt, van Persies bombade in en ny reducering innan Ashley Young skruvade in 8-2. Arsene Wenger ställde ett sårat Arsenal, fortfarande skakat och utan linjer efter Fabregas och Nasris flyttar, på benen mot ett United i säsongens bästa form. 8-2 var ändå osannolikt och jag kommer lika väl ihåg hur imponerad jag var av hur Robin van Persie svarade på pressens frågor efteråt. Det var proffsigt. Många spelare hade letat upp en bakdörr eller låtsats som att de inte sett den mixade zonen. Walcott var till exempel väldigt bra på det senare när jag bevakade U21-EM 2009.
Kanske var det redan under den matchen som van Persies framtida val mellan pengarna hos ligamästarna City och mästarna United avgjordes. Lite tror jag att det spelade in. Det var en överkörning som imponerade på de flesta.
 
Mer fokus på van Persie än 8-2
I dag är det ändå mer fokus på van Persie än på chockresultatet i fjol. Anledningen är att Arsenal sedan dess kommit tillbaka starkt. Deras fjolårssäsong blev riktigt bra - om än återigen titellös - efter den tunga starten. I sommar värvade klubben till och med tidigt och mer namnkunnigt än vanligt, men tappade ändå sin givne ledare till sin största rival. Just till det här mötet tror jag att det svider mer. 8-2-förlusten kan skrämma lite om United gör ett tidigt mål, annars så tror jag att Arsenalspelarna som var med då har sorterat bort den i mappen "onödigt stora förluster". Startevan är till hälften helt annorlunda också med Wilshere tillbaka på mitten där Cazorla imponerat hela säsongen, Podolski i anfallet och en bättre backlinje.
 
Men även det spelar egentligen mindre roll i dag. Allt fokus kommer vara på en spelare. Robin van Persie. Arsenalkaptenen som försvann. Han var inte den förste stora stjärnan att göra det. Inte ens den förste att gå till ett annat engelskt topplag (Nasri, Clichy, Adebayor till exempel). Men van Persie var betydligt mer älskad, på väg mot legendstatus i klubben, och på toppen av sin karriär. Även om han hintat om sina intentioner genom att inte förlänga sitt kontrakt så trodde vi nog lite till mans att han skulle stanna i London.
Det var länge sedan som det var en sådan press på en spelare som i dag. Arsenalspelarna kommer gå hårt åt sin förre lagkamrat. Hans gamla fans kommer bua varje gång han rör bollen. Förhoppningsvis så stannar det där.
Arsene Wenger har i alla fall uppmanat Arsenals supportrar på plats att visa respekt för sin tidigare stjärna.
Och Sir Alex Ferguson har - kanske lite väl utopiskt - sagt i veckan att han tror Arsenalfansen kommer visa sin "tacksamhet" för de åtta år van Persie ändå gjorde i Arsenal. Tyvärr fungerar inte fotbollens brinnande supportrar så. De brinner mest. Så van Persie kan räkna med en av hans mer känslosamma dagar på jobbet - för jag tror aldrig att Sir Alex Ferguson ställer över honom i den här matchen. Inte hemma på Old Trafford. Den psykologiska effekten om Rvp gör mål på Arsenal vore för stor. För att inte tala om formen som han och Rooney visat upp tillsammas - senast mot Chelsea förra helgen.
Men jag tror att Robin van Persie klarar pressen utmärkt. Han har visat sig klara jobbiga situationer förr.
 
United ser bättre ut än på länge
Ser man till formen på lagen så kommer det bli en intressant match. Manchester United har haft en tuff vecka med två energikrävande bortamöten med Chelsea (seger i ligan, förlust i ligacupen). Men det var oerhört nytttiga matcher. Nu ser jag ett United, som med Young tillbaka i spel och därmed en återgång till spel med yttrar, som ser bättre ut än på hela säsongen. Rooney och van Persie är enormt bra ihop och Chicharito är i absolut toppform. Med ett fokuserat försvarsspel (det brister ju där i United mer ofta än sällan) så är man nära den nivån där inget lag går säkert.
Arsenal har visat lite sämre form, har som väntat problem med målskyttet, men kommer stärkta ur ligacupmötet i veckan där man vände 0-4 till 7-5 efter övertid. En enorm prestation som måste lyfta laget inför dagens match.
Jag håller ändå United som den troliga segraren med hemmaplan i ryggen. 3-1 får bli mitt tips.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela