Kickoff

PSG:s projekt känns trovärdigt - till slut

Publicerad 2013-04-11 17:20:00 i Champions League, Paris SG, Zlatan,

Lionel Messi förstörde festen.
Men Paris SG klarade testet.
Trots att Parisklubben åkte ur Champions League på regeln om bortamål mot Barcelona så var det ändå en stor seger.
Projektet PSG känns äntligen trovärdigt.
 
När Barcelonanatten sänkte sitt mörker över den katalanska staden och Camp Nous strålkastarljus släkts ner så satt jag med två känslor.
- Barcelona utan Leo Messi är ett ganska mänskligt lag som absolut inte ser ut som någon storfavorit som skrämmer övriga semifinallag nämnvärt. Det var först när en halvskadad Messi kom in på planen som Barcelona växte till ett vinnande lag. Messi behövde inte avgöra, han behövde bara vara där och lyfta sina lagkompisars tro.
- Paris SG förlorade inte hemma eller borta mot Barca, men man åkte ut programenligt. Det som inte var lika väntat var hur bra man spelade. Med en vassare spjutspets än Lavezzi, en mer avgörande och segertörstande Zlatan Ibrahimovic, så hade PSG till och med kunnat vinna. Carlo Ancelotti skickade ut ett lag som visade att de faktiskt kunde såra de senaste årens stora giganter i klubbfotbollsvärlden - genom att spela offensivt smart. När Inter och Chelsea vunnit mot Barca har det varit med ett igelkottsförsvar och omställningar, PSG tog kampen på Barcas villkor och var minst lika bra.
 
I mitten på 90-talet var PSG en storklubb att se upp till, men det är länge sen nu. Qatar Investment Authority, som 2011 köpte 70 procent av klubben för att påbörja en ny stor era, spände musklerna i somras och köpte ihop ett ligavinnande lag, men även om PSG kommer vinna ligan så har laget inte sett speciellt färdigt ut i det inhemska spelet. Det har fått åtminstone mig att tvivla på om man ska lyckas värva ihop ett Champions League-dominerande lag. Det krävs ju så mycket mer än bara duktiga och dyra individuella spelare. Zlatan har fått bära laget under säsongen, managern Carlo Ancelotti och sportchefen Leonardo har fått kritik för att spelet inte funkat, men de måste också ha lämnat Barcelona med en stor tro på framtiden. De skulle aldrig erkänna om de någon gång tvivlat på det här projektet, men oavsett vilket så fick de precis det besked de behövde på Camp Nou - trots förlusten. Med det spelet, ett par smarta och vassa värvningar till och lite mer tid och tålamod kan PSG faktiskt lyckas bli ett storlag att räkna med de kommande åren.
Tänk vad en förlust ändå kan betyda.
 
*   *   *
Bayern München spelade bort Juventus med 2 x 2-0 - och ser ut som den stora favoriten i CL. Vilket lag ska kunna slå de uppenbart revanschsugna tyska mästarna i den här formen?

Mot England fanns inga övermän

Publicerad 2012-11-15 13:54:00 i Fotboll, Landslaget, Zlatan,

 
Det krävs något extra för att skriva historia i en träningsmatch.
Som en Zlatan Ibrahimovic på lekhumör.
I går fick han till slut de brittiska öarna att kapitulera villkorslöst.
 
Det var en dag som länge handlade om främlingsfientligheten inom ett visst riksdagsparti. Hur mycket Zlatan Ibrahimovic hade koll på det inför matchen i går vet jag inte, men han hade ändå svar på tal.
Sveriges lagkapten, med bosniska och kroatiska rötter, visade vägen med en fantastisk insats, fyra mål varav ett var ett mål som knappt går att beskriva rättvist med ord. Numera kliver han ju fram när det som bäst behövs både i klubblag och landslag - och i går var en dag då hela Sverige gärna fick påminnas om vad ett mångkulturellt samhälle kan ge.
Samhörighet. Artisteri. Seger i invigningsmatchen på Friends Arena. Zlatan Ibrahimovic.
 
England stod för motståndet när den nya nationalarenan invigdes, precis som med Råsunda. Den här gången var det dock Sverige som gjorde fyra mål och vann.
Men efter Zlatan Ibrahimovics "tåfjutt" i Joe Harts vänstra kryss och ledning med 1-0 i första halvlek så visade även den här matchen upp problemen som Erik Hamréns landslag har med sitt försvarsspel. Mikael Lustig tappade markeringen flera gånger, Jonas Olsson och Andreas Granqvist spelade för individuellt och Sverige släppte återigen in mål på fasta situationer. Det känns onödigt svajigt där bak, direkt oroväckande - och sätter Sverige i ett läge där det krävs mirakel i Berlin eller något extra för att tråckla sig ur de problemen.
Det går när Zlatan Ibrahimovic spelar på den nivå som han och någon enstaka spelare till i världen är kapabel till.
För det blev en Zlatan-show till slut som avslutade invigningen av Friends Arena. Efter en stor engelsk dominans direkt efter paus kom Anders Svensson in. En känslig framspelning senare bjöd Zlatan på sitt första världsklassnummer när han lurade sin back, tog emot bollen på bröstet och bombade in 2-2 på volley. 3-2 var en frispark från 30 meter som Joe Hart borde gjort något bättre av, men det går inte att klaga på kraften eller precisionen i Zlatans frispark. 4-2 var ... något annat. Något bara en spelare i världen försöker sig på - och klarar av. Det var Ibracadabra helt enkelt. Egentligen går det knappt att beskriva det med ord efter en redan lysande insats, egentligen är det de spontana utropen efter målet som gör det mest rättvisa snarare än efterhandsbeskrivningar. Det var ett mål som fick fotbollsvärlden att gå i spinn - och efter att ha smält målet en natt så kan jag fortfarande inte komma på ett snyggare mål med tanke på hur Zlatan läser situationen och genomför det rent tekniskt. Att det finns viktigare mål är en annan sak. Jag vill hävda att inte ens Messi eller Cristiano Ronaldo hade gjort om det målet, för de hade inte kommit på tanken att göra en bicicleta där och då.
 
Historisk - på flera vis
Om det är de spontana reaktionerna som bäst beskriver målet så är det de engelska hyllningarna som sätter det i perspektiv. I Sverige, Italien, Spanien, Holland och numera även Frankrike är vi vana vid att se Zlatans konstmål. I England var de (märkligt nog) fram till i går kväll övertygade om att Zlatan Ibrahimovic var en bra, men också överskattad spelare.
Nu har de sett vad han kan göra, uppbackad av ett lag där framför allt mittfältet såg oerhört intressant ut. Nu vet de att efter 915 engelska landskamper så har en enda spelare gjort fyra mål på England i en och samma match: Zlatan Ibrahimovic.
De engelska krönikörerna har till slut villkorslöst kapitulerat inför Sveriges lagkapten.
Spelaren som gjorde det första målet på Friends Arena, som gjorde fyra totalt och som gjorde det antagligen vackraste målet som kommer göras där.
Det är bara synd att journalister, förbundskaptener och landslagskaptener redan röstat på världens bäste spelare i år. Mot England visade Zlatan Ibrahimovic nämligen att han inte har några övermän i världen när han prestarar på den nivån.

Storhet - och ett fattigmansbevis

Publicerad 2012-11-13 12:12:00 i Fotbollsgalan, Guldbollen, Zlatan,

Zlatan Ibrahimovic vann sin sjunde guldboll på Fotbollsgalan.
Det är ännu ett bevis i raden på hans storhet.
Men samtidigt också på svensk fotbolls dilemma.
 
Så var ännu en fotbollsgala slut och det var återigen en blek gala med ett dåligt manus och en uppvisning i feltajmade skämt och märkliga framträdanden. Jag gillade alltid Fotbollsgalan bättre i SVT:s regi eftersom TV4 nästan alltid tramsar bort galorna.
 
Inget kunde dock hindra Zlatan Ibrahimovic från att vinna sin sjunde guldboll, den sjätte i rad. Bara Fredrik Ljungberg (VM-året 2006) har brutit Zlatans enorma dominans i svensk fotboll. Att han skulle vinna i år igen var så väntat det kunde bli. Zlatan blev skyttekung i Italien med det Milan han bar på sina axlar långa stunder, han gjorde ett bra EM trots Sveriges uttåg i gruppspelet, han gjorde EM:s snyggaste mål mot Frankrike och han har inlett till stora delar strålande bra i Paris SG och Ligue1.
Utvecklingen, inte bara som spelare även efter 30 år fyllda, utan framför allt som ledare, en person som får laget att växa samtidigt som han själv växer med laget, gör att Zlatan fortfarande bara blir bättre och bättre. Det finns så mycket mer man kan säga, men jag konstaterar helt enkelt att Zlatan Ibrahimovic är ett eget unikt kapitel i svensk fotbollshistoria.
 
Tyvärr känns det inte odelat positivt när Zlatan nu vunnit sin sjätte raka guldboll. På samma gång som det är ett bevis på Zlatans storhet är det ju ett fattigmansbevis på var svensk fotboll är efter Ljungbergs, Henke Larssons och i viss mån även Olof Mellbergs storhetstider.
Att Zlatan vann är inget problem och förstås helt rätt och riktigt, men att det inte ens finns kandidater som realistiskt utmanar honom är det. Det visar nämligen inte bara på vilken nivå Zlatan är på utan även vilket glapp det är till övriga svenska spelare. Och det är synd eftersom Guldbollen förtjänar att vara ett pris som man vinner för att man var bäst i tuff konkurrens snarare än ett pris som man abbonerar på a la Zlatan.
Men vem ska utmana inom en rimlig tid? Rasmus Elm? John Guidetti? Det krävs ju inte bara stora insatser för ett stort klubblag utan även avgörande insatser i landslaget. Dit har alla utom Zlatan en lång väg att vandra.
Frågan är väl mer om Zlatan Ibrahimovic hinner få tvåsiffrigt i guldbollar innan han slutar.

Zlatans guldfot

Publicerad 2012-10-19 15:25:00 i Fotboll, Landslaget, Zlatan,

Av nio spelare som hade fått Den europeiska guldfoten (The golden foot award) sedan priset började delas ut 2003 så var fem av dem spelare som skapat sig sitt namn i Serie A (senast Francesco Totti 2010). Zlatan Ibrahimovic blev den sjätte.
Priset, som går till spelare över 29 år för deras insatser under karriären och för deras sätt att sticka ut ur mängden, går förstås att diskutera vikten av. Många svenskar kände antagligen inte ens till det innan Zlatan fick priset. Samtidigt är spelarna som fått priset tidigare idel ädel fotbollsadel. Bland de bästa som funnits de här åren.
Att en del fått priset när deras karriären varit på väg att dala är en annan femma. Så är det dock inte i det här fallet - och nu kommer Zlatan dessutom för alltid ha sitt fotavtryck på den gata som kallas "Champions Promenade" i Monaco. Det är stort i sig egentligen.
 
Att hylla Zlatan är inget nytt. Det går knappt en dag utan att någon rosar den svenske landslagskaptenen och superstjärnan. Man ser också att fans i andra länder fortfarande får upp ögonen för han som kallas "Ibra".
Själv tycker jag att en mer intressant måttstock är att se var Zlatan står som spelare i dag. Flytten till Paris SG och franska ligan sågs av många som ett nedköp. Av mig också - till viss del. Den franska ligan är en sämre liga, taktiskt och speltekniskt än den italienska. Paris SG har dock gått om Milan i fråga om slagkraft sedan i somras med Zlatan och Thiago Silva i laget.
Att Zlatan Ibrahimovic dominerar i Ligue 1 förväntade jag mig. Hans storlek i kombination med styrka, teknik, fart och målsinne har knappast fotbollsvärlden sett förut på yppersta världsnivå.
Men det som står ut när Zlatan Ibrahimovic passerat 30-strecket, har nio ligatitlar och två skyttekungatitlar på sitt meritkonto är något annat.
Utvecklingen.
Zlatan har vunnit det mesta han företagit sig på klubblagsnivå förutom en stor europeisk titel, men fortsätter utvecklas som både spelare och ledare.
Han som tidigare var ojämn i landslaget kliver nu fram i match efter match med avgörande prestationer och tar ansvar för lagets framgång.
Samma sak i klubblaget. Först med Milan. I höst med PSG. På det viset har kanske det tunga året i Barcelona ändå haft sin betydelse för framtiden.
Zlatan har även höjt sin lägstanivå under matcherna. Och även om han fortfarande kan gestikulera på ett alltjämt rätt "osvenskt" vis när han inte får rätt bollar eller när han själv slår bort bollen så leder han laget, framför allt landslaget, med ett mer positivt ledarskap än tidigare.
Zlatan behöver inte utvecklas mer egentligen. Kan han bara orka bibehålla den nivå som han är på nu så kommer han stå sig väl ett par säsonger till. Så länge motivationen att vara bäst finns kvar där.

Tidigare vinnare:
2011:
Ryan Giggs.
2010:
Francesco Totti.
2009:
Ronaldinho.
2008:
Roberto Carlos.
2007:
Alessandro Del Piero.
2006:
Ronaldo.
2005:
Andrij Sjevtjenko.
2004:
Pavel Nedved.
2003:
Roberto Baggio.

Om

Min profilbild

Fredrik Jonsson

Sportreporter och fotbollskrönikör för Kvällsposten/Expressen. Tidigare mångårig sportreporter med fotbollsansvar på Sundsvalls Tidning. Jag har bevakat A-landslaget och Allsvenskan/Superettan i många år. Jag har även arbetat på Sportbladet och Smålandsposten, samt bott och studerat i Milano, Italien i nästan ett år. Skriver här initierat om fotboll och tennis. Följ mig även på twitter: Frejon81.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela